Kvinnor, skulle ni kunna fria?

Friade till min make, tämligen oromantiskt i bilen. Frågade, ska vi gifta oss, han svarade ja. Det är för 24 år sen  

Det är skottår i år så bara att slå till på den dagen!

Skämt åsido, vill man ha ett frieri och vet att man inte har en lika romantisk man, så är det 1000 gånger bättre att ta tag i det själv än att gå runt och sura och vänta på något som aldrig händer. Kör hårt!

Min fru friade till mig, det var väldigt fint.

Jag tycker faktiskt att det är mannen som ska fria. Han behöver inte gå ner på knä eller annat cringigt amerikanskt, men jag själv uppskattar ändå något lite romantiskt och kanske överraskande.

Men det krävs ju att ni båda två är romantiker. Om han inte kommer till skott utan är mera praktiskt lagd, så kanske du får ta tag i det om något ska hända. Men gör det till något kul och lite lekfullt och äventyrligt!

Jag tycker absolut att du ska fria, ni har kärlek och barn ihop. Jättebra att göra det nu. Lycka till.

Min sambo vill inte gifta sig trots att vi har barn. Men han vill inte göra slut för han säger att han älskar mig..Men det är inte viktigt för honom.att bekräfta oss genom bröllop. Det känns så illa. Vi har levt 16 år ihop. Något har verkligen dött inom mig på grund av detta.

Men jag är ingen person som vill pressa honom och tjata. Så jag kommer istället att börja planera en separation. För mig är han numera bara som en kk som jag har barn med och råkar bo ihop med. 

Jag vill verkligen trycka på att romantiken och vi-känslan är mycket viktig i ett förhållande. Så det är självklart att du ska fria till din sambo - eftersom ni har kärlek ihop.! Vårda det ömt.

Är det verkligen en fråga år 2024? Om kvinnor kan fria?

Jo vi har kärlek och barn och har pratat om att vi skulle gifta oss nån gång, men sen har liksom barnen kommit mellan och allt rullat på med det. Men jag vet att han vill vara gift liksom.

Just, det är ju sant faktiskt! Tänkte inte på det!

Ja, jag vet att jag är den av oss som oftast är mer utåtagerande romantisk eller vad man ska säga. Han är mer praktisk, och är den som ofta sen tar tag i och styr upp så saker händer medan jag är den som brukar starta sakerna. Så det kanske är lämpligt att just jag står för själva frieriet, när man tänker på det så.

Du har precis rätt tajming i så fall, skottdagen är snart nu (den 29 februari), den infaller bara en gång var fjärde år - och då får kvinnor fria!

Men allvarligt då, jag tycker inte att det är romantiskt om en kvinna friar, det är ju helt emot normen. Hon kan initiera en diskussion om ifall paret ska gifta sig - men knäböjningar, ringar som räcks fram på sammetskuddar, champagne - nä. 

Och dessutom anser jag att det är rätt löjligt överhuvudtaget med frierier och stora kyrkbröllop med bruden i vit klänning och slöja, brudöverlämning av fadern o.s.v., när ett par redan har barn (eller om kvinnan har det från tidigare förhållande). Jag kan inte se något romantiskt i det, utan det blir bara lätt patetiskt och löjligt. Bättre att låta viga sig diskret. Det kan man också göra i kyrkan för övrigt, det är inte så - som många tror - att ett kyrkbröllop måste innebära många gäster, dyra bröllopskläder och en stor, påkostad fest efteråt, och att ett borgerligt bröllop måste innebära få eller inga gäster, enkel klädsel och ingen fest. 

Det här har jag hört från andra också, men jag förstår det inte. Jag tänker, att antingen är man en person som är OK med att bo ihop och ha barn utan att vara gift, eller så är man inte det - och då flyttar man inte ihop eller blir gravid utan att vara gift. Hur kan detta med gift eller inte gift bli viktigt efter 16 år, om det inte var det från början? Såvida du inte gått igenom en frälsningsupplevelse, men det skriver du inget om.

Sedan tycker man ju ändå att din sambo borde kunna gifta sig för din skull, om han nu vill leva med dig - och det verkar han vilja? Har han preciserat mer exakt varför han inte vill gifta sig? Om han är obekväm med att stå i centrum vid själva vigseln, med folk som ska hålla "skojiga" och "fräcka" tal o.s.v., så kan ni ju bara gifta er utan någon fest eller några gäster, med två vittnen som kyrkan eller stadshuset skakar fram. Om det är det som är problemet. 

Om det är religionen som är problemet, eller att det handlar om högtidliga löften som han tror att han kanske inte kan hålla, så finns som sagt ett borgerligt alternativ, och gifter man sig borgerligt kan man även skriva egna löften eller inte avge några löften alls. Inte ens ringar behövs. Går att göra väldigt avskalat.

Eller kan det vara ekonomi, förmögenhetsrätt och arv som är haken? Var det så att du t.ex. flyttade in på hans gård eller i hans villa som han ägde sedan tidigare? För i så fall gäller inte sambolagen, och då får du inte ut något av värdet om ni separerar. Samt att du inte ärver något av det som han står på idag, utan allt hamnar under överförmyndare om era barn är omyndiga när han dör, och sedan får era barn det när de fyller 18. Det kan vara det han vill säkra upp. Gifter ni er så får du ju hälften av allt. Utan äktenskapsförord, och vill ha ha sådant så måste han lägga fram det för dig att skriva på, och då får du veta det här - att han är rädd att du ska försvinna med halva gårdens/villans värde. Och kanske annan förmögenhet också? Och är ni gifta så ärver du allt också (eller får förfoga över allt), ifall han dör, och då blir det kanske inget kvar till barnen. Är du en slarver med pengar - är det det han vet?

Slutligen finns det människor som är emot äktenskapet som idé, för de vill att det ska vara fri kärlek, att man inte äger varandra o.s.v.. Men det vet du ju själv vad ni har för regler kring detta nu. Har ni inte öppet förhållande nu utan ser det som att ni "äger" varandra redan nu, så ändras ju inget av att ni gifter er. Men han kanske tror det? Sådant måste ni prata om.