ADHD eller inte?

Funderar på samma som du. Visst finns det barn som har en utvecklingsstörning på riktigt. Och så finns det dom andra. Dom som kanske mer är ett resultat av slappa, oangagerade föräldrar och en skola som inte klarar av att hantera barnen.

Jag jobbar som tandläkare och träffar på den senare kategorin dagligen. Det är alltid samma scenario som utspelar sej. Barnet som kommer in rasar ner i behandlingsstolen. Har svårt att sitta still. Pillar på allt och beter sej allmänt stökigt. Föräldern som följer med slår sej ner på besöksstolen utan att bry sej ett dugg om att barnet inte uppför sej. När jag säger till barnet att man inte får pilla på mina instrument eller borrmaskiner hinner jag inte ens avsluta förrän föräldern flikar in. Mitt barn har faktist ADHD!!! Alltid argt och irriterat. Det kan inte sitta still. Det har en diagnos! Det får du ta!

Jag är rätt hård mot dom här barnen. Inte elak, men tydlig och bestämd. Är klar med vad som gäller hos mej. Förklarar vad jag ska göra och varför. Låter barnen vara med i behandlingen, men dom gör det jag bestämt, Dom är fria att avbryta behandlingen genom att räcka upp ena handen om dom tycker något är obehagligt eller om dom undrar över något. Inget annat. Första besöket brukar dom häpet göra exakt som jag säger, men dom testar mej ofta flera gånger för att se om jag säger ifrån. Inget pillande eller svårt att ligga still dock. Blir det flera besök funkar dom här barnen sen alla klockrent i behandlingsstolen. När vi kommit så långt till att dom litar på mej trilskas dom inte ett enda dugg. Jag märker att dom gillar raka rör. Inga problem alls att varken laga eller ta bort tänder på dom här barnen. Och det är dom som oftast kommer med teckningar eller någon liten sak dom gjort till mej för att dom gillar mej. Det som vid första besöket var en hopplös unge som enligt föräldrarna inte klarade av att varken sitta still eller få tillsägelse är allt annat än det vid sista besöket. Föräldrarna. Tja är inte säker på att dom gillar mej och dom får jag oftast ingen pli på. Dom sitter helst nedsjunken på besöksstilen, scrollande på sina mobiler och lyfter inte ens blicken för att se vad som händer med sina barn. Är rätt säker på att jag skulle kunna ha ihjäl barnet utan att dom märkte det. 

Och det är vad du har att tillföra? Lite härskarteknik för att platta till men ingen egen åsikt. 

Om du har en medicinsk utbildning  borde du veta att ADHD har en annorlunda överföring av dopamin i hjärnan. Orsakat av vad man tror vissa yttre faktorer och eller ärftliga faktorer. Det faller inom begreppet utvecklingsstörning. Drar man parallellen som du gör och likställer utvecklingsstörning med dum i huvudet  har man nog missat en hel del på sin utbildning. Varken neuropsykiatriska diagnoser eller personernas aplasier är dumma i huvudet/ korkade / mindre smarta eller vad det nu är du klassificerar som utvecklingsstörning. 

Råkade väl säga att jag hade liiiiite lite tvång innan 15 års ålder (som var en lek, då alla i klassen gick på de vita sträcken på övergångsstället men det förstod de nog inte). Det var inget tvång, det var ju nåt alla gjorde. Jag kunde strunta i det. Likaså sa jag att jag var blyg som barn. Sedan har jag en lillasyster med autism (tror dock inte hon har det heller). 

Det var anledningarna till att de trodde jag hade både autism och adhd.

Försöker att inte tänka på det. Blir bara ledsen.

Tror de kommer komma på fler och fler som egentligen inte har adhd och autism. Men jag vet inte. Det känns bara så.

Samhället och framförallt skolan idag är så annorlunda mot hur det såg ut när vi som hänger här var små. 

Mitt barn med add hade funkat alldeles utmärkt i skolan på 80-talet. Och det gjorde jag också (dock var jag väldigt bråkig, men jag funkade faktiskt hyfsat bra ändå). 

Men skolan idag med alla grupparbeten, fokus på just de sakerna som är extra svårt för de med npf och "hämta information på internet" framför att söka fakta på väl avgränsade sidor i böcker är som gjord för att totalt slå ut de här barnen. Resultatet blir att de blir utåtagerande på ett sätt som barnen med adhd på 80-talet inte var. 

Jag tror absolut att det finns barn som får adhd-diagnos som inte borde fått det, men jag tror att det också är väldigt många med add där kaoset är på insidan istället för utsidan som aldrig får den diagnos de skulle behöva.