Får ingen julklapp

Nej, det argumentet köps ej!

En som man tycker om är värd lite tid och "lite stress" sen behöver det inte vara någon stor sak direkt. Man kan fixa något hemma eller kolla dyws. Eller något för en liten peng. Det är omtanken som räknas.

Sen verkar inte pappan få stress av det i och med att han köper massor till hans son. Konstigt att TS inte ens fick som honom när hon va 18. 

Och stress av julklappar, fast jag sa att jag inte pratar om julklappar bara. Låt oss anta nu att pappan veeeeeerkligen känner stress och måste strunta i dottern för att det liksom är en "deadline" fine men ge henne presenter vanliga dagar? När han är ute på stan och liksom ser något fint och tänker det där kan vara till min dotter, att liksom hon finns i hans tankar. 

Då hade TS inte känt sig bortprioterad och förstått att hennes pappa får stress av deadline datum och inte brytt sig lika mycket. 

Nej, jag tror det handlar om för lite omtanke från faderns sida! 

Du behöver inte köpa det. De flesta vet att många känner stress över julklappsköp och att vi konsumerar alldeles för mycket. TS är vuxen nu och bör bete sig som sådan.

Sen så är hon teoretiskt sätt värd mer presenter eftersom att hon är en student, och studenter brukar ha knapp ekonomi så när de får presenter kan de bli glada av det men också omtanken som visar "du är viktig och vi tänker fortfarande på dig trots att du flyttat ut". 

Brordern har ju inga utgifter direkt och om han jobbar så sparas hans pengar mer så han kan bara köpa åt sig själv egentligen. Sen är han myndig. Så varför ösar de på honom som om han vore en 13 åring som tjatar om telefon från sina föräldrar. I hans ålder köpte jag telefon för mina egna pengar. 

TS, jag förstår dig,  ❤ 

Har man flyttat hemifrån o har eget hem så anser jag det är skillnad på ett hemmaboende barn. När du va 18 fick du kanske fler klappar? 

1. Så vuxna får inte känns ledsamhet när de inte får omtanke?

2. Hennes bror är också vuxen

3. Tycker hennes bror är bortskämd. Jobbar han har han bättre ekonomi än henne. Hon är ju en student. Och det är klart hon tar åt sig när hon ser tillbaka och jämför. 

4. Pappan verkar ha stress för oj så mycket sonen ska ha. Köper han bara till sin familj är det 3 pers och av dessa tre tycker jag TS förtjänar mest. Sen kan man göra något själv. 

5. Jag pratar inte bara om julklappar. 

6. Du är torr

1. Får och får. De borde inte göra det 
2 - Sluta älta vad pappan och brodern gör. Det är dags att växa upp. De kan göra vad de vill. Det som är viktigt är vad man gör själv .

Jag tror att jag slutade få av mina föräldrar när jag själv fick barn (ca 30 år). Så jag var alltså ganska ordentligt vuxen med god ekonomi etc. Jag kommer troligen att tänka ungefär så med mina barn, eller att de får nåt mer symboliskt när de är vuxna med egen ekonomi. Jag ger inte heller till mina föräldrar sedan dess, men brukar skicka blommogram ifall vi inte firar tillsammans.

Vi vuxna syskon ger inte till varandra.  

Jag och min man ger varandra julklappar, men i perioder när vår ekonomi varit sämre har det varit mindre/billigare gåvor, ibland har det varit en gemensam present typ en spadag eller restaurangbesök till oss två. 

Alla barn som är hemmaboende får klappar av alla (sina föräldrar, mostrar/farbröder, mor- farföräldrar). Vi försöker också att syskonen ska ge varandra och mor/farföräldrarna (ganska symboliska saker) mer för att träna på att ge, tänka ut vad nån kan bli glad för osv. Unga vuxna, dvs flyttat hemifrån men fortfarande kanske pluggar eller har dålig ekonomi får av sina föräldrar och av mor/farföräldrar, men inte av fastrar/morbröder. 

Hennes pappa behandlar ju inte sonen som vuxen, medan henne som vuxen när hon var i hans ålder. Det är klart att hon reagerar. 

Har det att göra med att hon är en tjej "och tjejen ska växa upp tidigare"? Eller överlag att pappan bara favoriserar sonen?