Har ni förtroende för svensk socialtjänst?

Tänkte tipsa om detta också, lyssna på SR Play. Programmet heter Kaliber, det finns även ett avsnitt till som inte sänts i radio ännu.

Kaliber hade också ett avsnitt nyligen som berättar en historia som på många punkter liknar min familjs. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/syskonen-blev-hemmasittare-socialtjansten-ville-tvangsomhanderta

Här kan man läsa Kaliber om de autistiska flickorna, om man inte gillar att lyssna. https://sverigesradio.se/artikel/har-kan-du-lasa-programmet-syskonen-blev-hemmasittare-socialtjansten-ville-tvangsomhanderta 

Tack, ska lyssna på detta i morgon på jobbet.

Hur orkar ni ff diskutera Soc här?

Dom är ett stort skämt och kommer alltid vara så länge dom har kvar sin attityd att --fel kan man göra.. men vi kan inte berätta mer om just detta fallet--..Nej dom kan inte berätta om något fall!

Det bästa vore om dom la ner....soc...och startade något helt nytt där dom som VERKLIGEN VILL jobba där gör sitt jobb från dag ett utan ngr stora problem..

Varför ska dom kunna "få göra STORA misstag" utan att bli sparkade?

Tänk om dom resonerade så på andra jobb, där om någon gör ett fel så kan massor med folk dö...Säpo, , säkerhet, polisen, sjukhus, osv..finns många ställen..

Ja visst händer det väl att dom också gör fel, men då brukar dom säga upp sig själva..Och det borde dom som gör fel på soc också göra...och lämna plats åt dom som har mer vilja att göra rätt för sig.

Vet bara med mig att dom gillar... att hålla på både Mot en, och hålla på med sånt här, dom älskar det.

Dom påstår att dom vill hjälpa, ibland hjälper det visst, men sen.
är man väl i deras klor och inte gör exakt o precis som dom vill'
då kan man räkna med anmälan, man får strikes efter sig.
och tillräckligt många såna.. sen, ja.. och då är dom inte längre så värst trevliga att ha med att göra längre.

Vi "sökte hjälp.. Jag och tanten. Trodde vi.
Vi skulle ha hjälp med vårat kid för för längesedan.
Det vi trodde att dom bara skulle säga, gör 'si gör så' och att problemet sen var löst, men nä. Ack fick vi!

Vi fick mer/ fler barn och idag hela 14 ½ år senare är bägge barnen fortfarande fosterhemsplacerade och vi får endast träffa dom genom kontrollerade och övervakat besök bara när det passar familjehemmet där dom bor.

Och vi, Jag o ex't är idag skilda men förutom det så i alla fall en sak vi är fullständigt överens om; skulle vara att om det en dag är möjligt med tidsresor så ska vi bägge två direkt utan mellanstopp åka tillbaka till dagen då vi först "sökte hjälp" och absolut göra allt i vår makt för att stoppa oss själva från att någonsin ta kontakt med den/ det j**** socialen för barn o unga." som sas kunna hjälpa till.

Det här har bara skapat allt annat än någon som helst trygghet åt en.
Och man känner att man lever som i någon drömvärld och man har ingen kontroll alls och ingenting att säga till om längre och makt över sig själv och ens barn finns inte heller "Jo, det heter" "Att man får tycka till om saker som sägs utav ens handläggare, att man har frihet "Men sen lyssnar dom inte på det örat överhuvudtaget och bryr sig inte, tar inte alls med det i någon ekvation.
Så i slutändan hjälper ingenting. Man går alltid hem som förloraren från alla möten.. och dom ska vi inte börja prata om, så många otaliga timmar en har lagt på och spenderat på dom där socialkontoren.. my goodness.

-Så om utifall jag har förtroende. Nej! Absolut inte.
Man sitter varje dag och har gjort i som sagt 14 års tid på att alla handläggare man haft också en dag ska få sina barn dom har Omhändertagna utav soc.
Då, då skulle jag må'

Den tanken har jag också haft många gånger, jag hoppas tillsammans med dig.
Det kan de fan ha.

Det görs i alla fall utredningar av deras arbete ibland. I fallet nyligen där en mamma knivmördande sin 13-åriga dotter har socialtjänsten agerat korrekt enligt utredningen.

Det man funderar på är hur en så gravt dysfunktionell förälder går under radarn. Men antagligen har det inte märkts utåt hur dysfunktionell mamman var.

https://www.dn.se/sverige/kommunen-inga-brister-hos-socialtjansten-innan-knivmord-i-vallentuna/ 

Sen vet jag inte ifall man var lite hård här.
För inte varje handläggare's fel är det inte heller.
Vet att dom har sagt till mig att det är politiker över dom med, som tar beslut ibland som är helt uppåt väggarna tokiga så.. ja.

Men tack "Donna" +1

Nej, jag tycker så för har det gått till rätten så är det pga dessa utredare.
Önksar inte det till någon oskyldig dock.

Eftersom jag tillhör soc-ogillar-gänget här vill jag göra tydligt att jag absolut inte önskar att vår handläggares barn ska omhändertas och jag tar helt avstånd från att skada oskyldiga barn. 

Däremot hade jag gärna sett att min handläggare tex häktades på okända grunder någon månad, för att få uppleva hur det är. Att sättas i utredningshem är att bli frihetsberövad utan rättegång. Ekonomisk ersättning borde utgå på samma sätt som när oskyldiga häktats. Barn som sätts i jourhem berövas dessutom, förutom friheten att vara där de vill, kontakt med sina föräldrar, något de har rätt till enligt barnkonventionen som utgör svensk lag. 

Barnkonventionen bröts på så många sätt när vår familjs öde dikterades av soc. 

Jag kan också känna igen mig i den önskan, att jag önskar att de inblandade socialsekreterarna (och även deras chefer, socialnämnd osv) skulle få känna på det öde som de delar ut till andra (ofta utan insikt i det trauma de utsätter både barn och vuxna för). Det går ju däremot inte att få till utan att oskyldiga barn drabbas samtidigt, så jag håller med om att jag inte önskar det i praktiken, så att säga. Men jag önskar att de som sitter på sådan makt både skulle förstå och erkänna, och be om ursäkt för, den skada de orsakar människor.

Med en sån illvillig förälder kanske det inte är en dans på rosor därhemma oavvsett.

Det var en illvillig tolkning av mitt inlägg.

Varje handläggare har ett eget ansvar att följa lagar och föreskrifter och utreda ärenden ordentligt utifrån ett förutsättningslöst utgångsläge. Även om påverkan har kommit ovanifrån så tar det inte hela ansvaret från den enskilda handlägaren.

Nä klart. It has to go kind of both ways' liksom.