Sluta dömma

Varför stannar man då kvar hos någon som är så egoistisk?

Nu var ju det ju inte otroheten som sådan som som denna tråden skulle ta upp utan varför man dömer  dem som skriver om otrohet.  Men här verkar man börja jämställa otrohet  med skilsmässa och hur de påverkar familjen. 

För det första är det väldigt få som känner sina partners så väl innan de gifter sig att de vet att de kommer att vara kompatibla resten av livet. 

Förr i tiden var skilsmässor ovanligare än idag av den enkla anledningen att det var ett stort socialt stigma  att vara skild från sin partner. På den tiden stannade man i äktenskap trots otrohet, misshandel, missbruk mm. Idag slutar 50% av alla äktenskap i skilsmässor.  Vart annat par skiljer sig alltså av ena eller andra anledningen.

Om vi vänder på det så lyckas trots allt 50% att hålla ihop livet ut. 

Enligt RSFU:s undersökning har var tredje svensk varit otrogen det senaste året.
www.aftonbladet.se/nyheter/a/WLxel2/var-tredje-svensk-ar-otrogen-pa-nagot-satt

Man kan nog med fog säga att tvåsamhet inte är lätt. 

30% av befolkningen över 30 år uppger att de är singlar.  Alltså av de kvarvarande 70% ingår de i någon typ av förhållande Hälften av dessa kommer att separera och var tredje vara otrogen.

Vi bör kanske ha detta med i diskussionen 

Jag håller absolut med om att man ska försöka lyssna på andra och deras förklaringar till varfr t ex otrohet kan ske.
Och att man ska försöka att göra det utan att döma.
Men är det inte lika illa att döma de som blivit bedragna som vissa gör?
Att t ex som du gör här,kalla dessa personer för bittra och skadade offer istället för att försöka lyssna på dessa personer och få veta varför de känner så?
När det kommer till fördömande så ska det väl gälla båda sidor lika mycket?

Eftersom alternativet ter sig ännu värre 

Ja, varför ska man döma någon överhuvudtaget? Varför inte bara lyssna ?

Jag förstår att det är jobbigt att skiljas, särskilt om man har barn. Men är det verkligen bättre att vara kvar i ett förhållande där man inte mår bra? Barnen lär nog också märka av att förhållandet mellan föräldrarna är dåligt.

Att man inte mår bra skrev jag ingenting om, det hittade du på helt själv. Vilket förhållande förresten? Kanske det inte ens finns något förhållande längre, åtminstone inte som de kom överens från början. 

Hur kan man må bra av att leva tillsammans med en person som är så egoistisk som du beskriver? Och om man inte ens har något som kan kallas förhållande, varför ska man då vara kvar?

Det kan man ha sina olika skäl till, spelar det någon roll för vad jag inledningsvis skrev? Det är ju en annan fråga.