Går i bitar

Som ett vaccum. Jag vet inte om han vet att det är slut ens. Han ska förbi och hämta saker 14-15. Kanske tror han att jag bara är lite mer less än vanligt? Så mkt funderingar i mitt huvud. 

jag bara måste driva igenom det här. 

hur mår du? 

Lider verkligen med dig, men du fixar detta 
Kanske behöver ni prata så att han verkligen förstår att det är slut?
Säger barnen något?

Jag har ångest. Jag vet att om vi inte hade haft barn så hade jag lämnat för längesen. Men det gör så fruktansvärt ont att livet blev såhär. 

Sen han gick hemifrån har han hört av sig en gång och det gällde en tjänst. När jag svarade att jag inte var hemma fick jag svar om att han löser det själv imorgon (alltså idag) och så fick jag ett klockslag när han skulle komma och hämta saker så jag kunde hålla mig borta om jag inte ville träffa honom. 

inte pratat med barnen. Äldst har svårigheter och skulle inte förstå eller låsa sig totalt  tngsta känn så liten. 

förstår det. Har du ngn plan? 

Det är hårt när det händer men det blir bättre.

Jag är så innerligt tacksam att min mamma trots allt tog sig loss från min otrogne kontrollerande och elake far, och att jag slapp växa upp med honom hela tiden utan bara måste må dåligt några veckor varje sommar (för så var det då).

Mina halvsyskon hade inte den lyxen och min halvsyster som tog fajten tappade två skolår på väg genom skolan över allt bråkande mellan och med föräldrarna, sen rymde hon på deras semester i Thailand och kom tillbaka i slutet av resan med en tatuering över hela magen, 14 år gammal. Bara för att säga att "du bestämmer inte över mig pappa, det kan du fetglömma".

Så kan det gå om man beter sig som en mini-Putin.

Idag bor hon utomlands och även min halvbror håller sin far på armslängds avstånd. 

Nej jag har ingen plan. Måste styra upp det lite innan jag kan göra det.

Hur går det ts`?

Skäms inte! Jag är till 99.9% säker på att dina vänner och familj ser dig som en stark kvinna som står upp för sig själv och barnen. 

Jag är som du, jag skäms och känner mig misslyckad för sånt som jag faktiskt inte rår för. Men när jag faktiskt vågade berätta så fick jag bara stöd och pepp! 

Alla tyckte det var fantastiskt starkt gjort att ändra livet osv. 

Jag är också till 99.9% säker på att när steget väl är taget, när du och barnen sitter där i egen bostad så kommer du att känna en enorm frihetskänsla! 

Du kommer att fixa det här! 

Det går så upp och ner. Men jag har en fin familj som stöttar och fina vänner. 

ju mer distans jag får till det så inser jag hur länge jag har trampat i vatten bara för att hålla mig flytande. Jag har varit så nöjd om det har varit en bra vecka tillsammans och levt väldigt länge på det. Men sen tillbaka i samma hjulspår. Har varit så många högtider där jag inte har velat att han ska följa med för att han är helt ointresserad av att delta som en vuxen människa. 

Men jag vet inte ännu om han förstår att det är slut.  vi skulle behöva prata med det känns omöjligt just nu. 

Så tänkte jag i många många år. Så jag förstår precis. 

jag önskar att jag hade betalt av bilen innan det här men nu blev det inte så. 

Bostaden är min. Men problemet är att han med sina skulder inte kan få en egen bostad. Så det är det svåra. Han kippar efter andan ekonomiskt. Nu när han blev utkastad sover han hos en kompis som bor i en etta.