Är han överdriven?

Han är överdrivet orolig. Som förälder är man ju alltid orolig men att linda in barnens värld i bomull är att göra dem en björntjänst.

Om hon lär sig att det inte gör ont att ramla mot ett hörn kommer hon ju bli mindre försiktig där det inte finns hörnskydd t ex. Om han hela tiden skyddar henne kommer hon inte lära sig att skydda sig själv. 

Att vi får ont när vi slår oss är ju lärdom och varningssignaler.

Har din sambo andra psykiska besvär? Har det hänt något som gör att han känner såhär? Jag tycker att ni tillsammans ska gå till bvc och prata om vad som är normalt skyddande av barn och när det blir överdrivet. Utan anklagelser åt något håll.

Jag tänker att saker som i sig är livsfarliga skyddar man mot tex sätter fast möbler som kan välta i väggen, petskydd i kontakten, bilbarnstol, cykelhjälm, barnlås på spis, låsskydd till knivar, det är normalt skyddande.

Att ha skumgummi på hörn och ta bort åldersadvekata leksaker är det inte.

Jag förstår inte riktigt, har ni inte haft kantskydd tidigare när bebisen lärde sig gå mm men nu vill han sätta dit sånt när barnet är 2,5 år? Låter otroligt märkligt och man undrar vad som hänt honom som gör att han börjar noja över sånt nu.

Har du frågar honom om hur han själv har överlevt? För jag tror knappast att man hade en massa skydd när han var liten, på det viset som man kan ha idag? 

Han överdriver, frågan är varför? Är han så genuint orolig, då närmar det sig besatthet och han mår inte bra av det. Eller vill han på något sätt markera mot dig, att du är ovarsam och slarvig med säkerheten och därför överdriver han?

Din man låter ångestdriven/ neurotisk, TS.

Du kan klart inte ändra på hur han är med en fingerknäppning, men ni borde nog gå i samtal för att någon annan ska kunna höra er båda och påpeka för honom när han inte lyssnar på dig, för att han själv har för mycket ångest. 

Han borde få göra övningar där man tänker "vad är det värsta som kan hända?" om varje situation som han tror att ert barn ska dö/få allvarliga men av. 

Kanske kan man lätta på ångesten och få mer rimligt beteende om han tvingas inse att det finns rätt många steg mellan t.ex. "sätta i halsen" och "dö". Jag vet inte någon som har levt hela sitt liv utan att sätta i halsen rejält vid något tillfälle, så det måste man ju acceptera att det kan hända.