LFF skrev 2022-11-08 15:00:13 följande:
Oj vad många det är som inte ger julklappar till de vuxna. Vart drar ni gränsen för vuxen då?
Nu är vi visserligen en väldigt liten familj men vi ger något i vart fall även till varandra. Så sambon får något av mig/barnen, jag får något av honom plus från min mamma. Jag och barnen ger till min mamma och hennes sambo. Barnen får självklart från alla oss vuxna men de är lågstadiebarn så det är långt kvar till de är vuxna. Även pappa brukar skicka saker (bor utomlands) till mig och barnen. När mina morföräldrar levde fick även de julklappar.
Jag tror att jag slutade få av mina föräldrar när jag själv fick barn (ca 30 år). Så jag var alltså ganska ordentligt vuxen med god ekonomi etc. Jag kommer troligen att tänka ungefär så med mina barn, eller att de får nåt mer symboliskt när de är vuxna med egen ekonomi. Jag ger inte heller till mina föräldrar sedan dess, men brukar skicka blommogram ifall vi inte firar tillsammans.
Vi vuxna syskon ger inte till varandra.
Jag och min man ger varandra julklappar, men i perioder när vår ekonomi varit sämre har det varit mindre/billigare gåvor, ibland har det varit en gemensam present typ en spadag eller restaurangbesök till oss två.
Alla barn som är hemmaboende får klappar av alla (sina föräldrar, mostrar/farbröder, mor- farföräldrar). Vi försöker också att syskonen ska ge varandra och mor/farföräldrarna (ganska symboliska saker) mer för att träna på att ge, tänka ut vad nån kan bli glad för osv. Unga vuxna, dvs flyttat hemifrån men fortfarande kanske pluggar eller har dålig ekonomi får av sina föräldrar och av mor/farföräldrar, men inte av fastrar/morbröder.