Two faced
Jag har funderat på en sak. I min närhet finns en kvinna, överviktig och alldagligt utseende. Men hon framhäver sig själv som guds gåva till män. Hon har mycket bra självförtroende och är väldigt, väldigt social. Hon har inga långvariga nära vänner och har haft många förhållanden med män. Hon har kortare anställningar eftersom hon ofta begår allvarliga fel i jobbet. Hon ljuger och förskönar och är påträngande översocial. Hon kommer för nära människor fysiskt och är överdrivet hjälpsam. Hjälper folk med minsta lilla och ser inte när hon är överflödig. Däremot är hon snabb att tala om för andra hur hjälpsam och duktig hon är minsann medan andra bara glor. Framhäver hur bra hon är återigen. Trampar gärna innanför områden utan att tänka på andras integritet. Hon är snabbt fram att hjälpa om någon är utsatt eller svag, tex nyskild, då är hon direkt där och blir bästis eller helst mer. Hon hookar män via sociala medier, skriver komplimanger till okända män. Desperat efter att bilda relation av olika slag.
Hon är obildad och korkad, vilket man märker i diskussioner med henne. Tror på skrock och vidskepelse, på allvar. Hon är lite som ett barn socialt, kommer för nära, har ingen känsla för andras behov av space, blir bästis och älskar nya personer innan hon lärt känna dem. Framhäver och taggar dem och älskar dem på sociala medier. Sen brukar relationerna braka när allas verkliga sidor kommer fram. Och då blir nästa hon träffar hennes bästis.
Jag har sett hennes verkliga jag. Hon är arg, snackar skit, förstör för andra, hämndlysten, missunnsam, aggressiv mot partner och barnen. Hon har använt våld mot sitt ex när de levde tillsammans. Hon förföljde sitt ex och skrämde iväg hans nya. Bakom den fantastiskt hjälpsamma leende sociala kvinnan döljer sig en människa med motsatta egenskaper.
Utåt sett hävdar hon sig som en fantastisk mamma, kvinna och vän.
Vad jag funderar över är varför man har en sån falsk utsida? Och varför framhäva sig så som en perfekt mamma/kvinna? Varför skriva något alls på Facebook om hur uuuuunderbar man är med sina barn? Och hur mycket man älskar den och den vännen. Hela tiden. Vem försöker hon övertyga?
Kan inte sätta ord på beteendet. Nästan en touch av psykopati?
Och det förvånar mig att folk inte känner av att något inte stämmer när de inleder något med henne. Hon har tillochmed inlett en relation med en psykolog. De är så långt från varandra på alla plan! Undrar om han ser henne som ett experiment eller om han är dum? Hon är så bra på att hala in folk, nästla sig in i folks liv.
Varför jag ens bryr mig? För att jag tvingas vara i hennes omgivning. Jag observerar det här och undrar såklart vad hon är för en människa.