Anklagad för att vara en dålig förälder (tog inte med alla barn på bröllopsresa).

Jag förstår fullständigt att du åkte iväg med era två små. 

Men, det låter inte hållbart att jobba 100% med två småbarn, en dotter på halvtid som kräver massor och en man som reser i jobbet. Läser mellan raderna att du inte vill belasta din man med din dotters problematik. Men för hans egna barns skull måste han gå in och ta mer ansvar de veckor din dotter bor hos er. Annars tar han inte sitt föräldraansvar.

Han har valt dig och på köpet kommer din ansträngande dotter vare sig han vill det eller inte. Han vill väl inte att du ska gå in i väggen? 

Det hjälper mig att bättre förstå din situation. Och det verkar tyvärr vara precis som jag trodde - att ni jobbar mycket för att ha råd med boende (och alla resor, äventyr, aktiviteter och hotell). Det var exakt vad min släkting också gjorde. De köpte ett så dyrt boende och satte så hög ribba för hur deras liv skulle se ut att det inte gick att jobba mindre - trots att behovet var skriande. Och hon har också en man som reste i jobbet och lämnade henne ensam med ansvaret för barnen. 

Det var så frustrerande att stå vid sidan av och se henne förstöras. Det är väl därför jag biter mig fast så vid din berättelse. Kan jag på något vis hindra en familj från att drabbas av utbrändhet så är det liksom värt att bli skälld på. Barnen mår ju så himla dåligt av det också. 

Retorisk fråga: nu jobbar ni mycket för att ha råd med bostad och resor. Men anledningen till att ni reser verkar vara att vardagen är så stressig att både du och äktenskapet håller på att gå åt fanders. Vore det inte skönare med ett billigare boende, jobba mindre, ha två föräldrar på plats och ha det bra hemma istället för att känna ett behov av att fly?

Det finns goda skäl till att vi har laglig rätt att gå ner i arbetstid när barnen är små. 

Men vännen. Ingen är en perfekt förälder, de flesta psykologer är ense om att en perfekt förälder vore usel för barnen. Hur ska de då lära sig om livet och hur man handskas med motgångar och relationer? 

Det blev fel den här gången men då har du ju ett utmärkt tillfälle att prata med din dotter. Har själv ett barn med adhd och han tycker det är skönt att även vi vuxna gör fel, det får honom att känna sig mer normal. 

Jag vill också varna dig för att säga saker som ? första gången vi fick åka iväg som en familj?. Jag säger inte det för att klaga på dig, grodor hoppar ut allas munnar ibland men jag tror det kan var väldigt sårande för din dotter att höra dig uttrycka dig så. Jag tror även att de orden ställer till det för dina andra barn, din dotter är ju hennes syskon och lika mycket familj som du och pappa är. 

Du låter väldigt slutkörd så försök att vara snäll mot dig själv och lyssna inte på klander men stäng inte öronen för hjälp och goda råd. Du är ingen dålig mamma, du är inte perfekt och det är bra! 

Låt inte exet komma åt dig!! Strunta fullkomligt i vad han säger, du behöver inte ens prata med honom. Dottern är såpass stor nu. 

Jag har läst dina inlägg och förstår absolut att du ville resa utan dottern.

Du gör så otroligt mycket, givetvis ska du få unna dig en "normal" semester. Hoppas ni hade det fint. Och grattis till bröllopet.

Om dottern behöver mycket mer från dig än vad som är vanligt i hennes ålder kan du ha rätt till omvårdnadsbidrag. Det skulle i alla fall ge lite extra tillskott i kassan och kanske göra det möjlift för dig att gå ner i tid lite.

Värt att kolla upp om du inte redan har det. 

Ett annat tips är att maken faktiskt hjälper till mer och förbereder t.ex. mat när han är hemma. Lättare om det finns en välfylld frys med mat som bara behöver tinas och värmas och en kyl med färdiglagad mat för halva veckan.

Den tiden maken är hemma borde han självklart ta huvudansvaret för småttingarna också, så att du får lite tid att ladda batterierna.

Ha inte dåligt samvete nu och se till att du faktiskt håller i längden.

Kolla även upp om det finns t.ex. läger och aktiviteter anpassade för barn med ADHD där du bor. Vet inte om det skulle funka för dottern, men kanske inte helt fel med aktiviteter med personal som har kunskap om ADHD. 

Det är ju inte omöjligt att hon i rätt miljö och med rätt stöttning också skulle kunna utvecklas och klara mer, och faktiskt växa av det. Själv är man ju inne i gamla spår och med trotssyndrom misstänker jag att det är extra svårt som förälder att jobba med självständigheten.