Anonym (Vad gör jag)

Wed 5 Oct 2022 00:21

359 svar

Varit otrogen, vad bör jag göra

Har varit Ihop med min nuvarande sedan tonåren, 17 år i år och har 3 barn. Har aldrig tidigare varit otrogen men nu skedde det tyvärr. Känner mig som ett svin vilket jag kanske också är i detta. Jag har aldrig tidigare varit otrogen men denna kvinna tog mig med storm och sen var det kört. Mina känslor för min sambo är jag osäker på. Det går upp och ner som allt annat men det som verkligen skrämmer mig är att riva upp barnens vardag om jag berättar vad jag gjort. Jag är Inte kär i den andra kvinnan men vet att hon har känslor för mig Vilket blir jobbigt. Kommer inte träffa henne fler gånger. Mitt samvete äter upp mig efter vad jag gjort och jag har svikit både min sambo och mina barn. Vad anser ni, är det värt att berätta sanningen eller ska jag tiga om det för att mitt jävla misstag inte ska påverka barnens liv? Någon med liknande erfarenhet?

och moralpoliser undanbedes. jag vet att jag gjort fel .

Anonym (?)

Thu 6 Oct 2022 21:31

#91

Cartjan1 skrev 2022-10-06 20:46:11 följande:

Vad spännande det är med hur olika vi uppfattar saker, jag upplevde att jag var så tydlig (därför jag valde att skriva så långt för att det skulle bli riktigt tydligt men så kan det bli :) Vad menar du med annorlunda? Jag utvecklade mitt svar men annorlunda för mig hade varit om mina tankar gällande situationen förändrats men det har de ju inte... Säger inget om att det är sannolikt att ts ändrar sig men när jag skrev mitt första inlägg hade han heller inte återkopplat än med hur han tänkte göra och oavsett så tänker jag att det är en rimlig tanke att ställa sig, att om man redan nu har skuldkänslor och ångest så kanske man inte kommer klara att bära hemligheten för evigt.

Iaf, du frågade mig var de upplevda lögnerna finns och jag förklarade att de (för mig) ligger i att få veta vid ett senare tillfälle. Är visserligen en om-fråga men enligt mig relevant i hänseende till ts då han inte har förmåga att se in i framtiden där han kanske ändrar sig gällande att berätta.

Tror absolut inte att du är trög men kanske läste lite snabbt gällande det sista du kommenterar? Jag skrev faktiskt ordagrant att det var så jag skulle känna om jag fick veta vid ett senare tillfälle.

Ok. En lång text med ännu fler om, men och antaganden.
Ju fler om och men, desto otydligare såklart.

Du kan ju inte leva i en känsla av oärlighet nu för något du eventuellt får reda på i framtiden?

Varför skulle någon berätta senare om de väljer att inte göra det nu? Jag får fortfarande inte ihop det. Och det är ju det du bygger ditt resonemang på. Jag har aldrig hört talas om att någon gör så. Och om man gör det bör det ju finnas en vettig anledning?

Undrar fortarande: "Vad menar du med det här?: "Det är jag som väljer att förlåta inte min partner som väljer att förlåta sig själv åt mina vägnar. "?

Anonym (?)

Thu 6 Oct 2022 21:39

#92

Tukt skrev 2022-10-06 21:28:22 följande:

Det här är ju ett resonemang. Det är tankar. Inte ett utspel, ett "statement", ett klargörande. Utan helt enkelt att utbyta tankar.
Det är inte alla som gillar den typen av tankegångar, eller ens förstår dom. Men det har jag full respekt för.
Dock blir det svårt med ett meningsutbyte om man helt enkelt är så olika. Så får säga tack för din insats i alla fall.

Tack för min insats.

Meningsutbyte bygger på att man tycker och tänker olika. Annars fanns det inget.
Och ditt tolkningsbehov obefintligt.

