Vuxet barn med två stora barn flyttar till särbo

Det är okej att släppa någon man fortfarande älskar, eftersom det faktiskt inte är bra för en.
Efter 16 år tillsammans vet du väl vem han är och vad du vill och orkar. att ni gjort slut några gånger, att din relation till barnen är påverkad och att du faktiskt inte orkar säger en del om vilken relation ni förmår att ha med varandra.

Inte förrän du släpper en relation och bearbetar den kan du veta om det finns utrymme för en ny. Just nu är du så van att vara i den du är, så det går inte att förstå vilka alternativ som finns framöver. 

Det är dags att se här och nu, att ni troligen kommit till vägs ände. Bryt och se vad som händer. Gör något annat. 

Ingen kul situation du hamnat i, eller försatt dig i, men det är faktiskt inte så krångligt som det kan tyckas. Den stressade situationen gör att du blandar ihop en massa saker som inte har med grundproblemet att göra.

Den enkla sanningen är att ni har olika intressen och troligen är hans kärlek inte särskilt stark till dig, saknaden är inte tillräckligt stor när du inte är där.

Min gissning är att han tycker om dig, lite lagom, men det är bekvämt att du finns där. Du finns ju alltid där för honom när han vill och har behov samtidigt som han kan prioritera annat precis som han vill; egen tid, huset, barnen och annat.
Att han inte kan tänka sig att sälja huset är en ganska tydlig indikation.
Skulle du varit viktig för honom hade han gjort allt för att få det att funka mellan er.

Det är bara han som är ansvarig för sina prioriteringar och hur han vårdar er relation och den ev. kärleken till dig. Hans dotter har noll och intet med det att göra. Hon har all rätt att be sin pappa om hjälp, det är naturligt och rimligt.

Hans roll är att prioritera och säga ja eller nej.

Ditt val är kanske inte enkelt men det är extremt tydligt om du skalar av alla konstigheter;

Antingen fortsätter du som det är nu, ständigt nr. 2 eller 3, kanske 4 ibland, du ställer upp för honom, katterna, hans barn och barnbarn. Offrar relationen till dina egna barn och barnbarn, är ofta lämnad ensam utan särskilt mycket kärlek från hans sida.

Eller också bestämmer du dig för att vara huvudpersonen i ditt eget liv; beskriver hur du vill leva och börjar fatta beslut som leder dit.

I alternativ finns inte han med, inte mer än möjligen en gammal vän som du hör av nån gång ibland, allt mer sällan troligen.

För mig är kärlek att ställa upp för dem man älskar, att finnas och bry sig om hur de mår. En kärleksrelation vårdar man, man tar initiativ för att överraska sin partner och söker lösningar och kompromisser. 
En relation där alla beslut sker utifrån den ena partnerns behov och prioriteringar är inte en äkta, fungerande, kärleksfull relation. Det är ett slags utnyttjande bara.

Inse att HAN inte kommer ändra sig.
Antingen väljer du att fortsätta så här tills du blir gammal och hamnar (ensam) på hemmet eller också biter du i det sura äpplet och börjar skapa ett liv där du mår bra med dig själv och relationer där du är viktig.

Om du hade en bästa väninna som var i exakt din situation, vad hade du gett henne för råd då?

Du vet vad du behöver göra.

# 22 = mycket bra. Synd att det ska vara så svårt att spela huvudrollen i sitt eget liv när man har en lång och gedigen erfarenhet av biroller. Uppskattade din beskrivning. 

Jag skulle vara tvungen att lämna honom om mina egna barn hatade honom så pass mycket att jag inte ens får träffa mina barnbarn fritt.

Skyll inte på din särbo, hans dotter eller katterna. Du är herre i ditt eget liv och väljer om du vill ha lugn och ro eller inte. 

Håller absolut med #22 och fler. Problemet är att en sån här tärande relation gör en svag och bryter ner en. Jag är dock inte knäckt än och jag vet hur man kämpar...Det har jag gjort många gånger i mitt liv. Men att vara i en relation där man bara ska kämpa och inte kunna känna tillräckligt med kärlek, känna lugn, ro, harmoni och balans?är hemskt.
Som ni skriver vet jag vad jag behöver göra. Har som sagt gjort slut och varit ifrån honom i flera månader. Försökt även dejta andra, men det har bara varit så fel?Jag är en  social person, folk gillar mig, jag ser bra ut och har inte svårt att få kontakt med folk. Men det är så svårt att träffa rätt.

