Jag kan inte lita på min pojkvän. Vill ha tips!

Du behöver professionell hjälp så boka en tid hos en psykolog.

Det vill jag helst inte. Har dessutom inte råd med det. Psykolog är väl rätt dyrt att gå till. 

Vadå inte vill? Det kommer att ta slut om du inte får hjälp. Svartsjuka är en sjukdom, Låter du bli att söka hjälp om du bryter benet också?

Du arbetar väl och har en lön samt ett sparande? Gå till vårdcentralen.

Då tycker jag du ska ge din pojkvän möjlighet att hitta en nya sund relation.

Vill nog inte prata med en helt okänd människa om det, men det spelar ingen roll om jag skulle kunna tänka mig det för jag har inte råd. Nej, jag arbetar inte? Jag studerar och måste leva rätt snålt. 

Testa att bara säga ok. Att du till 100% litar på det han säger. Inte ifrågasätta osv. Svartsjuka är ju ett problem som ligger hos dig och din osäkerhet. Vad är du osäker på? Att du inte duger? 

Finns ett bra talspråk. Om du inte älskar dig själv kan du inte fullt ut älska någon annan. 

För vet du vad, du kan aldrig styra en människa. Att styra någon är inte kärlek, det är motsatsen till det. Om du på riktigt älskar honom så låt honom få vara "fri". Det tär på honom, dig och erat förhållande att du känner dig osäker och lägger skulden på honom. Mycket orättvist. 

Du vill väl att han ska svara glad. Man blir inte glad efter en lång arbetsdag och komma hem till någon som direkt ifrågasätter varför man inte svarade inom 10 min på meddelandet. Kanske hade ett jobbigt samtal med chefen, någon kompis eller familjemedlem. Det sista man behöver är mer skit. Just där och då behövs en kram, kyss och stöttade ord. Det gör dig glad och honom. 

Visst! Skulle det vara att han faktiskt träffa någon bakom din rygg och ljuger. Hur tror du han skulle reagera om du möter honom med kärlek istället för ilska? Han skulle få dåligt samvete men du mår bra. 

Älska dig själv, ditt jag, din kropp, dina presentationer (jobb eller fritid). 

Jag tvingar honom inte att stanna. 

Om du som person är sargad av svek så passar det nog illa att vara tillsammans med någon som redan har svikit dig genom att vara otrogen. Han har visat att du inte kan lita på honom och oavsett hur mycket information du får av honom kommer han alltid att kunna gå bakom din rygg om han vill (två telefoner, vänner som ljuger mm).

Jag skulle faktiskt överväga att bryta upp och avvakta förhållande tills du är starkare som person, dessutom försöka hitta någon som inte har det i sig att vänstra...

Läs igen, har ALDRIG varit otrogen. Enligt TS verkan kille snäll och gullig som står ut med henne. 

Hej TS. 

Vilka ohjälpsamma kommentarer du fått hittills. Folk härinne hatar verkligen andra människor verkar det som?

Det låter som du har det riktigt tufft med detta. Jag förstår på det du skriver att du inte vill/har möjlighet att ta professionellt stöd i detta. Det finns mycket att hitta på nätet också! Här kommer mina råd och tips:

- börja öva på att stå emot dina tvivel i MINDRE svåra situationer. Tänk att ok, nu tänker jag såhär. Jag accepterar att jag tänker såhär och behöver inte agera på mina tankar. Det är bara tankar! 

- agera tvärtemot dina känslor. FULLT UT. Om dina impulser är att snoka, ifrågasätta, fråga, be om bekräftelse etc. Gör precis tvärtom! Agera som att du litade på honom fullt ut och som att du är helt trygg. 

- distrahera dig när känslor och tankar kommer. Acceptera att du har dem men gör något som sysselsätter dig. Kanske något fysiskt som aktiverar kroppen om möjligt. 

Du har en komplicerad uppväxt beskriver du och har säkert trampat i gamla banor länge. Nu ska du försöka hitta nya vägar och det tar tid och krävs övning flera gånger. Du kommer att misslyckas vissa gånger, men då fortsätter du bara att öva, igen och igen. Det kommer att bli lättare. 

Kram och lycka till! 

Tack, läste för snabbt.

Du menar till skillnad mot alla nära vänner på FL?

Ärligt talat behöver du få kontroll på ditt eget känsloliv innan du är mogen för ett seriöst förhållande. Det du kan göra nu är att utgå från att problemet faktiskt ligger hos dig och inte försöka lägga över det på honom och sedan ta det därifrån.

Det är väl stor skillnad på att skriva anonymt på ett forum och att sitta där öga mot öga med en okänd människa?

Tack för dina tips! Jag ska verkligen försöka ta till mig av dessa. Kram!

Ta kontakt med studenthälsan. De har ofta kuratorer man kan gå till gratis som student, och kan hjälpa dig vidare om det behövs. 

Du måste ta hjälp med det här, för annars är risken stor att du får dras med det hela livet och i alla dina relationer. 

Som någon annan här tror jag att det vore bra för dig med terapi. Det kanske är värt 10.000 att få bort svartsjukan och leva lyckligare? Mer värt än en vecka på Mallis?

Tills dess och tillfälligt kan du använda affirmationer. När svartsjukan visar sitt fula tryna, uppprepa inom dig - 50 gånger - mantran som:

- Jag är en människa som är värd att älska

- Jag är en älskad människa

- Jag är tacksam för att jag har en livskamrat som älskar mig

Jag är själv inte svartsjuk nästan alls, trots att mitt ex bedrog mig vilket gjorde väldigt ont. Men jag misstror inte min nuvarande partner, Det där har väl med läggning att göra, med självförtroende. 

Affirmationer har noll vetenskapligt belägg. Rent BS 

Fast det kan nog hjälpa som distraktion ändå!

Jag funderar på vad rädslan består av när man är svartsjuk? Är det att bli lämnad? Eller att känna sig lurad, känna skam, tappa tillit?
Hur känner du TS?

Om rädslan mest handlar om att bli lämnad, så är det ju så att relationer är ensidiga så till vida att en part kan bestämma att man inte vill vara i relationen längre. Det kan den andra inte göra något åt. Så det är ju liksom ingen idé att vara svartsjuk eller att oroa sig för att partners ska vara otrogen. Visst, det kan ske på tråkigare sätt (som gör att man just känner sig lurad, skam, tappar ansiktet) som gör det jobbigare att komma över. Men åter igen, vill den ena avsluta relationen så kan den ju göra det genom ett kort samtal. Det kan hända när som helst och man kan inte göra något åt det. 

Förstår att det inte är lätt att få hjärnan att vara logisk när svartsjukan slår till, men man kan ju försöka tänka på ovan. Vill min partner lämna så kan denne göra det ändå, så att ägna sig åt att vara svartsjuk är bara att slösa massa onödig energi. Risken är ju dessutom kanske större att en partner lämnar en om man är svartsjuk och det påverkar relationen negativt. Så ett annat tips är att absolut inte agera på svartsjukan, det kan det bli mycket värre av.

Sen kan jag tycka att man kan prata med sin partner om detta. Att man förstår att känslan är ologiskt, men att man kanske behöver lite mer bekräftelse. Det tycker jag förresten gäller allt. Vi är olika och har behov av olika saker och i en relation handlar det om att mötas för att båda ska må bra.

Ja, så tänkte jag. Inte vetenskap, men:

Det är meningslöst att tänka negativa tankar. Det är lika meningslöst att tänka positiva tankar. Men det är roligare.