Orgasmfritt

Jag är kvinna och har aldrig fått orgasm vid sex. Det är väl det vanligaste

Inte lätt att begripa om fruntimmer har någon logik.
Har haft både bra och dåliga sambos när det kommer till sex. 
Visst är det vanligt med män som inte begriper eller klarar bra sex för henne.
Men kvinnor måste någon gång få ur tummen och själva agera o vá aktiva för bådas njutning. Att prata o lära han till det bättre, ta egna initiativ, vara öppensinnig för nya bus o våga testa saker.
Mina dåliga sambos var mentalt paj med en inställning till sex som bara går fel och sen har de mage att klaga när man tröttnar på sex med dom. 
Detta trots att jag är den som i flera år försökt prata om att hitta lösningar men förslagen har förkastats utan att de bidragit med något själva. Nä de säger inte vad de vill och när man med största välmening då med gissningar försöker klura ut vad de kan gilla blir det kritik.
Man slutar vara uppvaktande.....och som TS sa tömmer tasken på gästtoaletten. Klart man blev otrogen sen och ångrar att man inte kastade ut henne tidigare då att jag slapp spilla tid.

Tips: det borde vara obligatoriskt med en varudeklaration på fruntimmer efter genomgånget test. 
Likt öl på bolaget där man på en skala kan se hur mycket sötma, beska o surhetdgrad hon har och vi slipper felval

Ja, det är onekligen så att vissa personer behöver berätta mer vad de gillar, och vad som är skönt, och vilka känslor de får vid sex . Jag har pratat med kvinnor som är väldigt låsta och jag förstår att det är väldigt svårt att utvecklas då.

Jag undrar dock, vad det var för förslag du kom med? Vilka lösningar presenterade du för henne? 

Jag får en känsla att du är oförstående och irriterad över ditt ex sexualitet, och om det var så då också kan det ju vara just det som hämmar henne. Om man känner sig DUM, otillräcklig, och tråkig är det nästan omöjligt att utvecklas sexuellt.  

Orsaker som hämmat mig i min sexualitet, är när jag känt att jag är jobbig, eller stress över att "nu förväntar han sig sex" men min kropp svarar inte. Så kände jag period med mitt ex. Ibland sa jag att jag kände mig stressad, men han svar var bara "Va inte stressad", men han utstrålade ändå missnöje och irritation. 

Med min nye man hamnade jag i en svacka efter att jag tagit ut spiralen. Jag hade svårt komma i gång. Kände mig trög. Svårt att få orgasm. Jag visste inte om det hade med klimakteriet att göra, med spiralen, eller om jag någonsin skulle bli som förr. Min man visade dock så mycket stöd och kärlek. Han poängterade att jag bara skulle njuta. Med tiden kom allt tillbaka. (Jag visste dock inte hur. Kunde inte vägleda) 
Det är helt omöjlig  att få en man att vara så på beställning. 

Mitt ex och min nuvande man skulle nog beskriva mig väldigt olika om de var ansvariga för min varudeklaration och så är det för många.

Om jag hade träffat dig tex hade jag kanske tyckt att du var väldigt osexigt och trist,(Din text om varudeklaration känns väldigt rigid och trist enligt min åsikt) medan någon annan hade tyckt att du var jättehet. Dessutom förändras man också över tid. 

Ja, självklart är det stor skillad.
Nu visste iofs inte min man att lusten och förmågan skulle återkomma. Med mitt ex var det inte heller så att vi hade sex sällan. Tvärtom hade vi sex ganska ofta. Det jag försöker illustrera är att deras bemötande och inställning, var väldigt olika. 

En man skulle hur lätt som helst kunna ta bort all min sexuella förmåga och lust, och det skulle utan tvekan kunnat bli så att jag inte heller skulle kunna beskriva varför. 
Kanske hade jag tom trott att det var något fel på mig. Till slut hade jag troligen lämnat relationen, kanske med tron att min sexuella förmåga och lust var väldigt låg. 

Jag vet inte hur signaturen HERREN är i verkligheten, eller hur han skulle vara mot mig, men det är möjligt att jag tappat all sexlust med honom och känt mig värdelös. 

Ja, det är självklart att han behöver prata om problemet med sin partner.  Jag hade aldrig stannat i en sexlös relation. Inte heller med någon som inte kunde prata om problemet. 

Orsakerna bakom låg lust kan däremot vara många och ibland komplexa. 

Det var inte ett exempel på sexbrist, det var ett exempel på hur olika mina olika män uttryckte sig, och hur små saker i beteende kan skilja. 

Mitt ex tyckte säkert att han visade förståelse när jag var stressad, men så UPPLEVDE inte jag det. Det kunde handlat om precis vad som helst egentligen. Det var bemötandet jag ville illustrera.

Jag kände mig ALLTID stressad om jag inte kom fort med honom, men ALDRIG med min nya man. DET var skillnaden.

