Har ni förtroende för svensk socialtjänst?

Svaret är Både ja och nej.
Ja för att jag har med egna ögon varit med om när det funkat. Där socialen givit allt stöd de kan, ska och tagit de beslut som är lämplig utifrån situation. Jag är familjehem och den socialtjänst jag där mött har jag bara gott att säga om. 

Nej, jag har i en annan del av Sverige en svåger som med fru inte ska ha barn. De har 8 stycken hemma just nu. Lever under existensminimum. Dock finns alltid pengar till cigaretter, knark och sprit. 
Denna familj har fått minst 10 anmälningar på sig under 5 år, men trots bevis på att en knarkar, de slåss framför barnen och mycket mer får de behålla barnen. De tjäl som råttor på affärer, och pratar stolt om det. Inte heller detta reagerade socialen på. (Det gjorde dock butiksägaren). 
Barnen är söta som socker, men tyvärr ser deras framtid ut att bli tuff. Särskilt då de förstår mer ju äldre de blir. (Små barn under 7 år).

Nåväl, i vissa fall tror jag socialen tar rätt beslut. I andra för snabba beslut. Men ibland ser dem bara mellan fingrarna. Så många barn som får lida i onödan.

Tystnadsplikten gäller bara gentemot andra. Det som gäller dig  ska du kunna få information om.

Ja men det gör ju att folk kan klaga i tidningen över hur fel soc gjort, 
men soc kan inte svara på frågor från journalister på samma sätt.
blir väldigt skevt.

Typexempel på där föräldrarna gråter ut i tidningen medan soc inte kan kommentera pga sekretess. Blir väldigt skevt och oproffsig journalistik. 
Man undrar ju hur huset såg ut? Hade de vatten, värme? Låg det farliga verktyg och material runt om och i huset?
Hade huset sett ok ut tänker jag att det hade funnits med en bild i reportaget...

Vill man ha journalistisk granskning så kan man begära att få kopior på socialtjänstens journaler som handlar om sig själv och låta journalister ta del av dem.

Och det gör ju sällan de som går ut i tidningen för att prata om att de blivit felbehandlade, se tex den länk nån bifogade här. 

Det står ofta en massa annat i utredningen, tex om föräldrarnas egen barndom och deras familjer, och jag kan förstå om man inte vill lämna det i händerna på en främling. Vi har låtit BUP läsa och de hade typ inget positivt att säga om det soc gjort. 

Det tycker jag inte. Soc kan inte hela tiden gömm

Tycker inte det blir skevt. Soc tycks hela tiden tro att de ska kunna gömma sig bakom sekretess och upprepa standardfrasen att de inte uttalar sig om enskilda fall. Det innebär att de aldrig uttalar sig om några fall och aldrig får stå till svars för felaktig myndighetshantering. 

Som påpekats i tråden råder ingen sekretess gentemot föräldrarna. Därmed kan journalister få information med föräldrars medgivande. Föräldrar kan även ge fullmakt till utomstående att föra deras talan. Det vill dock oftast inte soc, för soc tycker det är bekvämt att aldrig behöva stå till svars. 

Själv fick jag ett barn omhändertaget på skolan utan min vetskap. Barnet hämtades av socialsekreterare och polis och kördes till polisstation då någon hade fått för sig att vi slår barnet hemma, vilket givetvis var helt grundlöst. Det blev ett trauma för alla inblandade. Någon ursäkt får man förstås inte, utan alla ser bara på varandra med misstro. Tillit och förtroende raseras totalt. 

Och socialtjänsten kan alltid hinta i media om att det fanns mycket mörka och mystiska och hemska saker i familjen, som de inte får berätta om för att de har tystnadsplikt. It goes both ways.