Styvbarn med ADHD dränerar mig på energi och skapar bråk med min partner

Satsa på att bli särbo. For ditt och ditt barns skull.

Tyvärr finns ingen annan lösning än att vara särbo 

Sluta bråka. Livet är för kort, satsa på att flytta isär.

Skulle också säga att särboliv hade fungerat bättre för er. Just lågaffektivt bemötande är ju ofta nyckeln just när det gäller barn med diverse npf-diagnoser, så går du upp i affekt blir ju livet jobbigare för er alla. Samtidigt som jag förstår att du går upp i affekt, för hans beteende är säkerligen pissjobbigt. Med andra ord: bo inte ihop!

Det är inte självskrivet att barn - eller för den delen vuxna - som fått diagnosen ADHD måste bete sig oförskämt och ouppfostrat. Då har det saknats ramar och struktur i deras liv och de beter sig följaktligen gränslöst just för att de kan. Din sambo har alltså inte förmått eller förstått att ett barn med ADHD behöver lika mycket,  eller egentligen mycket mer, träning i att fungera i sociala situationer som vilket annat "normalt" barn som helst. 
Men ditt eget barn far illa av detta, så dela på er innan allt går överstyr. Ditt barn ska inte behöva lida för dina livsval. 

Jag har ADHD och betedde mig aldrig sådär. Mycket beror på omgivningen, hur ni är mot barnet osv då ADHD symptomen kan bli värre beroende på hur människor i ens omgivning är. 

Eller snarare HUR man påverkas av människor i omgivningen*

Råder er också att bli särbo. Mina söner med adhd kan vara skitjobbiga och om de inte var mina älskade söner hade jag nog helt ärligt inte orkat bo med dem. 

Oj vad du är ute o cyklar. Alla barn med adhd beter sig inte så men det innebär inte att man misslyckats för att de gör så.  Det är sådana som du som lägger skuldbördan. På oss föräldrar så vi mår ännu sämre. 

Det går inte att säga så där allmänt. En del av de som har ADHD har även trotssyndrom och de beter sig illa oavsett vad man gör. Självklart bör mamman försöka optimera struktur hemma och ta hjälp av de som är insatta i ämnet.

TS: Har mamman kontakt med BUP? Kan ni tillsammans prata med psykolog eller någon där på BUP och låta de ge er ett koncept hur ni ska göra? Då kanske ni slipper bråka om det.