Ni som "tog det långsamt" med er partner

Jag gillar att titta på videor på YouTube och något som definitivt kan vara en varningssignal i ett förhållande är om man upplever att förhållandet har fel tempo inledningsvis.

Att det går långsamt är inte något som helst problem... Om båda faktiskt vill att det ska göra det... Det är faktiskt rätt realistiskt när det finns barn inblandat.

Jag har inte tagit det lugnt, eftersom båda mina förhållanden startat bär jag varit tämligen ung, men jag tänker att du definitivt ska hålla ett långsamt tempo utifrån de förutsättningar som faktiskt finns. 

Känns det inte "för segt", så tycker jag att du faktiskt ska njuta lite av att låta förhållandet ta tid och mannen faktiskt landa i att vara ensamstående förälder. Många män är aldeles för snabba med att leta kvinna redo att täcka upp för deras usla föräldraskap och på din beskrivning låter det ju inte som att denne man vill dumpa över detta på dig.

Sen tänker jag att du faktiskt ska fundera om ni är i samma fas i livet. Vill du ha barn? 

Jag träffade en yngre tjej, som ville bli ihop direkt.
Jag visste inte vad jag kände, behöver mer tid, och jag sa det till henne.
Att vi kan fortsätta att ses, och se hur det blir.
Det ville inte hon.

Senare hörde hon av sig igen och ville ändå fortsätta att träffas.
Då hade vi covid, så jag tackade nej.

Jag var attraherad av henne och tyckte hon var sexig. Jag hade velat ha sex med henne, men jag tog det lugnt. Försökte inget.
Två år senare berättade hon att hon hade velat, men att det var jag som skulle ha tagit första steget.

Flera här tyckte att jag gjorde fel.
Först så gjorde jag fel som svarade när hon skrev, och träffade henne.
Sen så gjorde jag fel som inte blev ihop med henne. Här träffar jag en tjej som vill ha mig, men jag som aldrig haft ett förhållande har mage att avvisa henne.
Män som mig tror att vi kan välja och vraka.
Jag gjorde fel som inte träffade henne igen, bara för att vi hade covid. Det var ingen ursäkt.
Och så gjorde jag fel som inte gjorde nåt närmande. Jag var ju attraherad av henne.

Jag befinner mig i en liknande situation. Dejtar sedan några månader tillbaka en man som har ett barn och bor en bit ifrån mig, och själv har jag för inte så länge sedan brutit upp från ett längre förhållande. Det känns därför ganska naturligt att inte gå så jättesnabbt fram. Vi är inte heller riktigt etablerade som par än men har börjat träffa varandras vänner så smått.