Jag har full respekt för att du är korkad också. Men inte så mycket för att du försöker sätta dig över andra och tala om vad de förstår eller inte. Eller att du tar på dig rollen att "tolka" andras budskap.

Cartjan1

Thu 6 Oct 2022 21:52

#93

Anonym (?) skrev 2022-10-06 21:31:00 följande:

Ok. En lång text med ännu fler om, men och antaganden.
Ju fler om och men, desto otydligare såklart.

Du kan ju inte leva i en känsla av oärlighet nu för något du eventuellt får reda på i framtiden?

Varför skulle någon berätta senare om de väljer att inte göra det nu? Jag får fortfarande inte ihop det. Och det är ju det du bygger ditt resonemang på. Jag har aldrig hört talas om att någon gör så. Och om man gör det bör det ju finnas en vettig anledning?

Undrar fortarande: "Vad menar du med det här?: "Det är jag som väljer att förlåta inte min partner som väljer att förlåta sig själv åt mina vägnar. "?

Jag förstår att vi inte kan läsa tonlägen eller ansiktsspel när vi skriver i forum men jag upplever det som att du inleder varje replik till mig med att raljera över hur jag skriver och formulerar mig. Vi har uppenbarligen olika sätt att uttrycka oss på och lägga upp texter men det gör inte det jag vill förmedla orelevant och jag upplever det otrevligt från din sida så du kanske kan strunta i den biten om vi ska diskutera mer med varandra?

Angående att berätta senare, det var precis så en av mina tidigare partners valde att göra. Hon tänkte inte berätta något först pga rädsla att förhållandet skulle rasera, att hon skulle bli dömd av våra vänner samt skammen för att ha sårat mig. Men det dåliga samvetet åt väl upp henne tillsist och hon berättade det långt efter. Vilket då inte blev en positiv historia.

Jag vet inte hur jag ska förklara det sista då jag inte riktigt förstår vad det är du vill ha förtydligande i. Att partnern har gjort något som den vet skulle såra djupt, väljer åt mig att det är bättre att jag inte vet och förlåta då sig själv och går vidare. Det är inte ett val jag anser att min partner har rätt att göra.

Tukt

Thu 6 Oct 2022 21:53

#94

Anonym (?) skrev 2022-10-06 21:39:03 följande:

Tack för min insats.

Meningsutbyte bygger på att man tycker och tänker olika. Annars fanns det inget.
Och ditt tolkningsbehov obefintligt.

Jag har full respekt för att du är korkad också. Men inte så mycket för att du försöker sätta dig över andra och tala om vad de förstår eller inte. Eller att du tar på dig rollen att "tolka" andras budskap.

Om du har svårt att förstå komplexa resonemang, skyll det då inte på andra.
Andra som ändå ger dig chansen, gång på gång, att förstå.
Du kallar mig "korkad". Tänk vad jag eller andra skulle kunna kalla dig för. Men det gör vi inte, för det är inte den stämningen vill vill ha i diskussionen.

Anonym (?)

Thu 6 Oct 2022 22:16

#95

Tukt skrev 2022-10-06 21:53:57 följande:

Om du har svårt att förstå komplexa resonemang, skyll det då inte på andra.
Andra som ändå ger dig chansen, gång på gång, att förstå.
Du kallar mig "korkad". Tänk vad jag eller andra skulle kunna kalla dig för. Men det gör vi inte, för det är inte den stämningen vill vill ha i diskussionen.

Vilka "vi"?

Vilka resonemang är komplexa? De resonemangen jag ifrågasatt baseras på antaganden. Som är osannolika. Det är inte komplext.
Alternativt klyschor med socialist-kristet-svenskt moralfilosofiskt perspektiv som upprepas utan att man kan förklara varför. Att repetera något man hört tusentals gånger är inte komplext. Att fundera över varför man gör det är inte ens det ytligt komplext. Men någon måste ställa frågan för att ens starta processen.

