Inlägg från: Anonym (förvirrad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (förvirrad)

    Tänker jag helt fel här?

    Min sambos dotter är 20 år och bor hemma varannan vecka hos oss. Hon jobbar och har pojkvän, men är ganska pappig och trivs bättre hos oss än hos sin mamma, vilket ju är trevligt.

    Hon skall ut och resa i början av februari i ca 1 månad med sin kille. Sambon och jag brukar resa iväg i slutet av januari till början av februari, då det är som värst väder i Sverige och innan sportlovet dragit igång då priserna blir dyrare.
    Han har alltid stått fast vid att det är den perioden vi ska resa på.

    Detta året tog jag semester som vanligt och preliminärt bokat resa som vanligt till kanarieöarna 29 jan - 5 feb, eftersom det är på mammans vecka då vi kan åka iväg. Han sa att det går inte, eftersom hans dotter reser och det är olämpligt att han reser iväg samma dag som vi kommer hem. Då föreslår jag istället veckan efter, dvs att vi reser den 5 feb när hon reser. Då blir han galen igen och säger att vi inte kan resa just det datumet när hon ska åka. Veckan efter börjar sportloven och sedan är priserna betydligt dyrare tom slutet av februari. Jag förstår inte hur han tänker? Hon är ju 20 år och reser med sin pojkvän. Veckan innan är mammans vecka och dagen då hon reser kan han väl inte hålla henne i handen till flyget ändå.

    Tänker jag fel här? Vi blev ovänner pga detta nu. Jag tycker att han överdriver , medan han tycker att jag är oförstående. Vem har rätt?

  • Svar på tråden Tänker jag helt fel här?
  • Anonym (förvirrad)
    NinniQX skrev 2022-12-04 16:31:52 följande:

    Helt ärligt så förstår jag inte vad hans problem är. För jag menar, hon är 20 år och hon åker med sin pojkvän. 
    Om han inte vill resa så får han berätta istället för att skylla på dottern. 


    Han vill resa med mig, men han är så rädd att missa något med sin 20 åriga dotter. Han vill umgås med henne innan hon reser iväg tydligen, även om det är på mammans vecka, och han vill följa med henne till flygplatsen. Känns så himla löjligt alltihop. De kan ju umgås och träffas varje dag om de vill fram tills 29 januari, men det är tydligen viktigt för honom att det just är på den veckan innan hon reser och dagen då hon reser.
  • Anonym (förvirrad)
    Anonym (Mimmi) skrev 2022-12-04 17:00:43 följande:

    Det är ju bara löjligt alltihop.

    Jag hade åkt själv om det inte passar.


    Vad är löjligt? 

    Tänker han fel eller tänker jag fel?
  • Anonym (förvirrad)

    Jag känner också att han beter sig som att hon vore ett småbarn! Hon har ju ändå gått ut gymnasiet och jobbat ett tag nu. Hon bor fortfarande hemma, har egen bil och allt. Vad är problemet att göra en resa på en månad med sin kille?

    Ja han är oroligt lagd och ska följa henne till flygplatsen som om hon vore ett litet barn och måste ha henne hos sig dagarna innan hon åker iväg. Detta är så tramsigt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Detta går ju ut över oss och vår semester. Hade jag bokat en resa på hennes vecka så är det fel. Bokar jag på mammans vecka så är det fel för att hon ska resa på söndagen innan han ska ha henne. 

    Man vill ju innerst inne bara resa nånstans själv, men så hoppas man ju såklart ändå att han ska ta sitt förnuft tillfånga. Jag är verkligen inte prio ett här, trots att barnet är vuxet.

  • Anonym (förvirrad)

    Så vad råder ni mig att göra? Bara acceptera och vänta på eventuell förändring kanske den dagen hon flyttar eller blir mer självständig. Eller borde jag bara visa att jag reser utan honom om det ska vara så svårt för honom?

  • Anonym (förvirrad)
    Anonym (Inte ok) skrev 2022-12-04 19:41:34 följande:

    Är det ingen mer än jag som reagerar på "mammans vecka" och "pappans vecka" PÅ EN 20 ÅRING???!!! Men lägg av nu. När jag var 20 år så levde jag i eget hem med min sambo och vår 1 åriga son. En 20 åring som fortfarande bor varannan vecka hos mamma och pappa är ju sjukt.


