• Anonym (Funde­rsam)
    Sun 29 Oct 2023 16:15
    7421 visningar
    146 svar
    146
    7421

    Har ni förtroende för svensk socialtjänst?

    Har noterat att det finns en del trådar om svensk socialtjänst.
    De flesta som startar trådar är väl missnöjda på ett eller annat sätt. 

    Jag undrar om ni själva har förtroende för den här institutionen? Tänker på rättssäkerhet, objektivitet, integritet och bemötande. 

    I de fall olika former av tvångsåtgärder, omhändertagande etc sker. Har då alltid socialtjänsten på fötterna tror ni?

    Har sett att man från vissa håll kallar kritik för desinformation. Är all kritik desinformation?

    I de fall socialtjänsten begår misstag. Får de drabbade då upprättelse? Går det ens att få? Hur åtgärdar man ryktesspridning som exempelvis ett felaktigt omhändertagande kan ge upphov till? 

  • Svar på tråden Har ni förtroende för svensk socialtjänst?
  • Anonym (Super­man)
    Mon 30 Oct 2023 08:33
    #21

    Socialförvaltningen gör väl fel då och då som alla andra myndighet, t ex polis, domstolar, skolor, bygglov, skatteverket, försäkringskassan.

  • Anonym (2)
    Mon 30 Oct 2023 09:12
    #22
    +2

    Jag har tyvärr ingen som helst förtroende för dom vilket jag tycker är synd då dom nog för många kan vara en bra hjälp. 

    Dom har helt enkelt gjort för många fel, dessutom tycker jag utredningar baseras mycket på den enskilda handläggarens åsikter/tycke istället för att vila på fakta. 

    Jag är livrädd att få kontakt med soc igen, har endast fått kontakt med dom då jag antingen sökt vård för skador eller när jag anmält(till polisen). Jag har insett att jag inte kan göra det något mer, får ingen hjälp. 
    Det är så konstigt för dom säger att jag gör rätt som anmäler/söker vård men sedan blir det katastrof av alltihop.

    Jag fick delvis upprättelse kan man säga, jag lämnade vidare utredningen till våld i nära relation(hos soc) och dom blev rätt chockade. Stod exempelvis inte med att mitt ex var dömd för det han gjort(inte allt), att hans anklagelser mot mig var motbevisade m.m. Slutade med att dom fick göra om, fick lägga till och ta bort saker.
    Vi har varit med om så mycket så jag kan inte få ner det i text. Tänker på det nästan hela tiden och har väldigt svårt att sova. 

  • Anonym (Elisa­)
    Mon 30 Oct 2023 09:43
    #23
    +1
    Anonym (Ani) skrev 2023-10-30 08:22:13 följande:

    Om de tar två barn för lite har de ju också gjort fel och om det dessutom får ödesdigra konsekvenser....


    Självklart är det aldrig bra om de gör fel överhuvudtaget, men om man måste välja i det stora hela så är det väl bättre att ett barn som inte far illa omhändertas under en utredning än att ett inte gör det vilket leder till att det dör eller misshandlas?
    (Personliga känslor undantagna)


    Det är din uppfattning! Inte min..

    Enligt mig så är det inget litet "fel" som Soc ens ska kunna göra, aldrig någonsin..

    Jag har inga egna barn, men jag kan ju föreställa mig hur föräldrar och barn som soc jäklas med i onödan skulle må skitdåligt..
    Barn och föräldrar som varit med om att Soc gjort ett sånt stort fiasko, håller nog inte med i att soc ska räkna bort deras personliga känslor!

    Det kan lika bra få ödesdigra konsekvenser om dom tar barn "av misstag"  såklart..-
  • Anonym (Ani)
    Mon 30 Oct 2023 10:04
    #24
    -1
    Anonym (Elisa) skrev 2023-10-30 09:43:50 följande:
    Det är din uppfattning! Inte min..

    Enligt mig så är det inget litet "fel" som Soc ens ska kunna göra, aldrig någonsin..

    Jag har inga egna barn, men jag kan ju föreställa mig hur föräldrar och barn som soc jäklas med i onödan skulle må skitdåligt..
    Barn och föräldrar som varit med om att Soc gjort ett sånt stort fiasko, håller nog inte med i att soc ska räkna bort deras personliga känslor!

    Det kan lika bra få ödesdigra konsekvenser om dom tar barn "av misstag"  såklart..-

    Jag har inte sagt att det är din uppfattning, det är du som sysslar med att skapa halmgubbar och pådyvla andra åsikter de inte uttryckt. Jag har tex inte sagt att soc ska räkna bort personliga känslor.

    Självklart vore världen bättre om ingen nånsin gjorde något fel, och klart det är beklagligt när de tar fel beslut att omhänderta ett barn. Men de som tar besluten är människor och människor kan göra fel, och att ta ett snabbt beslut på fredagkvällen när oro har uttryckts för att ett barn ska fara illa är inte lätt.