Att sätta sig över andra och tala om för dem var de förstår eller inte är däremot enfaldigt och simplistiskt. Att kalla sig själv för "vi" och tro sig föra talan för andra är narcissistiskt och schizofrent.

Jag minns nu hur du för något år sedan skrev att du såg det som din uppgift att hålla ordning på det här underforumet. Hur dåligt moderatorerna skötte sitt jobb och hur du såg dig tvungen att ingripa när någon skrev fel i ditt tycke.

Det, knasboll, är sjukt och absolut ett slöseri med dina ytterst komplexa tankar.

Anonym (ty)

Fri 7 Oct 2022 07:37

#96

Cartjan1 skrev 2022-10-06 09:14:36 följande:

Med reservation att jag inte har läst hela tråden utan enbart svarar efter ts:

Om det var min make så hade jag velat att han berättade så att vi efter så lång tid iaf kan försöka lösa vad som är felande mellan oss. Med det inte sagt att jag direkt skulle vara jättesympatisk utan antagligen arg,ledsen och sviken- vilket är ens rätt när man blivit bedragen och det måste få finnas utrymme för det först men jag tänker i långa perspektivet...
Jag tänker att efter en lång tid tillsammans så bör man väl ge sin partner och sig själv den respekten att man försöker lösa problemen - resultatet kanske ändå blir en separation men då har man gett sig själv de bästa förutsättningarna och båda en chans att gå vidare.

Skulle det komma fram långt senare, via partner eller omvägar eller ske fler gånger så skulle det för min del vara mer eller mindre kört, både att rädda relationen eller att skiljas på goda vilkor. Tilliten skulle vara tvärdöd och sveket alldeles för stort.

Har blivit bedragen i tidigare relationer så baserade mitt svar på hur jag kände för de två olika situationerna. Förstår givetvis att ni är andra individer men detta är min input iaf.

Allt gott!

Tänk om det inte finns nåt fel i relationen då? Felet kanske ligger hos den som är otrogen. Han/hon kanske får hjärnsläpp och kan inte tygla sig och har en intim stund med en annan. Kanske onykter. Efteråt kommer en enorm period av ångest och en insikt om att "detta gör jag aldrig om". Grunden till ligget beror inte på relationen med sin sanna partner utan istället berodde den tillfälliga otroheten på dumhet och/eller åldersnojja. Då uppkommer frågan; Ska den otrogna berätta?

Cartjan1

Fri 7 Oct 2022 08:20

#97

För mig är dock det faktum att min partner känner att den inte kan berätta sitt misstag för mig likställt med att vi har problem. Jag hoppas att jag får mina partners att känna sig så älskade och trygga i vår relation att de kan anförtro sig till mig även när de inte är sitt optimala jag. Att kunna lita på att jag, efter jag fått ha mina negativa reaktioner, älskar dem såpass mycket så att vi kan lösa detta och gå vidare. Så utifrån mina ramar så bör en partner till mig alltid berätta- för om (oavsett hur ) det kommer fram senare så kommer alla negativa konsekvenser som jag skrev om i tidigare inlägg.

Däremot, som jag skrev tidigare till ts, så är jag ju helt införstådd med att vi alla är olika människor med olika sätt att resonera/känna. Så är svårt att råda i huruvida någon annan ska berätta sitt engångsmisstag eller ej. Men mina erfarenheter säger att om det kommer fram senare på något sätt och vis så brukar det aldrig sluta väl. De enda exempel där relationer har kommit vidare jag har i min omgivning (samt mig själv,så reservation för anekdotisk härledning)är där den otrogne har erkänt direkt.

Cartjan1

Fri 7 Oct 2022 08:21

#98

Cartjan1 skrev 2022-10-07 08:20:31 följande:

För mig är dock det faktum att min partner känner att den inte kan berätta sitt misstag för mig likställt med att vi har problem. Jag hoppas att jag får mina partners att känna sig så älskade och trygga i vår relation att de kan anförtro sig till mig även när de inte är sitt optimala jag. Att kunna lita på att jag, efter jag fått ha mina negativa reaktioner, älskar dem såpass mycket så att vi kan lösa detta och gå vidare. Så utifrån mina ramar så bör en partner till mig alltid berätta- för om (oavsett hur ) det kommer fram senare så kommer alla negativa konsekvenser som jag skrev om i tidigare inlägg.

