• Anonym (Mamma)

    Tonåring hämtar syskon - Lärare lägger sig i

    Jag hade samtal med trettonåringens lärare idag och jag fick höra att dottern säga att hon är ansvarig för att hämta sina småsyskon, så hon kan inte följa med kompisarna efter skolan. Det spelade ingen roll hur många gånger jag sa att dottern vill det själv för att ha en anledning att slippa följa med, läraren insisterade på att det är fel av oss och att vi hämmar hennes utveckling genom att ge henne "vuxenansvar". Till slut la jag faktiskt på, läraren var omöjlig att nå fram till och accepterade ingenting av det jag sa.

    Någon annan som har liknande erfarenhet? Där här läraren har lagt sig i konstant sen dottern började där i höstas och jag får fnatt snart.

  • Svar på tråden Tonåring hämtar syskon - Lärare lägger sig i
  • Anonym (Mamma)

    Skolan vet om hennes problematik ja. Dottern vill inte att kompisarna ska veta, för det är tydligen en grej att kalla folk för "autismbarn" etc om de beter sig på ett visst sätt. 


    Världen kommer aldrig anpassa sig, inte tillräckligt, och det är tyvärr upp till en själv att lära sig hantera det och det är precis det vi gör. Jag ger henne sätt att ta sig ur situationer hon har svårt att hantera just nu, utan att själv bli stämplad som "konstig". Hon har väldigt bra självinsikt och försöker ofta utmana och se på sig själv från fler perspektiv. Jag är inte orolig, hon har mognat enormt de senaste åren och kan ofta skratta åt sig själv när hon fått distans till sånt som i stunden var enormt.

  • nihka
    Anonym (Mamma) skrev 2023-01-14 13:33:21 följande:

    Skolan vet om hennes problematik ja. Dottern vill inte att kompisarna ska veta, för det är tydligen en grej att kalla folk för "autismbarn" etc om de beter sig på ett visst sätt. 


    Världen kommer aldrig anpassa sig, inte tillräckligt, och det är tyvärr upp till en själv att lära sig hantera det och det är precis det vi gör. Jag ger henne sätt att ta sig ur situationer hon har svårt att hantera just nu, utan att själv bli stämplad som "konstig". Hon har väldigt bra självinsikt och försöker ofta utmana och se på sig själv från fler perspektiv. Jag är inte orolig, hon har mognat enormt de senaste åren och kan ofta skratta åt sig själv när hon fått distans till sånt som i stunden var enormt.


    Jag tycker det låter som att du och din dotter har utarbetat en för henne fungerande strategi och att ni blir motarbetade av hennes lärare som inte vill se the big picture.

    Ta det vidare med rektor för det låter inte som att läraren kommer ge sig om det redan pågått i flera månader. Det måste vara frustrerande att tala för döva öron och hela tiden vänta på nästa "angrepp". Jag tror det skulle göra gott att i stället ta över styrningen och agera aktivt med mål att få ett samarbete med skolan värt namnet.
    Om du vill få tillbaka min röst Kristersson, får du ge SD foten!
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Hjärterdam89 skrev 2023-01-14 12:57:45 följande:
    För att ts bara ger oss information som talar till hennes fördel såklart.. Finns säkert en hel del som hon utelämnar eftersom hon innerst inne vet att det är hon som felar.
    Vad baserar du det antagandet på?

    Många föräldrar vill inte se sina egna brister nej, men jag VET att det även finns knepiga lärare. Har själv barn i skolålder.
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Mamma) skrev 2023-01-14 13:33:21 följande:

    Skolan vet om hennes problematik ja. Dottern vill inte att kompisarna ska veta, för det är tydligen en grej att kalla folk för "autismbarn" etc om de beter sig på ett visst sätt. 


    Världen kommer aldrig anpassa sig, inte tillräckligt, och det är tyvärr upp till en själv att lära sig hantera det och det är precis det vi gör. Jag ger henne sätt att ta sig ur situationer hon har svårt att hantera just nu, utan att själv bli stämplad som "konstig". Hon har väldigt bra självinsikt och försöker ofta utmana och se på sig själv från fler perspektiv. Jag är inte orolig, hon har mognat enormt de senaste åren och kan ofta skratta åt sig själv när hon fått distans till sånt som i stunden var enormt.


