Sambon syn på pengar
Vi båda är i 30 årsåldern , sambon har ca 500k sparat och jag 100k,vi har ett gemensamt barn på 9 mån.
Det här med ekonomin har alltid skavt för mig,jag fick kräva gemensam ekonomi(efter 2 storbråk) när våran bebis kom,dvs att vi la ihop pengarna och betalade hyra + gemensamma utgifter och sedan delade på det som var över.Hade jag inte krävt det hade sambon fått mer och jag mycket mindre.Jag känner inte att han tar hänsyn till att jag har mycket mindre pengar än honom.
Min sambo kan nämna att han har mycket pengar så vi behöver inte oroa oss,men jag känner att han bara säger så.Jag sålde nyligen matbordet jag köpt för min sambo ville ha ett nytt,jag sa till honom att jag kan lägga in pengarna jag får för matbordet men har inte råd att ta mer från mina sparpengar,annars kan vi avvakta med att köpa nytt tills jag inte är föräldraledig mer.Han gick med på det men ska liksom pika att jag bara betalade 30% av vårat nya matbord.Jag känner att jag alltid får kräva saker så att det blir någorlunda rättvist,vill inte ha det så utan vill leva i en relation där saker är enkelt(kanske är naiv?)
Vi pratade nyligen vad som händer om någon av oss dör och sambon tycker det är rimligt att vår son men även hans föräldrar ska ärva om han dör.Jag tycker bara vår son ska ärva.
Jag ska inte få ärva något.Nu är detta ett senario som aldrig kommer hända men ändå.Bara det gör mig avtänd på något sätt.
Jag inser att jag kanske har höga(men rimliga) krav på min sambo när det gäller ekonomi,men jag blir avtänd på hans beteende.Ibland vill jag bara leva och bo själv för att slippa stressen detta skapar hos mig.Känns som varje månad då vi ska betala räkningar blir det spänt mellan oss.
Funderat att gå till psykolog då detta skapar stress hos mig.Jag börjar också undra om det är mig det är fel på,om jag egentligen tappat känslorna för honom och därför går jag och stör mig?