Däremot, som jag skrev tidigare till ts, så är jag ju helt införstådd med att vi alla är olika människor med olika sätt att resonera/känna. Så är svårt att råda i huruvida någon annan ska berätta sitt engångsmisstag eller ej. Men mina erfarenheter säger att om det kommer fram senare på något sätt och vis så brukar det aldrig sluta väl. De enda exempel där relationer har kommit vidare jag har i min omgivning (samt mig själv,så reservation för anekdotisk härledning)är där den otrogne har erkänt direkt.

Förlåt, detta skulle vara ett svar till (ty) men citatet försvann...

Anonym (jaha)

Fri 7 Oct 2022 12:21

#99

Cartjan1 skrev 2022-10-07 08:20:31 följande:

För mig är dock det faktum att min partner känner att den inte kan berätta sitt misstag för mig likställt med att vi har problem. Jag hoppas att jag får mina partners att känna sig så älskade och trygga i vår relation att de kan anförtro sig till mig även när de inte är sitt optimala jag. Att kunna lita på att jag, efter jag fått ha mina negativa reaktioner, älskar dem såpass mycket så att vi kan lösa detta och gå vidare. Så utifrån mina ramar så bör en partner till mig alltid berätta- för om (oavsett hur ) det kommer fram senare så kommer alla negativa konsekvenser som jag skrev om i tidigare inlägg.

Däremot, som jag skrev tidigare till ts, så är jag ju helt införstådd med att vi alla är olika människor med olika sätt att resonera/känna. Så är svårt att råda i huruvida någon annan ska berätta sitt engångsmisstag eller ej. Men mina erfarenheter säger att om det kommer fram senare på något sätt och vis så brukar det aldrig sluta väl. De enda exempel där relationer har kommit vidare jag har i min omgivning (samt mig själv,så reservation för anekdotisk härledning)är där den otrogne har erkänt direkt.

Det du i princip säger är att man bara kan vara ärlig om man tror att ens partner kommer förlåta allt, och om man inte tror det så är det ok att ljuga och då är det inte mitt fel utan min partners fel som inte är beredd att förlåta precis allt jag gör.

Att bara vara ärlig när man inte riskerar något är inte mod, det är feghet. Och nej en individs feghet har inte ett dugg med andra att göra för ingen kan förvänta sig att andra alltid ska tolerera precis allt man gör.

Är det så du uppfostrar dina barn?
Du ska bara vara ärlig när det gagnar dig, i annat fall är det ok att ljuga och då är det inte du som är feg och falsk utan alla andra som inte är accepterande nog.

Anonym (Morsan)

Fri 7 Oct 2022 12:31

#100

Anonym (jaha) skrev 2022-10-07 12:21:56 följande:

Det du i princip säger är att man bara kan vara ärlig om man tror att ens partner kommer förlåta allt, och om man inte tror det så är det ok att ljuga och då är det inte mitt fel utan min partners fel som inte är beredd att förlåta precis allt jag gör.

Att bara vara ärlig när man inte riskerar något är inte mod, det är feghet. Och nej en individs feghet har inte ett dugg med andra att göra för ingen kan förvänta sig att andra alltid ska tolerera precis allt man gör.

Är det så du uppfostrar dina barn?
Du ska bara vara ärlig när det gagnar dig, i annat fall är det ok att ljuga och då är det inte du som är feg och falsk utan alla andra som inte är accepterande nog.

Det krävs mod att vara otrogen. Så du motsäger dig själv här.

Varit otrogen, vad bör jag göra

INNEHÅLL