Min vän är upptagen med sin "familj"

Jag förstår dig TS!

Jag upplevde samma mönster, men då var vi i 20-30-årsåldern. Senare när de 'vännerna' plötsligt dök upp igen från sin idyll (som i några fall spruckigt) så fanns inte många vänner kvar!

Jag skulle prata med din vän. T.ex. föreslå något och sedan ta upp frågan försiktigt.

Säg att du förstår att du är väldigt engagerad i familjen och att de vill göra massa saker ihop, men som vän vill man nog gärna också känna sig prioriterad, iallafall då och då. Förstår hon hur du tänker? Att ni har både mindre tid tillsammans - vilket är helt förståeligt - men dessutom känns det som att hon kanske kan ha mannen och barnen att anpassa sig efter erat schema ibland, så ni hinner umgås ordentligt utan tidspress? Säg att du vet många med familj och barn som också prioriterar sina vänner, om än inte lika ofta!

Jag förstår dig ts.
En kompis som släpper sina vänner för att leka familj med en man och hans ungar, nej det klarar jag mig utan.

Skulle hon bli dumpad så duger du nog igen.
Glöm då inte hur du blev behandlad bara.

Tråkigt att du betonar att det inte är hennes biologiska barn i familjen. En familj är väl inte enbart uppbyggt av det genetiska, utan av känslor och sammanhang. Du låter avundsjuk som inte kan glädjas av att hon hittat en plats i livet som hon trivs med. Vad hindrar dig att bjuda hem din vän och hennes man på middag någon kväll. 

Ok, så du har inte tid att anpassa dig efter hennes tidsramar, men du förväntar dig att hon ska anpassa sig efter dina??

Om du vill strö lite salt i hennes magiska tillvaro kan du väl stöta lite på hennes man 

Mammatill6: Jag kan förstå om man vill tro att jag är avundsjuk men jag har aldrig velat ha barn. Jag kan dock känna att det är tråkigt och ledsamt. Sättet hon uttrycker sig på också "Nu har jag lite tid över" Förut sågs vi några ggr/någon gång per månad. Numera kan det gå månader emellan. 

Anonym (Inte konstigt): Hon har alltid varit den som varit drivande när det gäller när och hur vi ska ses. Det har alltid varit mycket på hennes villkor men nu är det ännu mer så helt enkelt. 

Anonym (Hanna): Kommer sluta med att jag anpassar mig för innerst inne värdesätter jag vår vänskap. Vi har roligt när vi ses. Rollerna är att hon "leker bästis". Lägger upp bilder på oss, massa hjärtan osv men i praktiken är det ytterst ytlig vänskap enligt mina mått mätt. Vet inte om jag har höga krav på vad vänskap är men jag tycker man hörs/ ses oftare, vågar prata om allt även det som inte är så passande osv 

Anonym (Jobbigt): Förstår att hon inte har det så lätt heller. Vet att barn och familj kräver mycket tid. Vad händer den dagen om det tar slut eller barnen flyttar kos? Vad gör hon då när hon investerat sina pengar och tid i något på senare dagar. Jag har svårt att förstå. Kanske verkar känslokall men såhär känner jag. 

LFF: Din har varit tsm i 3 år så der är lång tid. Tyvärr har vi aldrig haft den där relationen att hon vågar prata problem eller att vi vågar lyfta locket. Är osäker på om hon vågar lyfta på locket med någon av sina vänner. Det är ytligt men glatt helt enkelt. 

Tja, då skulle jag inte klassa henne som vän utan mer "Rolig bekant" och sen låta det vara utifrån de premisserna. Oj, har de varit tillsammans så länge. Ja, då är det lite mysko att inte ha presenterats för partnern. Men samtidigt, är hon en "flyktig" person i sina vänskapsrelationer så är det kanske inte så konstigt. Det är lättare att få saker att vara "rosa fluff och sockervadd" om man inte släpper in folk.

Anonym (kvinna 39): Svaret har jag redan fått från två fd vänner som uttryckt sin oro att deras män ska träffa attraktiva vänner. Vet dock inte om detta gäller i hennes fall. 

Har fått träffat vissa vänners män men ser en tendens att en del gärna isolerar sig. 

Anonym (A) Det har jag inte gjort men tack för tipset! 

Anonym (förstår): Känner också igen detta i åldern 20-30. I 44 års åldern hade jag trott att man liksom inser värdet i att prioritera familj och vänner. Inser att det är för ytlig kontakt för att ventilera känslor med henne tyvärr. Därför jag sitter här och ventilerar. Tack för förståelse! 

Anonym (Dub) Du har en viktig poäng! 

Läser alla era svar men har inte tid att svara alla känner jag. Men intressanta och bra reflektioner! Jag tar till mig även det som inte är positivt mot mig. 

LFF: Du har rätt men samtidigt känner jag mig sårad. Hon utmålar oss för att vara dom finaste vännerna på sociala medierna medan hon  i verkligheten är sval. Jag får gång på gång upp förhoppningar för vår vänskap för att sedan fatta att vi inte har mer än en ytlig men trevlig relation de få ggr vi ses. Jag hade velat fördjupa vår vänskap men inser att det blir svårt. Får stålsätta mig helt enkelt. 

Är du säkert att det är hon som förstör vänskapen och inte du? Hon är tydligen lycklig över sin nyfunna familj - som vän borde du glädjas, även om det innebär nackdelar för dig. Och för barnen är det såklart också underbart.