Alkohol och planerar barn

Att dricka alkohol när man planerar för en graviditet förstår jag inte problemet med. Sen tycker jag kanske inte det är lämpligt att dricka mellan ägglossning och BIM, dvs om man inte vet om man är gravid då eller ej, oavsett om det är en engångsföreteelse vid ett bröllop/möhippa. Jag skulle personligen inte dricka alkohol alls om jag planerade för en graviditet och var i aktiva försök. Alkohol är inte något som direkt förenklar att bli gravid och det är ingen stor grej att avstå ifrån heller. 

Det jag tycker känns mest olustigt är framförallt att du upplever att din sambos åsikter kommer som ett försök att kontrollera dig. Det ringer tusen varningsklockor när jag läser det du skrivit och det låter verkligen inte som en relation som är tillräckligt stabil för ett barn. Du får nog fundera något varv på om barn verkligen är en bra idé för er, och givetvis även om din partner är en vettig person för dig att leva med. 

Jag hoppas allt löser sig för dig. Kram! ❤️

En del svar i denna tråden gör mig mörkrädd.

Läser man TS alla svar så framträder det en väldigt obehaglig bild...mannen har kommenterat kläder, umgänge och shamar henne för att hon ska på klubb som gift kvinna. Han har grälat med henne i 3 mån (!) om att hon ska gå på en möhippa...Det handlar alltså INTE om att han så gärna vill få bli pappa eller om omtanke...utan om kontroll.

Jag förstår honom med alkohol när vi försöker, men vi ska faktiskt påbörja en IVf behandling om 2-3 månader. 

jag är mer störd över hela beteendet, och att jag har tappat omdömet just nu om han använder det här med fertiliteten för att jag inte ska dricka. För han har uttryckt flertalet gånger om det. och just hans osäkerhet att jag ska ut och inget med fertiliteten att göra. 

Hur ser din relation till hans ex ut? Skulle du kunna kontakta dem och berätta att har en kontrollerande sida och fråga om de känner igen det? 

tanken har slagit mig, men känns som hans ex har gått vidare med sitt liv. Känns lite konstigt då jag aldrig träffat henne eller pratat med henne. :/

Tycker ditt sätt att beskriva detta är väldigt förenklat...

Normaliseringsprocessen handlar ju om att gränserna flyttas succesivt och man succesivt anpassar sitt beteende...tills man inte längre tänker på det...
Det sker med små små steg som knappt märks och i början är det ofta förklätt som omtanke/komplimanger...som att partnern alltid kommer och hämtar en, säger att man ska byta från den urringade till en annan  klänning istället för man är så fiiiin i den andra...sen succesivt kommer pikarna, kontrollerandet blandat med komplimangerna och omtanken...och ofta har man redan hunnit få känslor som ju inte gör saken lättare....

Jag har inte levt i sådan relation men har haft en syster och nära vänner som hamnat där....och arbetat en period med med våld i nära relation inom kommunen.
Jag blir mer provocerad av att detta beteende förskönas genom film och tv...som Twilightfilmerna, 50 shades of Grey etc...Vi matas med att kontroll=omtanke och kärlek...

Så hennes barn bor med dig typ varannan vecka men du och hon har aldrig träffats? 

Oj, stört beteende... Så länge du inte är gravid så är det klart du kan dricka!

Anonym (be)

precis vi har aldrig träffats, det är fine med mig jag klarar mig utan. Men för hennes del vet jag.

Jag hade tagit detta som ett varningstecken också, faktiskt. Du bor med hennes barn men hon vill ändå inte titta in och säga hej vid tex överlämning. Hur bra relation har de egentligen med pappan i så fall? (För visst är det två kvinnor/barn?) Det är faktiskt jättekonstigt att han och du har en så pass seriös relation att ni vill ha barn, men ingen av mammorna till hans barn har träffat dig.

Hur lämnas barnen över? Hämtas de på fritids så att föräldrarna slipper träffas? I så fall låter det inte som att hans relation till exen är bra. Och det är i så fall ytterligare en varningsflagga. Bor båda barnen hos er varannan vecka? Hur gamla är de? Hur länge har du och han varit ett par/bott ihop?