Varför jag skriver detta är för att dessa skillnader kan man inte alltid berätta för sin man. I trådar som dessa vill män att kvinnor ska berätta vad de gillar, hur de njuter osv. Men jag tror det ofta kan vara känslor som är svåra att berätta. Människor är ofta ovana att prata om känslor på det sättet. Det kan tom vara svårt att inse. 
Det var liksom ingen tekniskt färdighet, eller någon upphetsande aktivitet som min behövde ändra, det var hans grundförståelse som var för dålig. I alla fall uppfattade jag att han tyckte jag var jobbig om jag tog tid. 

Varför är det så fel att ta upp detta? Är det för att du tycker att det är oväsentligt nonsens? 
Jag tror det är oerhört viktigt. 

Fast mitt inlägg var ett svar på signaturen"herrens" inlägg där han skrev
Citat*Men kvinnor måste någon gång få ur tummen och själva agera o vá aktiva för bådas njutning. Att prata o lära han till det bättre, ta egna initiativ, vara öppensinnig för nya bus o våga testa saker.*slut citat
Jag tror oftast problemen av en annan karaktär. 

Om man levt i en relation med sexbrist/sexuella problem länge är det sannolikt ett större problem i grunden. Inte sällan handlar det om att känslorna minskat.
Då spelar det ju (oftast) ingen roll vad man gör. Om man lever i en bristfällig relation måste man ta reda på vad det beror på. Om man inte får något svar måste man fråga sig om man själv är redo att satsa på relationen, samt om ens partner vill satsa på relationen. Om det handlar om sex, måste man ta reda på vad opartmen känner och om partnern är redo att satsa på sexlivet. Om inte (antigen ett nekande svar, eller att inget händer)  måste man bestämma sig om det är dax att skilja sig. Väljer man att stanna, trots ett dåligt sexliv, är det ett aktivt val. 

Det låter som du tar åt dig av det jag skriver. Om du har varit med om en sexbrist i flera år kanske du kan dela med dig av hur din partner upplevet(upplever) erat sexliv. Vad har din partner angett för orsak till problemet? Har ni kommit överens om att jobba på sexlivet, eller haft någon plan? 

Ja, och jag försökte fråga vad han gjort. Vilka "lösningar" han försökt med, men fick inget svar och det är extremt ovanligt att människor här på FL kan berätta om alla samtal de haft och "allt" de gjort. Trots att de själva uppger att de försökt med så mycket, är det ovanligt att få något enda exempel. Om man ändå vill skriva om detta blir det väl mer intressant att ge några exempel. 

Jag menar att om problemen har någon typ av känslomässig grund, kan det ju bli helt fel att tro att  lösningen skulle vara "nya bus" och att "testa nya saker". Om problemet är stress när tex mannen imiterar sex, kan det ju bli värre tom.

Du förstår inte innebörden i det jag skriver. Du bara tar upp hur jobbigt det kan vara att leva i ett långvarig sexlös relation. Det har jag aldrig sagt emot. Jag tycker inte ens att man ska ha tålamod med långvarig sexbrist. Tvärtom.
Det jag skriver om handlar om bemötande, problemlösning, och samtal där man möter varandra, där man tar reda på vad den andre känner och vill. I stället för att tro massa och göra "allt".

Synd att du inte vill dela med dig. Det hade varit intressant.  Jag skriver därför inga frågor om din förra relation. 

Jag tror som sagt att det många gånger är komplext och svårt. Har tex känslor svalnat, eller tom dött, spelar det ingen roll vad man gör.

Jag tror mycket sällan de saker du nämner hjälper för att få bukt med ett bristfälligt sexliv. Det är självklart bra saker, men jag tror sällan det är något som löser en situation där sexbrist uppstått. (Andra problem i relationen kan iofs skapa irritationen och sådant kan påverka sexliv negativt. Då måste man givetvis jobba med det också) Det du beskriver är absolut inte  egocentrerat. Det är inte heller fel eller egocentrerat att försöka prata om sexbrist, men det är oerhört svårt att prata snällt om avsaknad om sex. Det man behöver fråga är hur hon känner och det har jag hittills aldrig varit med om att någon frågat. 

Om  kvinnan (kan ju vara en man, men nu väljer jag kvinna) inte har lust, och inte haft det på länge, är hon antagligen väldigt medveten om det, är risken stor att hon reflexmässigt intar förvsvarställning. Risken är att hon känner sig pressad, och kanske får hon också ångest och känner obehag. Det leder till försvarsmekanismer som motattack, eller flykt. Om hon inte haft lust på länge, är inte sex längre något avslappnat och lustfyllt, utan något känsligt och obehagligt. Att mannen är missnöjd ökar inte lusten. 

Jag tror att den enda vägen är att ställa frågor om hur hon känner inför relationen och inför sex. Börjar hon svara kan man börja lösa upp knutar och då genom att ställa följdfrågor och fråga hur hon vill att ni ska gå vidare. 
Då kan mannen berätta hur han känner. "jag blir ledsen för att vi har förlorat närhet och sex" "jag känner mig inte älskad". Vad hon än säger(skriker) stå fast..."men så känner jag". "Det här inte för mig" Om hon vägrar prata, måste man börja berätta vad man känner. Det behöver inte leda till mer sex, men det blir tydligare.