    Det kommer bli fel, åt båda hållen, men där anser jag att det hellre får bli fel åt det hållet att barnet kan lämnas tillbaka och en ursäkt ges än åt hållet att barnet inte överlevde för att man inte vill råka ta ett barn i onödan...


    Sen är det ju inte så att soc jäklas med folk hur som helst. De gör ju en utredning för att någon i barnets närhet uttryckt en oro, sen kan den oron varit obefogad, det är ju det soc?s utredning ska ta reda på. 

  • Anonym (Bodil­)
    Mon 30 Oct 2023 10:06
    #25
    +1

    (2) verkar ha liknande erfarenheter som jag av kvaliteten på soc utredningsförmåga. Ser man det från soc sida är det en myndighet där få vill jobba. Många av handläggarna är unga med för lite utbildning och erfarenhet. Arbetsplatsen är känd som dålig och de har hög personalomsättning. Många som kan tar sig därfrån. Kvar blir de unga och nyutbildade. De har inte den kompetens som behövs men tvingas ta väldigt svåra beslut på kort tid, för de är generellt för få handläggare för att egentligen hinna med. 

    Jag tror inte att folk som jobbar på soc är onda utan det finns flera systemfel som skapar en osäker situation. 

  • Anonym (Bodil­)
    Mon 30 Oct 2023 10:08
    #26
    Anonym (Elisa) skrev 2023-10-30 09:43:50 följande:
    Det kan lika bra få ödesdigra konsekvenser om dom tar barn "av misstag"  såklart..-
    Ja. Mina barn ville stundom inte leva längre under tiden med soc. Hade de varit äldre hade de kanske gått till handling. 
  • Anonym (insyn och erfare­nhet)
    Mon 30 Oct 2023 10:22
    #27
    -1 +5

    Detta är en helt omöjlig fråga att diskutera sakligt i ett sånt här forum. Det beror på flera olika faktorer.

    Jag har en del insyn då jag samarbetat runt ärenden med socialtjänsten i olika kommuner genom åren. Jag har också viss erfarenhet av personliga ärenden.
    Min uppfattning är att socialtjänsten gör ett bra jobb trots att förutsättningarna är i princip omöjliga för enskilda handläggare.
    Personalomsättningen är enorm, i många fall går det inte att rekrytera nödvändig kompetens och relativt oerfarna socialsekreterare tvingas handlägga mycket svåra och komplicerade ärenden.

    Trots detta lägger man sin själ i arbetet och hjälper/räddar väldigt många människor från att fara illa. Tiden, förutsättningar, resurser och brist på erfarenhet leder till att misstag ändå sker. Inte olikt andra myndigheter.


    Varför går detta inte att diskutera i ett sånt här forum?
    Några punkter.
    1. Sekretess och integritet.
    Socialtjänsten får ständigt kritik från alla håll. Antingen anses man ha gjort för mycket (som ex. från tråden, omhändertaganden som sedan visat sig inte varit nödvändiga - obs. beslutet kan ändå varit korrekt utifrån den information som fanns tillgänglig vid tidpunkten)
    eller också har man gjort för lite (som fallet med "lilla hjärtat") och barn har fallit offer för en våldsam förälder etc.


    Socialen kan aldrig diskutera dessa ärenden i detalj och därför aldrig riktigt försvara sig mot kritiken, oavsett om den är berättigad eller felaktig.

    2. "Offer" har alltid tolkningsföreträde i media.
    På grund av punkt 1. får offren alltid tolkningsföreträde i media. Det är omöjligt för socialtjänsten att "vinna" en debatt i media runt ett särskilt ärende. Detta är en del av spelreglerna som kan vara viktiga att hålla koll på för utomstående som läser subjektiva inlägg från förtvivlade anhöriga i enskilda fall.

    3. Okunskap om lagstiftning, rutiner och erfarenheter
    Den enskilda som blir föremål för myndighetsutövning har sällan eller aldrig koll eller förståelse för socialtjänsten agerande, det ligger i sakens natur att man blir upprörd och känner sig utsatt.
    Detta går inte att komma ifrån utan är något man får acceptera och förhålla sig till.
    Nästan alla föräldrar blir exempelvis rädda, upprörda och anser sig vara felaktigt utsatta när barnet blir föremål för en orosanmälan. Bilden är självklart olika eftersom man tror sig veta bäst som förälder, det finns en skam och en massa känslor av att "dömas" som oduglig förälder.


    Nästan alla har svårt att förstå myndigheters ansvar när det gäller att värna och skydda barn. En orosanmälan kräver varken bevis eller tvärsäkra underlag, en viss oro är tillräcklig för att utreda - för säkerhets skull.