    Jag kan inte annat än att hålla med! Men vad gör man? Nu är det som det är att hon fortfarande vill ha varannan vecka hos sin mamma och pappa och hon trivs med det. Jag tycker också att det vore dags att kanske vilja börja planera för eventuell flytt och frigörelse, men så är det alltså inte. Det hjälper ju inte heller att hon har ut över 20 tusen i månaden och slipper betala något hemma, utan tvärtom så betalar pappan för bilen, maten och alla utgifter. Varför skulle hon då flytta? Öppnar jag munnen vad gäller henne så exploderar pappan. Han vill ha henne kvar hemma så länge som möjligt och hon tar såklart tillfället i akt och njuter av uppmärksamheten och allt.

    Jag vet bara inte vad JAG ska göra? Allt annat är ju bra och vi fungerar tillsammans på alla andra plan. Men inte vad gäller hans syn på hans dotter. Den är ganska så onormal.
  • Anonym (förvirrad)

    Varje gång vi eventuellt ska resa, vilket sker max 1-2 gånger per år, så är det samma sak. Antingen så sker resan en dag för tidigt in på mammans eller pappans vecka, eller så är det en massa tjat om att han inte tänker resa om inte dottern får följa med. Det är aldrig enkelt. Ena året föreslår jag att vi drar iväg på nyår, men då vill han inte åka för att det är dotterns nyår (trots att hon alltid ändå firar med vänner och inte med honom). Nästa gång, som i år när jag är van vid att han aldrig vill åka på nyår, då vill han plötsligt åka på nyår för att förmodligen dottern ändå sagt att hon ska iväg på något. Alla andra år har han sagt att jan/feb är de månader då han bara måste åka. Men nej då passar det inte pga dottern igen. Hon bryr sig säkert inte alls om när och hur han åker, men han tror nog det. Det är så sjukt att år efter år alltid behöva be och böna om att vi ska få till en jäkla resa nån gång. Jag vet inte hur länge man orkar. Resa ska ju vara någonting kul, men han verkar inte tycka att något är kul utan dottern som är 20 år!!! Han säger att hon är hans barn och ansvar fortfarande.

  • Anonym (förvirrad)
    Anonym (blä) skrev 2022-12-05 07:23:32 följande:

    Usch det låter som ett framtida scenario för vår del. 
    Pappan skjutsar sina döttrar som är 9 och 14 till skolan  på pappaveckorna. Men även då 9åringen är hos mamma skjutsar han dottern fram till skolporten, hon som går i åttonde klass kan inte åka kollektivt. Det är några hållplatser, skulle ta 12 minuter med buss. Hon skulle bli helt vansinnig om hon tvingades gå till skolan själv utan pappa. Kan tänka mig att det fortsätter på gymnasiet också. 
    Resa utan döttrar på pappaveckorns, eh, möjligen mån-tisdag eller torsdag-söndag. På onsdagar måste han ju skjutsa till ridningen även under mammaveckor. Och i samband med ridning brukar han, exet och barnen gå ut och äta och det vill ju ingen av dem missa, så även om ridningen har uppehåll ska det vara special treats dagen med restaurang. 
    Dottern fyller år mellan jul och nyår så det går aldrig att resa bort någon gång mellan 24/12-2/2. Både jul och nyår träffar båda föräldrarna barnen osvsett mamma eller pappavecka. 
    Döttrarna klarar ingenting och vill mest sitta i pappas knä och bli pillade i håret. 


    Jag inser att det du beskriver är ett bästa-scenario om 5-6 år. För jag  antar att han inte längre nattar henne? I vilken ålder slutar pappor natta sina döttrar med läsning, ligga bredvid och kanske somma i barnens säng? Inte hänt än här i alla fall. 


    Detta du skriver här var jag med om för 6-8 år sedan. Då fanns hoppet kvar om att det skulle förändras när barnet blev vuxet. Men det är absolut ingen skillnad om barnen är 7 år eller 20 år. Lovar! Någonting är fel på papporna!! De har någon slags dåligt samvete och lever genom barnen.

