Hur klara sömnbrist med bebis, jag går under!

Jag fick också ont av amningen i början, men inte jätteont. Men det var lite meckigt att få till det första veckorna, särskilt med ena barnet. Sen gick det bra.

Jag hade aldrig fortsatt om jag hade mått som TS. Och hade jag helammat båda hade jag nog haft konstant såriga bröstvårtor. Jag ville amma, men inte till vilket pris som helst. Fördelen men flaskmatning är ju också att även partnern kan mata.

Vi hittade ett sätt som fungerade för oss. Det är det man måste göra. Släppa på kraven och prestigen. Inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Det viktigaste är att barnen får vad de behöver. Mat, kärlek och omsorg! Inte att det måste vara på ett visst sätt.

Vet hur hemskt det är TS. Jag hade en lång period när jag var som en zombie. Jag började snubbla fram för jag såg inte längre var jag satte fötterna.

Sov så fort bebisen sover. Släpp städning etc. Kan pappan ta över mer? Låta dig få sova maximalt i ett par dygn. 
Jag förstår att du kanske vill amma men om ni kan varva med flaska är nog en bra idé. Då får du fler sovtimmar. 

Be mamma/pappa/syskon/vän att ta ut bebisen på promenad i två timmar. Sov då.

Släpp alla tankar på att du måste komma ut, gå på öppna förskolan, babysim/rytmik och allt vad det nu är. 
Spendera er tid i soffan och sängen. Bebisen är nöjd om hon får vara nära bara. Man måste absolut inte hålla på och aktivera sig och bebisen. Det kommer sen. 

Köp hem massa färdigrätter som kan värmas i micron. Minst ett tiopack. Drickyoghurt. Banan. Allt som är enkelt att ta och kräver minimal ansträngning. 

Just så gjorde vi, tvillingarna fick en flaska ersättning var vid 23. Ersättning är mer svårsmält än modersmjölk och mättar löngre. Vid 23 ammmade jag först båda, sen gav pappan dem var sin flaska ersättning och sen sov de till fem, det gjorde att jag fick sova sex timmar. Klockan fem ammade jag dem och sen sov vi några timmar till efter det. 

Är hemma med en 3 månaders (och en 2åring) och för oss funkar det med att samsova i ett svalt nedsläckt rum med white noise på + att jag går och lägger mig samtidigt som liten, vilket innebär att jag går och lägger mig vid 18-19-tiden. För oss så sover liten bäst i början av natten och jag kan lätt få in 4-5 timmars sammanhängande sömn. Efter det så vaknar hon oftare, då magen börjar knorra och ha sig och hade jag gått och lagt mig normal vuxentid (22-tiden?) så hade jag fått max 1-2h sömn och därefter blivit väckt varannan timme innan jag måste upp, vid 6-tiden då pappan åker till jobbet. 

Så mitt tips, likt alla andra, är att sova när ditt barn sover. Gå och lägg dig när hon går och lägger sig på kvällen. Optimera sömnen och lägg ALLT annat på hyllan. Det viktigaste är att du får så mycket sömn som möjligt och då får kvalitetstid med partner, babysim, Öppna förskolan, städning och allt annat vänta. Sover hon bäst på dig? Bulla upp massa kuddar i soffan, luta dig tillbaka och sov halvsittandes.

Växla ansvar för barnet på natten och sov i ett annat rum när du inte har ansvaret. Det svåraste för mig som inte kan somna om snabbt om jag vaknar, var att man vaknade många gånger på natten även när man inte hade ansvaret och det var meningen att man skulle få sova längre sammanhängande. Så vi försökte så gott det går att växla ansvar varannan natt och att den andra sov i ett annat rum för att få sova ostört.

Igenkänning från när vi fick första barnet! Han var dessutom sjukt morgonpigg i många år så när han hade somnat hade vi max 1 h tid tillsammans innan både jag och hans pappa gick och lade oss SENAST 20-20:15. Inte jättekul som vuxen att leva så men ska man orka gå upp 04:30-05 varje morgon så måste man få sina timmar sammanhängande.
Man gör det man måste. 

Verkligen. Vi började med detta när vi fick vårt första barn, som likt ditt barn, var och fortfarande är väldigt morgonpigg. För oss är sovmorgon 6.30 och det är världens lyx känns det som. Han var dessutom en sådan som i ca. 9 månader hade krångel med magen och vi vaknade flera gånger per natt. Hade vi lagt oss senare så hade vi gått under...

Jag har en släkting som alltid gnäller om sömnbrist och att småbarnsåren är tuffa på grund av att sömnen blir lidande. När jag sedan frågade om sovtider så visar det sig att hennes barn lägger sig vid 19-tiden medan hon och hennes man är uppe till 23-tiden. Sedan klagar de på att de blir väckta vid 1-tiden och måste gå upp vid 6-tiden när deras barn vaknar för dagen...

