BF APRIL 2023

Jag är bara på 3+6 (bim idag!) men har en hel del symptom som kom redan innan plusset. 

det första jag märkte är en väldigt hunger/sug i magen på morgonen, som lätt tippar över mot illamående. Dock inte regelrätt illamående. molvärk och något ömma bröstvårtor. 

Men mina absolut starkaste symptom är psykiska, jag är i vanliga fall en väldigt extrovert och social person, men under mina graviditeter blir jag mycket mer introvert, större behov av egentid osv. Känns som att jag vill vara ifred i min bubbla och bara sitta och känna efter hur grodden växer där inne. Tråkigt bara nu när jag har en 3-åring, och känner att jag inte har samma tålamod med att han är klängig och mammig alls. Någon som känner igen sig?

angående träning så har jag samma sekund som jag plussade slutat lyfta tungt och kommer inte heller träna mer än promenader. Jag vet att det inte triggar ett vanligt missfall, men eftersom jag har stor risk för förtidsbörd så är det lika bra jag vänjer mig vid att göra så lite som möjligt. Lär bli sängliggande rätt tidigt pga  det. 

Mina symtomet är lätt illamående, ömma bröstvårtor, lite molande värk i magen dock mest på höger sida. 
Tycker det är så svårt att veta när man ska berätta. Dotter på 7 år har längtat efter ett syskon i många år så vi vill att hon ska vara den första som får veta, men berättar man för en 7 åring så lär ju alla andra få veta det också. 

Ni som har äldre barn hur har ni gjort? 

Är i v. 5+3, har sjukt ömma bröst...illamående o molande värk i magen. 
Tredje dagen jag varit nära att kräkas...har två barn och med dom kräktes jag hela graviditeten. Så jag hoppas klara mig några dagar till :)

Mitt digitala test slog också om till 3+ igår. Idag är dock alla mina symtom som bortblåsta och jag har en riktigt dålig magkänsla. Exakt samma sak hände vid vårt förra missfall och faktiskt typ exakt samma dag och vecka. Nu är jag inställd på att det här inte kommer gå vägen men hoppas såklart att jag har fel och får fortsätta hänga med här.

Jag vet inte om det lugnar dig, men för mig har symptomen alltid kommit och gått, både när jag fick tidigt missfall och när jag gick längre, så det behöver nog inte betyda något. Hoppa dina symptom kommer tillbaka så du slipper oroa dig. 

Fia: jag förstår dina känslor! Och jag känner precis samma när jag inte har några symtom :/ men jag hoppas att det inte är någon fara för någon av oss och att dom små fröna stannar <3

Jag förstår också. Symtomen kommer och går o det enda jag då känner av är brösten och småskakig/orkeslös. Försöker att tänka att jag faktiskt är gravid tills det motsatta bevisas isf, och då får jag ta det då. Men det är svårt. Man tvekar emellanåt. Men vi håller tummarna att alla våra små stannar och växer som dem ska 

Hej!

jag hoppar in i denna tråd. Har inte fått min exakta datum då jag plussade igår.
Min anledning till varför jag testade mig var pga ingen mens, lätt påverkad när jag drack en cider 4.5 samt vaknade på natten med halsbränna.

idag har jag vaknat med halsbränna samt magen som spänner åt samt lös i magen. Så får se hur denna natt kommer att se ut. spännande men nervöst. Hoppas det kommer hålla hela vägen.

Tycker också det är svårt, vi har en snart 4-åring (men han är väldigt lillgammal) och vi vill verkligen berätta för honom, helst igår :) Men vi kommer vänta några veckor till, kanske tills vi gjort KUB. 

Vår närmsta familj och mina två närmsta tjejkompisar vet att jag är gravid, så det spelar ingen roll om han skulle säga något till dem. Men vill inte att han ska läcka för övriga släktingar och familjemedlemmar, har stor släkt och umgås rätt mycket med dem och vill helst inte att de ska veta riktigt än, även om vi inte är lika hemliga som vi var med första barnet :) 

Idag har jag kräkts två gånger och mår sååå illa. Så jobbigt när hela min mans släkt är på besök och man ska hålla det hemligt  Längtar tills man kan berätta och få må dåligt utan att låtsas att allt är bra!