    Han skjutsade också alltid till skolan när hon hade skolan väldigt nära. Än idag får hon inte ta bussen ensam. Och om hon är på fest någon gång eller hos kompis så måste hon skriva till honom när hon är på väg hem, annars kan han inte sova. Människan är 20 år!!! När ska detta sluta?

    Han kallar dessutom henne fortfarande för ett barn. Jag säger att hon är vuxen nu, men då blir han arg och säger att man är först vuxen när man är över 30 år. Enligt honom så klarar inte en 20 åring sig själv i denna hemska värld. OMG
  • Anonym (förvirrad)
    Anonym (MiA) skrev 2022-12-05 09:38:01 följande:

    Jag är en av dem som brukar försvara även vuxna barn. Då jag generellt tycker att världen är hård så tycker jag att det är ok att dalta och anpassa sig till sina unga vuxna. Men det här är helt galet även i min värld. Först och främst borde en 20åring inte ha varannan vecka. Ok att hon delar sin tid mellan sina föräldrar men mer då att hon har fri tillgång till båda hemmen precis som vilken hemmavarande unge som helst än att föräldrarna ska tänka eller ens diskutera vems vecka det är. Hon är vuxen och ingen behöver vara där o laga middag etc. Ni ska vara borta en vecka. Jag kan dra mig så långt till att förstå om din man vill skjutsa henne till flyget om det är mycket omständigt att ta sig dit men att ni inte kan åka bort verkar helt galet. Han hämmar förmodligen hennes utveckling rätt rejält. Klart han alltid ska finnas där, kanske ställa in sin egen resa om situationen krävde det. Ex att något extraordinärt hänt. Nu vill dottern ut o resa med pojkvännen. Han måste lära sig att backa. 


    Flygplatsen ligger 20 minuter bort och där finns direkttåg. Hon åker ju inte heller själv. Men han ska tydligen köra henne och vinka av henne och Gud vet vad. Likadant när hon kommer hem. Detta betyder att vi inte kan resa iväg veckan innan hon reser eller veckan efter hon reser, eftersom de resor jag tittar på är på helgen. Annars måste jag ta ytterligare en dags semester bara för att åka ut en måndag. Jag förstår verkligen inte detta! Hon är inte 15 år som ska utomlands och plugga i ett år. Hon är 20 år och ska resa i en månad, suck!!
  • Anonym (förvirrad)
    Anonym (blä) skrev 2022-12-05 09:24:10 följande:
    Men hur har han tagit emot dina åsikter? Kan ni prata om det på ett nyanserat sätt och i sånt fall hur har du lyft det? Om hon måste smsa när hon är på väg hem sent, gäller det att hon smsar honom även under "mammaveckorna" ibland mitt i natten? 

    Tänk vad olika uppväxt de här barnen får jämfört med när jag växte upp. Jag flyttade utomlands för att studera som 18-åring och skickade ett vykort efter några veckor om att allt var bra. Klarade i stort sätt allt.  Fanns ju inga mobiler då heller. 

    En konsekvens av att stanna kvar i barndom tills msn är 30 måste ju vara ännu senare familjebildning. Dottern kanske hinner få menopaus innan det är dags att kallas vuxen? Lär ju påverka födelsetalen framöver. Bara en tanke. 
    Nej! Jag kan INTE prata med honom om barnet lugnt och sansat, för då exploderar han och kallar mig avundsjuk. Det har varit likadant i flera år. Vi kan aldrig planera semestern eftersom han in i det sista vill se om dottern skall med. Han säger alltid att det är svårt att få semester när det gäller mig. Men om dottern vill åka då får han semestern godkänd direkt. Nu över jul/nyår fick inte jag semester, och då tar han ut alla dagarna. När jag ber om januari och februari som han tidigare alltid tjatat om, så vill han plötsligt inte åka då och får ingen semester. Det känns lite som att han alltid ska göra det svårt för mig vad gäller semestern och han tror att hela livet handlar om hans dotter.
Svar på tråden Tänker jag helt fel här?