• Anonym (Nybli­ven mamma)
    Ons 25 jan 09:48
    1765 visningar
    25 svar
    25
    1765

    Hur klara sömnbrist med bebis, jag går under!

    Jag har en bebis på några veckor. Hen är fantastisk och jag älskar henne, jag skulle inte vilja vara utan henne. Men samtidigt känna det som att mitt psykiska mående hänger på en skör tråd. Sömnbristen gör att jag får panik. Inatt nör jag inte kunde trösta henne satt jag bara och grät med maximalt ångestpåslag. Min amning strular också, der gör så otroligt ont och nu har jag fått hjälp från amningsmottagning så det
    går lite bättre, men det är också en stor grej som stressar mig och ger mig ångest. Hur klarar man det utan att typ bli utbränd? Mitt tålamod är superkort, jag känner mig bara irriterad på alla andra i princip hela tiden och tänker bara på när jag ska få sova nästa gång. Jag känner mig svag och värdelös som inte ens klarar av lite sömnbrist... hur klarade ni tiden med bebis? Några knep?? 
    //en mamma på väg att sjunka

  • Svar på tråden Hur klara sömnbrist med bebis, jag går under!
  • Sov när barnet sover, det rådet fick jag av BVC. Följde det tyvärr inte alltid, det fanns ju roligare saker att göra när barnet sov?men om du är jättetrött är det ett mycket bra tips. Prata med BVC om du vill ha mer tips, de är kunniga.

  • Anonym (Rutin­erad)
    Ons 25 jan 09:59
    #2

    Bebistiden kan vara sådär för rätt många. Kan pappan göra mer?

  • LFF
    Ons 25 jan 10:02
    #3
    +1
    Anonym (Nybliven mamma) skrev 2023-01-25 09:48:26 följande:
    Hur klara sömnbrist med bebis, jag går under!

    Jag har en bebis på några veckor. Hen är fantastisk och jag älskar henne, jag skulle inte vilja vara utan henne. Men samtidigt känna det som att mitt psykiska mående hänger på en skör tråd. Sömnbristen gör att jag får panik. Inatt nör jag inte kunde trösta henne satt jag bara och grät med maximalt ångestpåslag. Min amning strular också, der gör så otroligt ont och nu har jag fått hjälp från amningsmottagning så det
    går lite bättre, men det är också en stor grej som stressar mig och ger mig ångest. Hur klarar man det utan att typ bli utbränd? Mitt tålamod är superkort, jag känner mig bara irriterad på alla andra i princip hela tiden och tänker bara på när jag ska få sova nästa gång. Jag känner mig svag och värdelös som inte ens klarar av lite sömnbrist... hur klarade ni tiden med bebis? Några knep?? 
    //en mamma på väg att sjunka


    Sov när bebis sover. Allt "annat" kan vänta tills ni är två föräldrar hemma och kan hjälpas åt. 
    Be om hjälp av tex mor- och farföräldrar att ta ut barnet på promenad så du får sova.
    Se till att den andre föräldern tar barnet också så du får sova
  • Anonym (Mamma­17)
    Ons 25 jan 10:07
    #4

    Jag håller med, dra ner på precis allt annat. Och sen försök att skifta mindset.
    Skit i allt som du tror att man gör (att "alla andra gör") med en nyfödd bebis. Tänk att din säng och hörnet på er vardagsrumssoffa är var du kommer spendera de kommande veckorna, kanske ett par månader.
    Drar man ner förväntningarna så brukar man av erfarenhet inte må lika dåligt.
    Även om det i sig kan vara jobbigt för en som är van att prestera så mår man ännu sämre om man förväntar sig att få ännu mer gjort. 
    Och sen utgå från det. Du har en liten bebis som du behöver lära känna och ni i familjen måste hitta era nya roller. 

  • Anonym (A)
    Ons 25 jan 10:10
    #5

    Som alla ovan, jag sov på dagen.
    Amningen gjorde ont som satan i början. Hade jag fått fler barn skulle jag nog kört på ersättning istället för att genomlida det en gång till.

  • Anonym (Mamma­17)
    Ons 25 jan 10:15
    #6
    Anonym (A) skrev 2023-01-25 10:10:10 följande:

    Som alla ovan, jag sov på dagen.
    Amningen gjorde ont som satan i början. Hade jag fått fler barn skulle jag nog kört på ersättning istället för att genomlida det en gång till.


    Håller med. Jag hade också stora problem med det. Nu gick det liiiite bättre med syskonet men det som gjorde störst skillnad var nog att mina förväntningar var lägre. Jag visste att det inte är något som kommer av sig själv, det är sällan bara att lägga ungen vid bröstet och sen är det frid och fröjd. 
  • Anonym (Tvill­ingmor­san)
    Ons 25 jan 10:15
    #6

    Du behöver avlastning. Finns en annan förälder med i bilden, bör ni hitta ett sätt som denne kan avlasta dig när h*n inte jobbar. Annars kanske släktingar eller vänner kan ställa upp? Sömnbrist får man räkna med som småbarnsförälder, men du verkar nära bristningsgränsen och det är inte bra.

    Detta med amningen verkar också stressa dig. Har du höga krav på dig själv? Jag säger inte att du ska sluta amma eller sluta försöka än, men det finns trots allt alternativ om amningen inte fungerar. 

    Ingen tjänar på att du kör slut på dig själv. Allra minst bebis.

    Vi fick två på en gång. Som tur var sov båda större delen av nätterna i princip från dag 1. Vi blev aldrig väckta varannan timme utom enstaka nätter, men visst har vi haft vår beskärda del av vaknätter.  

    Amningen funkade också bra, men jag helammade aldrig. Då hade jag knappt hunnit göra annat. Vi varvade amning med ersättning från början.

  • Anonym (Tvill­ingmor­san)
    Ons 25 jan 10:21
    #7

    Och som flera klokt har påpekat: Prioritera! Sov när du kan. Strunta i vardagssysslor som inte måste göras. Din partner får göra dem när h*n är hemma. Är du ensamstående kanske det finns andra du kan få avlastning av.

  • Anonym (Igenk­änning max!)
    Ons 25 jan 10:25
    #8
    +1

    Fy vad jag känner igen mig! Amningen gjorde så j-a ont. Andra berättade hur de i princip ammade i sömnen men jag fick köra profylaxandning för att klara det. Och sen vaknade hon igen högst två timmar senare och behövde mer. 


    Är ni två föräldrar så introducera flaskmatning så att ni kan dela på ansvaret och så att dina bröst får vila och läka (om det är det som är problemet). Ta halva nätterna var så att båda får åtminstone fyra timmars sömn i sträck. Det gör under!! 


    Gör storkok så att du har portioner att värma i micron. Eller ännu bättre - be släkt och vänner göra matlådor åt er! 


    Första tiden med första barnet handlade om att överleva en dag i taget för mig. Det var en hemsk tid, trots att jag - precis som du, älskade min bebis över allt annat. Jag fick också regelrätt panikångest av sömnbristen (och smärtorna). 


    Människan är ett flockdjur och vi klarar oss inte utan varandra. Så be om hjälp. Vi gjorde inte det och jag ångrar det SÅÅ mycket. 

  • Anonym (S)
    Ons 25 jan 10:30
    #9

    Sov när bebisen sover under dagen. Ge ersättning på natten, då kan pappan också ta någon natt så du får sova. Avlastning dagtid av någon, så du får sova ut ordentligt. 

Svar på tråden Hur klara sömnbrist med bebis, jag går under!
Logga in
Bli medlem