Min morfar som barnen har träffat en hel del har gått bort.
Hur förklarar man krimeringen för 4 åringen (snart 5år).
Dom har sett han kort efter han gick bort och fick komma fram å krama och så.
Men nu är han alltså i en på tok för liten una som ingen människa får plats i.
Kommer hon garanterat klura ut.
Hur förklarar man det för ett barn?
Kremering heter de för de första
Förklara att när man är död så är kroppen bara som ett tomt skal där inte personen finns kvar längre. Ibland gräver man ner hela kroppen i jorden och ibland väljer man att bränna upp den så att den blir rök och en liten hög med aska.
Säg som det är. Man eldar upp kroppen och det är askan som blev kvar som ligger i urnan.
Bäst idag!
Att prata om döden är så svårt i dagens samhälle. Personligen tycker jag inte att kremering i sig är ett svårt begrepp att förklara, men eftersom det kommer att symbolisera så mycket runt det betydligt svårare begreppen om död och att våra liv en dag kommer att ta slut, så blir det komplicerat. Jag tror att om du visar att du är ok med kremering och urnan så kommer din fyraåring att ta efter.
En fyraåring är väldigt liten och kommer att ha en begränsad förståelse för vad som sker och kommer nog inte att ifrågasätta val begravningsritualer. Gå till biblioteket och låna en trave böcker på lämplig nivå om döden. Mitt andra förslag är att skaffa ett akvarium, för det brukar helt naturligt introducera samtal om döden (och begravningar om man vill) med jämna mellanrum. Lite sent för just din situation kanske.
Jag beklagar er sorg.
Jag har inget bra svar att ge.
Jobbar som begravningsassistent och kan inte för mitt liv förstå "Akt kring urna"! Tycker det känns ovärdigt och knepigt! Går jag utanför min yrkesroll så är det svårt att hålla sig för fniss när människor beter sig kring en jävla burk! Gråter och ber och pratar och har sig. Jag köper att stoftet kanske inte anses som människan längre, men ändå! Det är ändå något väldigt jättefint och värdigt med kistan, kanske lite blommor, griftetalet, "Av jord är du kommen...." etc. Det blir inte alls samma sak med urnan! Känns mer som en minnesstund och det hade räckt med ett foto. Men det är ju allt vanligare så är väl kanske en vanesak att ta farväl av våra anhöriga efter kremering.
Möter många barn men har som tur är aldrig fått frågan själv. Har inte en aning om vad jag skulle svara! Man kan kanske dra något om att morfar flög upp till himlen och det sjuka blev kvar? Skalet liksom. Jag vet inte.