    4. Snedvriden rapportering
    Att hamna i en utredning inom socialtjänsten är skambelagt. Ytterst få om någon pratar högt om detta, kanske inte ens till sina närmaste släkt och vänner. I alla de fall där socialtjänsten skött sitt jobb, agerat professionellt och avslutat ärenden är det ingen som skriver eller säger något.
    Oklart hur många ärenden socialtjänsten hanterar varje år men ingen hör något om alla de fall då man gjort det man skulle och levererat bra beslut, stöd, åtgärder etc. Det är tyst om dessa.
    Väldigt många missnöjda "offer" för beslut och åtgärder låter högt i sociala medier, ibland i etablerad media. Ibland har man saklig grund och misstag har begåtts (det är inte tillräckligt ovanligt), ibland är man bara subjektivt "kränkt" och anser sig utsatt - osakligt.


    det ligger i sakens natur att det aldrig går att få fram hur väl socialtjänsten sköter sitt uppdrag. Kanske (troligen) finns det uppföljningar och utvärderingar men jag har aldrig sett media rapportera om dessa. Det är nog inte lika sexigt och säljande.


    I slutändan är det många gånger skillnaden i perspektiv som leder till att individer känner sig felaktigt hanterade;
    - Myndigheten utgår ifrån ett uppdrag, instruktioner och rutiner när man startar och utreder ett ärende.
    - Individen utgår ifrån sin egen subjektiva uppfattning.


    Väldigt få (tex.) våldsamma pappor, icke-fungerande mammor, missbrukande föräldrar etc. etc. inser själva eller håller med om att de inte klarar att ge sina barn den omsorg de behöver och har rätt till. Det ligger i sakens natur.


    I de fall socialtjänsten utreder misstanke om missförhållanden är det inte alltid så lätt att snabbt bedöma situationen. Det är inte svart eller vitt, exemplen ovan behöver inte automatiskt innebära att man är olämplig som förälder (förutom direkt våldsamt beteende), ibland kan det funka med stödinsatser som avlastning etc.
    Försiktighetsprincipen är att man ska skydda barnet mot allvarlig risk i första hand. Barn omhändertas inte lättvindigt (som vissa tycks tro) men ibland sker det misstag. Det är ofrånkomligt eftersom det ofta är snabba beslut med begränsad information, dessutom kan ytterligare information inte alltid inhämtas utan att ev. utsatta barn (eller kvinnor) riskerar att bli offer under utredningen.


    Verksamheten inom socialtjänsten är troligen en av de mest komplicerade formerna av myndighetsutövning vi har, den blir allt svårare då handläggare utsätts för hat och hot.
    Trycket är enormt och misstag begås, ja.


    Jag tror ändå få myndigheter lyckas bättre om man ser till hur svårt uppdraget är som ska genomföras under svåra omständigheter.

  • Mon 30 Oct 2023 10:45
    #28
    +1

    Nej..här finns inget förtroende för Soc för 5 öre..

    Dom som jobbar där tar beslut baserade på deras egna personliga uppfattningar, tycke och smak..
    Eller efter om dom har haft en dålig, ?stressad? dag eller en bra dag...det kan också spela in, tyvärr!

    .

  • Anonym (Yez)
    Mon 30 Oct 2023 10:51
    #29
    -1

    Mycket imponerad av deras kompetens och effektivitet samt fokus på att alltid prata direkt med och ha fokus på barnen som var tonåringar.

    detta gällde soc i Sollentuna 

  • Anonym (Elisa­)
    Mon 30 Oct 2023 11:12
    #30
    +1
    Anonym (Ani) skrev 2023-10-30 10:04:54 följande:

    Jag har inte sagt att det är din uppfattning, det är du som sysslar med att skapa halmgubbar och pådyvla andra åsikter de inte uttryckt. Jag har tex inte sagt att soc ska räkna bort personliga känslor.

    Självklart vore världen bättre om ingen nånsin gjorde något fel, och klart det är beklagligt när de tar fel beslut att omhänderta ett barn. Men de som tar besluten är människor och människor kan göra fel, och att ta ett snabbt beslut på fredagkvällen när oro har uttryckts för att ett barn ska fara illa är inte lätt.


    Det kommer bli fel, åt båda hållen, men där anser jag att det hellre får bli fel åt det hållet att barnet kan lämnas tillbaka och en ursäkt ges än åt hållet att barnet inte överlevde för att man inte vill råka ta ett barn i onödan...


    Sen är det ju inte så att soc jäklas med folk hur som helst. De gör ju en utredning för att någon i barnets närhet uttryckt en oro, sen kan den oron varit obefogad, det är ju det soc?s utredning ska ta reda på. 


    Lugn och fin..

    Varför försvar du deras tabbar så mycket för? 

    Det enklaste är ju att dom gör sitt jobb istället och låter bli att göra något fel över huvudtaget..eller hur!? Istället för att jäklas med folk..Skrattande

    Då blir inga barn eller människor skadade alls istället..
Svar på tråden Har ni förtroende för svensk socialtjänst?