Människor som bara läser klassiker

Jag håller med dig. Du är mycket dialogisk. Din integritet är stor och stark som björnarna i Guldlock. Bra där! 

Ni som anser er vara läsare när ni läser 10 sidor i månaden, vad har ni för utbyte av en bok som det tar er 3,5-5 år att läsa klart? Ni läser det fyrdubbla vad gäller mängd text i räkningar, recept och vägskyltar?

Gör ni likadant annars, ser klart en film över ett år?

En kille var faktiskt med i samma bokklubb som jag, han var den enda. En udda fågel som var väldigt blyg och osocial men som var lysande på att göra egna reflektioner över de böcker vi läste. Väldigt skarp och bright men tror han har för hopplös socialt för att kunna hitta en tjej. Men beroende på vad du letar efter för män så finns de även om de kanske är udda och ovanliga.

Det är ju okej att enbart gilla klassiker och/eller krävande literatur. Men som du beskriver det handlar det ju rätt klart om människor som gör det (eller snarare påstår att de gör det) för det anser det ger en viss status. Precis som de som har hundratals eller tom tusentals böcker uppradat i vardagsrummet (eller tom en egen bibliotek), som de inte har läst och inte tänker läsa, för att de tror de då ser smart och sofistikerad ut.

Själv läser jag mycket och det bara för nöjes skull, mest deckare. Just Läckbergs böcker tycker jag, precis som många andra skandinaviska deckare. Klassiker läser jag sällan och då enbart för att "det ska man ha läst". Men eftersom jag brukar glömma handlingar rätt snabbt (även i böcker jag läser för nöjes skull) är det väl egentligen meningslöst.

Jag tror många gillar tanken på att läsa, den passar in i vem de vill vara, men sen finns inte tid eller ork. När man då ska dra till med vad man läser är klassikerna ett säkert kort.
Alternativt är de bara pretentiösa.

Hej, det är ju bara jag som erkänt den stora synden, att kalla mig mer än analfabet i en tråd om läslust när jag stapplar fram ett par darrande sidor i taget. 

Svaret är att jag oftast läser dikter. Diktsamlingar är ofta 70 sidor. Jag läser nog fler sidor än 10 per månad om man räknar dikter. Men så kallad kvalitetsprosa är så segt för mig att läsa i jämförelse. Bara för att den här tråden väckte min tävlingsinstinkt så läste jag hela 8 sidor i prosaboken nu på eftermiddagen. Men annars läser jag mest infantila kulturkrönikor och självgoda ledarsidor, samt alla finstämda inlägg på vårt ärade forum här. Ett och annat seriöst reportage blir det också. 

Rörliga bilder är ytterst svårt för mig. Jag brukar klara 20 minuter åt gången. Det tar därför lång tid att bli klar med filmer och tv-serier om jag försöker. 

Okej, så fram med läspiskorna nu. Eller återgå till att diskutera er läslust. Jag avundas er den, har som sagt förlorat min lite. Förr läste jag i timtal och kunde vara på en filmfestival i en hel vecka.

Ni kan ju också skriva debattartiklar och trådar och förfasas över den minskade läsförståelsen hos barnen och de usla svenska lärarna som inte vinner kriget mot digitaliseringen. 

Svenska lärare eller svensklärare?

Tänk att du gick på den. Jag hoppades lite, men man kan aldrig veta. De svenska lärarna är tyvärr inte en grammatiskt inkorrekt mening. Sorry. 

Nej, men det blir en distinktion i betydelse, därav min fråga.

Det låter som du mår rätt dåligt och borde jobba på självkänslan.
Hoppas du mår bättre snart.