Vågar jag?!

Jag är 40 år och nybliven singel efter ett långt förhållande. Jag är överlycklig över min nya frihet och min sexlust har kommit tillbaka med en smäll!
Men det var många år sedan jag var med en ny man. Har hunnit få två barn och kroppen ser definitivt inte ut som den gjorde för. Mjuk mage som hänger lite, stora men ganska hängiga bröst. Bristningar. Ja, inte en pingla helt enkelt. 

Med kläder ser jag helt okej ut och jag har hånglat en del men jag vågar helt enkelt inte klä av mig. Trots att jag blir så jä*la kåt med en man.

Hur kommer jag över detta? Jag vill ju ha sex!

Men på riktigt det bästa jag gjort! Jag gick dit och bäddade iordning min plats och sen la jag mig ner och kopplade av. Spanade hur de andra såg ut och ja visst var det många äldre i olika strl. Men det var fint, de såg lyckliga och trygga ut. Sen fanns det flukt killar också,,, ja titta då men kom inte hit tänkte jag. Gick till o med ut och badade med mina hängiga tittar:)) kände mig två meter längre när jag kom hem, nyttigt. 

jag Går dit varje gång jag är själv därnere. Känner att jag känner mig mer avslappnad ok på ett annat sätt nu I min nakenhet.

sol bad och naken hud, inget slår det.

De jag dejtat och hamnat i säng med har varit bra precis som dom är med alla möjliga olika kroppsformer mm. Jag har aldrig kommenterat någon annans kropp negativt på något sätt utan lagt små väl valda komplimanger utan någon som helst baktanke.
Men samtidigt så svider det lite, när man aldrig heller får någon komplimang tillbaka eller att det kommer från dom självmant, inte ens "lätta saker" som du har så vackra ögon eller jag älskar ditt långa hår osv. Snål egocentrisk värld kanske, där man inte kan bjuda andra på lite bekräftelse. 

En man jag dejtade några gånger sa efter sexet att jag borde prova keto, det skulle göra min kropp fin (utan att jag ens sagt något för och trigga den kommentaren). Jaha, tack för den liksom och ha ett trevligt liv du med.