Berättade att jag var otrogen.

Jag tycker att TS' man överreagerar, om  han verkligen bryter upp ett äktenskap och en kärnfamilj för ETT ligg. Även om det inte alls är konstigt att han kastar ur sig det vid första chocken. Det hade varit en annan sak om t.ex.:

- otroheten pågått under lång tid och kringgärdats av lögner och svek. Typ att mannen fick ta hand om barnen och hushållet själv hela helgerna, för att TS måste "vårda sin sjuka mormor". Och så befann hon sig i stället på hotell i älskarens armar...

- TS blivit gravid, och tänkt lura på sin man en gökunge

- TS smittat sin man med HIV, apkoppor, gonorré eller annan otäck sjukdom

Jag hoppas att TS' man kan förlåta, om inte annat så för barnens skull. 

Sedan tycker jag att det var dumt av TS att berätta för sin man. VARFÖR skapa en massa elände för alla? TS' man blir ju inte heller lyckligare av att veta... TS borde också ha tänkt på att skydda barnen i första hand.

Din syn på otrohet är ju vidrig. 
Om det är någon som förstört sin kärnfamilj så är det ju ts och inte mannen, helt förståeligt att han reagerar som han gör. En riktig man förlåter inte en otrohet och i detta fall får ts skylla sig själv.

Jaha, men jag hade i alla fall "taken my chances" och hållit tyst. Man måste ju inte bita sig själv i svansen, heller. Eller som i detta fall - sina barn också.

Jag kan nog inte förstå, varför en enstaka otrohetsepisod skulle vara så hemsk? Jag blev förvånad när jag såg skräckserien Hill House nyligen. Där fick man veta att en av systrarna hade någon hemsk, traumatisk hemlighet. Hon såg som i en syn då och då, en man som satt på en barstol. Och då blev hon helt förtvivlad, ville bara få bort synen, förpassa det till glömskan.

Då trodde man ju, att hon hade mördat den här mannen på något hemskt sätt, eller lämnat honom att dö,  eller något på den nivån. Men den FRUKTANSVÄRDA HEMLIGHETEN HON BAR PÅ, var att hon hade träffat den där mannen på en konferens på jobbet för många år sedan och legat med honom, och inte berättat för sin man. HU SÅ HEMSKT! Nä... jag tror vi har för lite riktiga problem i Västvärlden. 

Du verkar inte förstå att själva lögnen att inte ens berätta nästan är värre än själva otroheten. Personen har ju inte ens ett val då, den lever i en lögn. tror att allt är bra när det inte är det.

"Lever i en lögn"? Det gör man om den andra har en stadig älskarinna eller en parallell familj. 

Och hur kan det vara en "lögn" att INTE yppa något?

Nä, ni är konstiga här...

Det blir en lögn för man går runt och låtsas att allt är som vanligt . 

Nej vi är inte kondtiga bara för vi har en annan åsikt än vad du gör. 

 
"Jag tycker att TS ändå ska ha en eloge för att hon berättade."

jepp men hon får samtidigt  "alla kan ju göra misstag" & "vi som har ursäkter till allt" att framstå som sämre, enligt dem är det inte själva otroheten som är fel det var att berätta om det och hennes mans reaktion är sämst. Det var inte TS som i alla fall tillfälligt satt högre värde på ett dåligt knull än sin familj, det är ju hennes man.

"Varför låta honom leva i en lögn och riskera att sanningen kommer fram på annat sätt?"
Vissa ser det inte som att det är deras handlingar som är dåliga, de ser det som att det är sanningen om deras handlingar som är dålig.

"Vid en otrohet så förstörs tilliten."
Det är ju inte bara osäkerhet om hur opålitlig h*n varit om allt möjligt innan, vissa har aldrig förtjänat något förtroende och kommer inte att göra detom det var ett misstag att lita på en person, räknas det då som ett misstag nästa gång?

Nja, ser det inte riktigt som ett "engångsmisstag". Visst, dom hamnade i säng bara en gång (Dåligt sex) men dom planerade i två veckor ???
För det första är inte det ett misstag ö.h.t. För det andra var det kass sex och trots ts ånger vet man inte om det fortsatt om det var bra. Dom är ju trots allt kollegor så tillfällen kommer också i fortsättningen att förekomma när det lagt sig med ts partner

Jaha, men jag hade i alla fall "taken my chances" och hållit tyst. Man måste ju inte bita sig själv i svansen, heller. Eller som i detta fall - sina barn också.

Jag kan nog inte förstå, varför en enstaka otrohetsepisod skulle vara så hemsk? Jag blev förvånad när jag såg skräckserien Hill House nyligen. Där fick man veta att en av systrarna hade någon hemsk, traumatisk hemlighet. Hon såg som i en syn då och då, en man som satt på en barstol. Och då blev hon helt förtvivlad, ville bara få bort synen, förpassa det till glömskan.

Då trodde man ju, att hon hade mördat den här mannen på något hemskt sätt, eller lämnat honom att dö,  eller något på den nivån. Men den FRUKTANSVÄRDA HEMLIGHETEN HON BAR PÅ, var att hon hade träffat den där mannen på en konferens på jobbet för många år sedan och legat med honom, och inte berättat för sin man. HU SÅ HEMSKT! Nä... jag tror vi har för lite riktiga problem i Västvärlden.