Varit otrogen, vad bör jag göra

Det är ju inte lätt att svara på en fråga som otrogen när man aldrig har varit det.
Det kanske du kan förstå?
Det är inte så lätt att sätta sig in i hur en otrogen tänker när man aldrig har varit det själv.

För att många tycker att lögnerna är värre än otroheten i sig.
Det tyckte även jag när jag blev bedragen.
Hade jag fått veta det direkt av min partner så hade kanske oddsen sett annorlunda ut.
Men nu valde han att ljuga och jag fick veta sanningen på annat sätt en längre tid efteråt.
Och det blev spiken i kistan för mig.

Jag vet inte vad det är för svar du vill ha?
Du har fått flera olika svar på din frågeställning men det verkar inte vara tillräckligt för dig.
Då blir det lite svårt. 

Nej,vi är inte samma person. 

 
"Eller varför din mani kring att "svara" på frågor ställda till henne? "

Jag är lika nyfiken på din mani kring att "svara" mej när jag citerat ditt inlägg

Om du inte kan tänka dig in i andras situationer och resonemang kanske det inte är läge att besvara frågor som kräver det med någon slags mall som inte hör hit?

Det som hände dig och dina reaktioner är ju inte mallen för allt. Du kan inte tvinga allt dit via repetitioner. 

Vilka olika svar har jag fått? Jag har ju fått noll svar på frågan. Du vädjar ju till mig att jag ska ha förståelse för att du inte kan besvara den.

Håller med

Ha ha ha ha. 

Det här är ett diskussionsforum och alla har rätt att svara på alla inlägg.

Nej,och det har jag heller inte påstått.
Men du verkar ju inte heller kunna tänka dig in i andras situationer.
Hur det kan kännas som bedragen att få veta att ens partner har varit otrogen och dessutom ljugit om det t ex.

Du har fått svar på frågan även av andra än mig.
Men om du inte gillar de svaren du får så kanske du inte heller ska ställa sådana frågor.

Jag trampade i klaveret för många år sedan, var ute och festade som ofta på den tiden och jag tror ju själv att jag blev drogad för jag blev helt väck och med den erfarenheten av att festa jag hade, har jag aldrig upplevt något liknande. Ingen ursäkt men dock..

Var då otrogen, låg inte men berättade aldrig heller och har aldrig ens varit i närheten av att göra om det. Det är så olikt mig och jag har festat många ggr efter det utan att någonsin vara nära igen. Vi hade inga barn då och jag antar vi hade separerat om jag berättat, egoistiskt helt klart men jag tror det aldrig kommer fram och jag är den som lider av dåligt samvete fortfarande 15 år senare.

Ta beslut om vad du ska göra. Ska du avsluta med din sambo så gör det.  Tänker du fortsätta, om än bara i ett år till, så stå upp för din relation.

Dvs tala så fort som möjligt om vad du gjort. Sveken gör mest ont när det kommer fram. Dvs sveket att du gjort ngt med annan, att du döljer det, att du upprepar det (stor chans att det hände om den andra känner för dig och du med) att du tar ifrån din sambo rätten att välja sitt liv. Risken finns ju att den andra talar om det för din sambo och då gör det ännu ondare. För ont gör det. Det slungar er relation in i en kris. Hur ni tar er igenom och ut ur den (som par eller separerade) och nivån av gift som finns mellan er avgörs av hur du agerar nu. Om du är ärlig, står upp, väljer att fortsätta med sambo (om ni båda vill), väljer bort den andra, äger vad du gjort och gör förlåt (inte bara säger) så är sveket från handlingen det enda sveket att hantera. Om du mörkar, ljuger, manipulerar, dubbelspelar eller inte äger vad du gjort finns det flera svek att hantera. Handlingen, mörknandet, skuldbelägggandet. Då är det mer troligt kört. 

så alltså. 

1. välj att Spela med öppna kort. Säg även att du tvivlar på dina känslor. 

2. ta beslut om du vill försöka rädda er om hon vill.

3. Skilj er om du inte vill leva med henne. Börja jobba på er relation om du vill.

4. om du vill satsa på din sambo(för barnens om det är argumentet). Ta då bort den andra helt ur ditt liv och jobba på att vara en bra man åt din sambo. 

 

Att "ha rätten" till något betyder ju inte att man måste det? Beter du dig så bland folk också då? "Tar" rätten att svara åt andra eller klämma dig in i diskussion för att säga samma saker som här?

Det här "ah, mendurå"-argumentet är gulligt. 
Jag har blivit bedragen. Men jag reagerar inte som du. Vilket jag försökt förklara, att du inte kan utgå från att det.
Det faktiskt ganska få som sitter och ältar det på nätet i år och tusentals inlägg. 

Att svara på ett inlägg och svara på en fråga ställd i det är inte samma sak.