    Jag beklagar att ni inte får större förståelse och att din dotter känner att hon måste ljuga för att bli accepterad.

    Hon skadar ju ingen. Hon orkar bara inte umgås på fritiden. Samhället kan aldrig anpassa allt, men jag tycker att både skola och föräldrar har ett ansvar att lära sina barn att alla är olika. Idag borde det finnas så pass stor kunskap om npf att detta inte borde vara en big deal tycker man.

    Det är något helt annat när barn är utagerande eller skadar andra. Då behövs andra åtgärder, men här handlar det ju inte om det.

    Samtidigt är tonåren en känslig ålder. Man vill vara som alla andra. Din dotter vill passa in. Det är viktigare för henne just nu, än att vara ärlig och gå sin egen väg.

    Ovanstående kan möjligen ha lett till att läraren har missförstått situationen. Det är den enda rimliga förklaring jag kan hitta till att läraren fortsätter ligga på samt inte tror dig. Antingen det eller så är läraren olämplig.
  • Mrs Moneybags

    Jag skulle ringa rektorn och förklara läget. Sedan kan man ju undra varför hon ska hämta barn och gå hela vägen hem när hon är så trött att hon är gråtfärdig. 


     

  • AndreaBD
    nihka skrev 2023-01-14 13:16:46 följande:
    Naturligtvis far tjejen illa. Ingen mår extra bra av att ha en autism som gör att man inte orkar med sociala kontakter efter skolan. Det är bara som det är, men att tvinga någon till något de inte orkar blir ju ännu sämre.

    Frågan är om läraren i fråga är insatt i NPF-diagnoser.
    Jag såg först nu att tjejen har autism. VARFÖR skriver man inte det direkt i TS. Det förändrar läget helt. En tjej med autism som inte orkar efter skolan - helt förståeligt. Även att hon då använder som ursäkt är då förståeligt. Hon vill ha kompisarna kvar, men orkar inte alltid att umgås med dem. 

    Men jag förstår inte helt - är det säkert att hon orkar med små-syskonen då?

    Det kan hända att läraren inte är insatt i NPF. Även om det flesta ju är det nuförtiden....
  • Tom Araya
    Anonym (Mamma) skrev 2023-01-14 10:46:09 följande:

    Nej, att lägga på kanske inte var det bästa, men den här människan har varit på oss om saker som inte angår henne i flera månader. När hon vägrade lyssna på mig orkade jag inte. Tex har hon flera gånger varit på mig om att det är fel att dottern får gå hem, att jag behöver hämta eller fixa busskort. Min dotter har aldrig pratat med henne om något av det här, utan hon har hört dottern berätta för sina kompisar.

    Jag har en supertajt relation till min dotter och jag har inga problem med att vara the bad guy i kompisarnas ögon, men inför lärare?
    Dottern har autism och är närmast gråtfärdig av trötthet när hon kommer hem. Hon har umgåtts med kompisar efter skolan kanske fem gånger totalt senaste året, jag peppar och peppar, men hon vill inte. De gånger hon varit iväg har vi haft ett system för hur hon ska visa att hon vill att jag ska ringa och säga att det är dags att komma hem utan att kompisarna förstår att det är hon som ville det.
    Som sagt, hon behöver inte hämta syskonen. De kan gå hem själva, vilket de gjort många gånger, men hon VILL hämta för att ha det att skylla på. Hemma har hon inget ansvar för dem alls.

    Så, kan vi återgå till det tråden faktiskt handlar om? Hur ska jag få läraren att lägga ner? Inte en enda gång har hon trott på det jag säger.


    Detta inlägg kastar ett annat ljus på saken.

    Går din dotter på BUP eller liknande för sin autism?

    Om jag vore i dina kläder, så hade jag bett om ett möte med denna lärare + skolans rektor och ev vårdkontakt kring autism, förklarat hur er situation ser ut och att du känner det besvärande att läraren ifrågasätter dig och din dotters behov.
  • DVQ
    Cusoon skrev 2023-01-14 11:22:38 följande:

    Du kan inte göra annat än att fortsätta förklara för läraren när du blir ifrågasatt, men det tycks ju föga hjälpa när läraren ändå inte lyssnar. 