Min egen mamma dog i cancer ensam utan partner. Hon var bara 61 år och jag vet att hon längtade efter kärlek. Visserligen hade hon många barn och barnbarn som älskade henne, men hon saknade en partner.

Det är otroligt viktigt och bra att ha vänner, men man bor inte med dom, sover inte med dom eller kramas och är fysisk med dom, förutom på kompisplan. 

Alla vill inte ha en relation eller bo med någon, men jag är den typen av person som älskar att vara fysisk och ha någon att dela ett hem med. Men det måste vara en bra och kärleksfull människa.

Ja - man behöver kyssa många grodor innan man träffar rätt.

 

Det är ännu inte formellt slut mellan oss och min särbo är av den typen som bara försvinner, går under jorden och aldrig pratar ut om saker på ett vuxet och moget sätt, konflikträdd som han är. Nu har hans dotters boende förlängts till ett halvår.

Jag vet precis hur det kommer att vara. Han kommer att ha så fullt upp med allt, speciellt när barnen och dottern är där varannan vecka och katterna är ju där hela tiden. Han kommer att vara så trött att han kommer inte ha nån ork över för oss och han har ingen förståelse för att det gör mig ledsen. Dottern bor där hela tiden, jobbar i närheten. Barnen bor på övervåningen där jag och min särbo brukar tillbringa mycket tid på kvällarna med TV-tittande och sånt. Så när barnen är där, får inte vi nån privacy och han är så bekväm att han vill helst vara hemma. Jag har ingen lust att vara där nät de är där allihopa på kvällarna. Barnen kommer från skolan, har kanske kompisar där, ska göra läxor och deras mamma är säkert jättetrött efter sitt jobb. Dessutom tränar hon så barnen och katterna ska ju tas om hand när hon är borta. Barnen ska dessutom ha mat efter skolan och jag tror inte mamman fixar det, utan det kommer särbon att göra.

Jag har varit mycket hos honom när hans egna barn fortfarande bodde hemma hos honom heltid och han var hos mig en hel del när mina söner bodde hos mig varannan vecka. Skillnaden nu är att mina barn är vuxna och flyttat hemifrån och nu bor både den vuxna dottern och barnbarnen där hos honom. Vi är gamla båda två, och han är hjärtsjuk och det här var verkligen inget jag hade förväntat mig i den här åldern.  Ett halvår är ganska lång tid med tanke på att särbon faktiskt är sjuk. Allt det här går över vår relation och det har ju varit kämpigt redan tidigare. Jag är dödstrött på att hela tiden behöva backa och aldrig känna mig prioriterad. Det är skillnad på när ens egna barn inte är myndiga och bor hemma. Det här är en helt annan sak. 

Vet att detta låter gnälligt men jag känner mig jätteledsen och jag vill inte ha det såhär i mitt liv och han bryr sig inte för fem
öre om hur det känns för mig. 

 

Nu har särbon gjort slut via SMS och vågar inte ens prata - konflikträdd som han är. Skrev att han orkar inte med ?alla??!
Det betyder att han orkar med att bo med sin vuxna dotter, barnbarnen och katterna och serva dom, men han orkar inte vara med mig efter 16 år?! Så mycket betydde vår relation för honom. Men - det är han som är förloraren.

Han kommer att sitta ensam när hon flyttar ut och hon kommer inte ha tid för sin gamla pappa, mitt i karriären med barn och säkerligen även en ny kille. 

Till saken hör att jag räddat hans liv några ggr också, men det är inget värt.

Ja - det var det?Vad är väl 16 år värt?

Äntligen! Förstår du inte att han gjort dig en stor tjänst? Nu slapp du ta itu med din egen ambivalens och kan vända blad i livet. Nytt kapitel! 16 års elände slut!

Stämmer in i föregående persons perspektiv att din särbo gjort sig en tjänst genom att faktiskt avsluta.

Du kommer inte få någon tacksamhet för dina 16 år, och din livräddning, och ditt givande av omsorg och kärlek.

Du är värd mer än en människa som faktiskt inte vill ha en relation, som du upplever som konflikträdd och som faktiskt inte finns där för dig.

Släpp honom och gör saker DU mår bra av!

Släpp honom. Se framåt. Du är en kvinna med stor energi, och det ska du använda till att rädda dig själv och ingen annan.