Nyans (partiet)

Nu är omskärelse det sista man är orolig över då jag inte tror på ett förbud, även om många vill se det. Men skulle det förbjudas så får man inte göra det utomlands heller, likt kvinnlig könsstympning idag. Så där har du fel att det bara skulle handla om Sverige. 

Omskärelse och månggifte som du tar upp som exempel är inte riktigt jämförbara. Omskärelse är ett påbud och något muslimer ska göra, månggifte däremot är inget påbud. Dessutom är det nog bättre om det förblir förbjudet, eftersom det motsatta skulle innebära att även kvinnor kunde gifta sig med flera och det är ju fel och onaturligt. 

Sedan förslag om slöjförbud i skola, vård och bland poliser. 

Att muslimska friskolor bedöms som extremistiska men tydligen varken kristna eller judiska är intressant. 

När det gäller ekonomiskt stöd så är det provocerande hur staten vill försöka modernisera Islam och bestämma vad som får och inte får predikas. Det är inte okej.

Du har fortfarande inget hinder i att utöva din religion, bara att få ekonomiskt stöd för det hela. 

Har tanken slagit dig någon gång att de muslimska friskor som fått kritik kanske var ute på fel grunder? Att staten hade rätt? 

Vad som är naturligt eller onaturligt är förövrigt en något komisk kommentar kommen från dig. Det naturliga ärju såklart att inte skära bort friska kroppsdelar och kroppsförändra sig utan hålla det just orört. 

Kritik mot Islam eller Islamofobi lär inte ett parti som Nyans kunna påverka.
Det ligger i vår kultur att ifrågasätta religion och motverka religionernas alla begränsningar för folk att leva sina liv som de vill.

Om jag skulle bränna en bok så är det för att tala om för världen att jag tycker illa om bokens innehåll, vilket helt faller under yttrandefriheten. 

Vad mer anser du man bör förbjuda uppbränning av, för att inte provocera de som gillar det som avses brännas?

Det handlar om vilken klädsel som är lämplig i sammanhanget, exempelvis utifrån regler om hygien eller yrkesuniform.

Antingen fogar man sig i det eller så väljer man ett annat yrke, där det inte finns några restriktioner angående klädseln.Det beror på att Islam är mer extremt avvikande från svensk kultur. Du menar att stat och kommun inte ska kunna villkora bidrag utefter principer i vår demokrati, frihet och kultur?

Barn har lika stor rätt till att växa upp utan religion eller med andra religioner än deras föräldrars.

I slutändan tror jag inte alls det är barnens rätt du syftar på, utan föräldrarnas.

Svensk lag, svensk kultur och samhälle ger mer frihet för varje medborgare att leva som de vill än vad Islam ger.

Det enda som inte accepteras är att religiösa ska styra över andra och begränsa deras liv utefter religionens påbud.

Är detta vad Nyans tycker är viktigt att ändra på?
Är detta vad du GULLVIVOR tycker är viktigt att ändra på?

Även om tanken att barn ska ha religionsfrihet låter bra i teorin, så är det en sådan där sak som inte fungerar i praktiken. Alla föräldrar påverkar sina barn, oavsett om det handlar om religion, vilket fotbollslag man hejar på, värderingar eller politik. Det går inte att komma ifrån.
Föräldrar lär sina barn det de tror är rätt, tar de beslut de anser vara bäst för sina barn, bland annat därför att barn trots allt inte har mognad, kunskap eller erfarenhet nog att ta bra beslut (även om det ökar med ålder, naturligtvis), och det är ju faktiskt en förälders uppdrag och skyldighet att både ta sådana beslut och att guida barnet till att kunna ta sådana beslut själv så småningom.

Det går liksom inte att förutse hur barnet kommer att uppleva sin uppväxt i efterhand eller vad han/hon kommer att ha för åsikter om religion/politik/sport/moral när denne är vuxen.

Det gör att det faktiskt blir irrelevant att prata om barnets rätt att växa upp utan religion eller med annan religion, för detta vet man bara med facit i hand. Och det går emot mänskliga rättigheter att staten ska diktera vad föräldrar måste lära ut till sina barn (vi har skolplikt, så barnen kommer att få statens syn den vägen om inte annat).

Dessutom är det värt att notera att det bara är religion som är på tapeten när detta diskuteras. Få förfasas över att barn växer upp i miljörörelsen, som Hammarbysupporter eller i ett socialdemokratiskt hem, och dessa föräldrar anklagas sällan för barnmisshandel eller hjärntvätt för att de lär sina barn det de tror på och brinner för. Det är liksom helt okej att barnen har ångest över klimatet, men barnmisshandel om barnen har ångest över Domedagen.

Just politik tycker jag ändå diskuteras kring en del, iaf i mina kretsar. Vikten av att barnen ska kunna få välja parti själva och inte bara rösta som mamma och pappa, och att man gärna får diskutera hemma.

Skillnaden med religion och Hammarby är ju också att din själ inte i Hammarbyled anses förtappad i evigheten om du går till Malmö, utan mer att du är en sopa som hejar på fel lag.

Det är därför religion har en sån särställning, att den lyfter evigheten - har man vuxit upp med en bild av att tiden på jorden är en kort tid och att du för all evig tid kommer vara förlorad om du går ifrån din religion, så är det lite större än om du har en avvikande syn på vad som påverkar klimatet. Jag hoppas du ser den skillnaden?

Därför tycker jag religion är så tråkigt när små barn blir meddragna i det - bilden av att din själ förloras är något jag har svårt att se hur den nånsin helt försvinner. 

Jag är själv nog närmast att klassa som agnostiker. Mina barn är inte döpta men vi bor nära kyrkor och har vänner som är både troende kristna, muslimer och hinduer. Jag hoppas mina barn får bilda sig sin egen syn på världen. 

Det går visst att undvika.

Min pappa pratade aldrig religion eller partipolitik hemma. Jag visste aldrig vad han röstade på.

Min mamma pratade ibland om religiös tro utan att vara särskilt religiös själv, försökte lära mig böner e.t.c. som barn. Det bet inte.

För mina far- och morföräldrar var det viktigt att gå i kyrkan, men jag hörde dem aldrig prata om religiös tro.

Både min pappa, bror och styvfar var Hammarbyare, jag Djurgårdare.
Jag har dock inte alls samma idrottsintresse, sitter inte klistrad vid tv'n vid varje större idrottstävling eller match.

Min pappa och äldre bror försökte få in mig i fotbollen... det blev två kortvariga försök, sedan hittade jag min grej i handbollen istället, helt utan deras inverkan.

Mitt intresse för hårdrock och motorer delar jag inte med någon i familj eller släkt.

Däremot finns det andra saker som definitivt var en del av mina föräldrars fostran eller på andra sätt viktiga i vårt familjeliv jag växte upp med och som starkt påverkat mig.

Undviker man en indoktrinerande fostran så lämnar man barn mer fria att själva välja och finna sina intressen, influenser, tro e.t.c.