    Jag funderar på om det kan vara en idé att vända sig till rektorn för ett möte, att där ta upp din och lärarens meningsskiljaktigheter och förklara att du upplever att läraren inte lyssnar på dig. Det är ju trots allt lärarens chef. 

    Om du känner att din dotter behöver lära sig att säga ifrån istället för att hitta på ursäkter så kanske du kan fråga BUP om dom har råd? Även fast du och dottern har en utmärkt relation så skapar det trassel för dig när hon inte vågar säga att hon hämtar sina syskon av fri vilja och helt enkelt för att hon inte vill umgås med kompisar direkt efter skolan. Skolan ifrågasätter ju dig nu. Väldigt beklagligt missförstånd.

    Du skrev att hon har autism, hon blir säkert överstimulerad och mättnad av många timmar socialt samspel som skola faktiskt innebär, att hon måste få ladda sitt inre batteri för att orka med nästa dag. Det viktigaste är att hon inte skärmar av sig helt från sina vänner, att hon orkar umgås med dom en timme eller två några gånger i veckan eller på helgen, så att hon stimulerar sin sociala kompetens.

    Jag önskar dig lycka till, jag hade blivit vansinnigt frustrerad att gå i dina skor.


    Nja, det är inte BUPs roll att ge tonåringar råd om hur de ska slippa hitta på ursäkter. Det kan möjligen en kurator på skolan eller liknande hjälpa till med.

    Men annars tycker jag det var bra råd. Särskilt att vända sig till rektorn om det inte går att nå fram till läraren. 
  • DVQ
    Anonym (Mamma) skrev 2023-01-14 10:46:09 följande:

    Nej, att lägga på kanske inte var det bästa, men den här människan har varit på oss om saker som inte angår henne i flera månader. När hon vägrade lyssna på mig orkade jag inte. Tex har hon flera gånger varit på mig om att det är fel att dottern får gå hem, att jag behöver hämta eller fixa busskort. Min dotter har aldrig pratat med henne om något av det här, utan hon har hört dottern berätta för sina kompisar.

    Jag har en supertajt relation till min dotter och jag har inga problem med att vara the bad guy i kompisarnas ögon, men inför lärare?
    Dottern har autism och är närmast gråtfärdig av trötthet när hon kommer hem. Hon har umgåtts med kompisar efter skolan kanske fem gånger totalt senaste året, jag peppar och peppar, men hon vill inte. De gånger hon varit iväg har vi haft ett system för hur hon ska visa att hon vill att jag ska ringa och säga att det är dags att komma hem utan att kompisarna förstår att det är hon som ville det.
    Som sagt, hon behöver inte hämta syskonen. De kan gå hem själva, vilket de gjort många gånger, men hon VILL hämta för att ha det att skylla på. Hemma har hon inget ansvar för dem alls.

    Så, kan vi återgå till det tråden faktiskt handlar om? Hur ska jag få läraren att lägga ner? Inte en enda gång har hon trott på det jag säger.


    Av ren nyfikenhet: hur långt får dottern gå hem? Om det handlar om miltals kanske det är lättare att förstå att läraren tjatar om busskort.

    Annars tycker jag det låter som att läraren har bristande kompetens i att förstå och bemöta autism. Ett samtal med rektor vore nog lämpligt.

    Det kanske också vore bra att prata med rektorn om värderingar hos kompisar. Om det förekommer uttryck som autistbarn är det något som skolan borde jobba med för att få bort. Förstås utan att din dotter känner sig utpekad specifikt.
  • Cusoon

    DVQ: Rådet om BUP som jag gav var inte som du tolkade det för att slippa hitta på ursäkter, det gör ju dottern redan. Mitt råd om BUP var för att kompetent personal kan hjälpa mamman och dottern att hantera denna situation och för att undvika att det fortskrider. BUP kan förmedla vidare kontakter om det finns sådant stöd att tillgå. Om mamman och dottern får verktyg att hantera andras oförstående om autismspektrum och dess begränsningar , t.ex överstimulans och socialt samspel. Dottern vill inte outa sin diagnos. Men hon behöver lära sig att kunna säga att hon inte vill/orkar umgås med vänner om hon inte gör det. Nu tror ju läraren att det är något mamman begränsar dottern till att göra. Hela situationen har ju blivit tokigt missförstådd. 

Svar på tråden Tonåring hämtar syskon - Lärare lägger sig i