Borderline tjej

Jag har Asperger, men hade nog kunnat bli tillsammans med en Borderlinekvinna. Jag går efter personlighet, ej diagnos.

Jag har den diagnosen (fast den heter eips idag). Jag kan ändå inte råda eller avråda dig.

Men jag vill ge ett tips, kalla henne inte "borderlinetjej". För även om det är en väldigt stor del av ens person är det inte ett särskilt roligt smeknamn. Man vill inte vara borderlinetjejen liksom, de flesta vill bli kallade sitt namn. För mig funkar även älskling, gulleplutt, sötnos osv. Men inte borderlinetjejen. "Hörru Borderlinetjejen, vad vill du ha till middag?" "Tager du denna borderlinetjej till din borderlinehustru att borderlina i borderline och borderline?". Om ni blir ihop så se henne som din flickvän, inte din borderlinetjej.

Hej borderlinetjej, vill du bli min hustru? 

Ni två låter inte som en bra kombo.

Om du kände henne hade du inte känt behovet att ställa dessa frågor på ett forum, så det du gör nu är att du utgår från att hon är på ett visst sätt och att hon kommer agera på ett visst sätt och att det kanske ställer till det för dig.

Hur mår du själv? Varför funderar du på att inleda något med en person du tror att du kanske borde fly ifrån? Du "vet inte om hon kan..." så du antar hejvilt, och du är känslomässigt avtrubbad så förmågan/viljan att ta reda på vad hon kan och inte kan verkar inte finnas där...

Jag tror problemet här är du, inte hon.

Du har redan målat fan på väggen och har en ganska trist syn på henne, innan det ens har blivit något mellan er. Det låter ärligt talat inte som att du är redo att inleda något över huvud taget och den som skulle ställa till det i en eventuell relation mellan er två är nog du. Du förstår nog själv att det inte är optimalt att inleda något när man är känslomässigt avtrubbad och den enda känsla du verkar ha är rädslan för att hamna i blåsväder för att någon annan kanske kan hitta på vad som helst längre fram. 

:) Får tacka för förfrågan men avböja. 

Du vet väl att med de flesta borderlinetjejer så är det drama från morgon till kväll och det är något jag som aspie är väldigt känslig för. Någon som blir sur och irriterad eller arg för minsta lilla och man fattar aldrig ens varför. Skulle aldrig orka det. Inte heller det där manipulativa och svartsjuka som ofta dyker upp i kärleksrelationer med en känslomässigt instabil person.
Finns en anledning till att det heter emotionellt instabil personlighetsstörning.

Men ja, många bordisar blir bättre med åldern. Till skillnad från neuro så kan man bli av med borderline som brukar vara värst i tonåren och några år till.

Även om Borderline nu skulle gå att bli fri ifrån, så saknar de flesta med diagnosen självinsikt och vilja att jobba med sig själv. Så där faller det. 

Tack och lov så får var och en bestämma själv vilka människor man inte vill ha i sitt liv och på vilka grunder man väljer bort dem. Så undvik du personer med ADHD om du vill, och så undviker jag personer med borderline där jag har faktiskt erfarenhet av deras vidrigheter. 

Raseriutbrott är knappast harmlöst. Vilken sorglig uppfattning om dig själv att det skulle vara okej att utsätta andra för. 

Du får tro precis vad du vill om det, jag bryr mig inte vad du tror och har ingen redoviskningsplikt gentemot dig. Men jag vet varför jag undviker människor som har borderline och inget du säger kommer att ändra min inställning till dem. 

Jag var för länge sen ihop med en diagnostiserad borderline-tjej. Hon fick diagnosen efter att jag tjatat på henne att ta kontakt med vården. Det var en fruktansvärd men samtidigt härlig tid. Pendlandet mellan ytterligheterna var tärande, men när hon var på topp var det fantastiskt. Men jag skulle aldrig utsätta mig för det igen.