Om sömn är ett problem; prioritera det.

Första året med barn är bootcamp. Det handlar bara om att överleva och ta sig igenom det.

Ställ in allt annat och prioritera din sömn och sitt och häcka i soffan om dagarna med netflix på och en stor kopp te eller något annat bredvid dig. Jag satt så i princip hela kvällarna när min son ville maratonamma.

När det gäller smärtan - nu vet jag inte hur många veckor det har gått, jag hade svinont de första 2-3 veckorna sedan släppte det sakta och blev faktiskt väldigt trevligt. Jag hade så ont att jag tog spjärn mot sängen med fötterna när han skulle suga tag för att inte skrika rakt ut. 

Men om inte smärtan ger med sig någon gång får du ju flaskmata istället. Det är inte hela världen. 

Verkligen!
Äldsta började sova bättre när han började skolan. Yngsta är bara 5 år än och får vi sova till 0630 säger jag som du, det är sovmorgon
Men det blir bättre, oftast. Det blir det!

Det som hjälpte mig var att varannan dag, försöka städa, tvätta, laga mat och promenera och varannan dag bara vara, helt utan krav på annat än att överleva tillsammans med bebis.

Man behöver prioritera, men allt kan inte göras hela tiden och effektivt, utan föräldrar livet tar energi.

Du är ny som förälder och det tar tid att hitta det som fungerar. Vissa trivs bättre med att vara ute mycket, andra vill vara hemma så mycket som möjligt. Sömnbrist gör att man tänker svårare, så använd hjälpmedel. Sätt ett larm på telefonen om att vila vid 10 på förmiddagen och 14 på eftermiddagen. En sorts "kaffe-rast", eller boka sovmorgon när pappan är hemma.

Gör sådant som din mamma tjatade på dig i tonåren. Ät, sov och kom ut på promenad.

Med risk för upprepning... Sov eller åtminstone vila när bebisen sover. Se till att du äter och dricker ordentligt- även nattetid om du är uppe. Prioritera allt här i livet! Gör bara det som behövs. Pressa inte dig själv till onödiga saker. Dit hör även umgänge. Det hinns med sen. Använd Purelan, Mam kompresser och amningskupor.
Jag sov ca 2-3 timmar per dygn med mitt yngsta barn. Jag var så trött att jag inte ens kunde läsa en tidningsartikel. Men man överlever- en dag i taget. Pappan till barnet får ta hand om hemmet och avlasta på alla sätt han kan. Ta hand om bebben så du kan passera en dusch åtminstone. När amningen blivit mer etablerad kan du införa napp till barnet. Det blev vår räddning.

Du är ensamstående alltså?

Hej! 

Ja sov när barnet sover, om du kan. Inte det lättaste alla gånger. Själv hade jag ett kolikbarn, så det var inte på tal om Netflix eller liknande. Det blir lättare, på ett sätt. Men du kommer märka att utmaningarna skiftar. Du har säkert läst om deras utvecklingssprång. Själv har jag mer härdat tiden (älskar givetvis stunder med mitt barn ). Mitt råd, ta hjälp, flaskmata om nödvändigt etc. Hitta dina egna strategier. Alla har olika strategier som passar just deras barn, så det är svårt att ge konkreta tips. Jag inväntade 3 månader, då skulle det bli lättare. Nu inväntar jag 6- månader ha ha. 

Grattis till barnet och lycka till! 

Jag sov när barnet sov.

Jag säger lite tvärtom. Jag tog fasta på det där ? sov när bebisen sover? tills jag insåg att jag blev bara deppig av det. Då började jag göra saker jag gillade medan han sov istället, som gav energi. För mig funkade inte att gå mellan soffa o sängen, frisk luft varje dag för både mig o honom var mycket bättre. 

Turas om om ni är två. Använd öronproppar för att dämpa  om det är mkt kvällsskrik ( när du tröstar givetvis) låt bebis sova med dig. min son lärde sig snart att dock fast vid bröstet medan vi båda halvsov. Man kan ha babynest i sängen i början. Ta till flaska om det blir för jobbigt. det viktigaste är att ni båda mår ok! 

Är du ensamstående? Det låter som så om ingen kommer och hjälper till när du sitter och ångestgråter mitt i natten. :( 

Vi löste den värsta perioden med att pappan hade bebisen sovande mellan typ 19-22 (pappan var alltså vaken) och jag sov. Sen när bebisen vaknade och ville äta så kom dom upp till mig och så samsov jag med bebisen resten av natten (själv pga pappan snarkar så annars hade jag inte fått sova en sekund på hela natten). Dom där timmarna själv var räddningen!