• Anonym (Ts)

    Kvinnor, skulle ni kunna fria?

    Ok. Jag och sambon vill gifta oss. Men det är det här med frieri.

    Jag är den mest ?skapande? romantiska  av mig och sambon, hsn är mer en praktiker. Däremot gillar han när jag gör romantiska  saker.

    Skulle ni som kvinna kunna stå för det romantiska frieriet? 


    Jag vet att man såklart inte behöver ett frieri; men det hade varit en kul grej att göra och vara med om. Vi har tragglat runt i småbarnsåren länge nu och det vore ett fint avstamp in i nästa skede på något vis.

    Men det känns slm det bara är män som friar?

  • Svar på tråden Kvinnor, skulle ni kunna fria?
  • EnAnonumius
    Anonym (Ts) skrev 2024-02-07 21:20:07 följande:

    Men det känns slm det bara är män som friar?


    Visst kan vi kvinnor fria.

    Friade till min (ex) make.
    Var inte direkt romantiskt utan mer, halvt på skämt, "Vi kan ju lika gärna gifta oss"  och han svar var "varför inte"...

    Vi var gifta i 17år, och vårt förhållande var i 24år totalt. Vi var väldigt unga när vi blev ihop, tidigt 20+ år..

     
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Gör det!)

    Tack för ditt ambitiösa fina svar.
    Nu blir det lite som att jag kapat TS tråd, vilket inte är meningen. Mitt svar skulle bli jättelångt. Men i korthet: Vårt förhållande stormade fram i början. Allt gick väldigt fort. Jag har under alla dessa år förändrats och mognat, blivit mycket lugnare och tryggare i mig själv. Jag står stadigare på jorden nu.

    Hur som helst. Det finns tillgångar i hans släkt och efternamn. Jag gissar att han vill att barnen ska ärva det direkt efter honom.  Faktum är att jag inte bryr mig om hans släktarv. Jag ärver ju från min sida när det blir dags. Annars litar han nog på mig och mitt ekonomiska sinne. Ett bröllop för mig, gärna ett litet, skulle ge mig en bekräftelse och kvitto på att han efter alka dessa år faktiskt älskar mig och väljer mig igen. 

    Men han är tyvärr svår  att förstå. Småknepig. Jag har i alla fall stått vid hans sida när haft problem.

    Men, men - jag hoppas TS, som denna tråd handlar om, i alla fall friar till sin sambo!

  • Anonym (Gör det!)
    Anonym (Gör det!) skrev 2024-02-08 06:53:53 följande:

    Tack för ditt ambitiösa fina svar.
    Nu blir det lite som att jag kapat TS tråd, vilket inte är meningen. Mitt svar skulle bli jättelångt. Men i korthet: Vårt förhållande stormade fram i början. Allt gick väldigt fort. Jag har under alla dessa år förändrats och mognat, blivit mycket lugnare och tryggare i mig själv. Jag står stadigare på jorden nu.

    Hur som helst. Det finns tillgångar i hans släkt och efternamn. Jag gissar att han vill att barnen ska ärva det direkt efter honom.  Faktum är att jag inte bryr mig om hans släktarv. Jag ärver ju från min sida när det blir dags. Annars litar han nog på mig och mitt ekonomiska sinne. Ett bröllop för mig, gärna ett litet, skulle ge mig en bekräftelse och kvitto på att han efter alka dessa år faktiskt älskar mig och väljer mig igen. 

    Men han är tyvärr svår  att förstå. Småknepig. Jag har i alla fall stått vid hans sida när haft problem.

    Men, men - jag hoppas TS, som denna tråd handlar om, i alla fall friar till sin sambo!



    Tack för ditt ambitiösa fina svar.
    Nu blir det lite som att jag kapat TS tråd, vilket inte är meningen. Mitt svar skulle bli jättelångt. Men i korthet: Vårt förhållande stormade fram i början. Allt gick väldigt fort. Jag har under alla dessa år förändrats och mognat, blivit mycket lugnare och tryggare i mig själv. Jag står stadigare på jorden nu.

    Hur som helst. Det finns tillgångar i hans släkt och efternamn. Jag gissar att han vill att barnen ska ärva det direkt efter honom.  Faktum är att jag inte bryr mig om hans släktarv. Jag ärver ju från min sida när det blir dags. Annars litar han nog på mig och mitt ekonomiska sinne. Ett bröllop för mig, gärna ett litet, skulle ge mig en bekräftelse och kvitto på att han efter alka dessa år faktiskt älskar mig och väljer mig igen. 

    Men han är tyvärr svår  att förstå. Småknepig. Jag har i alla fall stått vid hans sida när haft problem.

    Men, men - jag hoppas TS, som denna tråd handlar om, i alla fall friar till sin sambo!

    //

    Hoppsan, jag svarade XXX, utanför TS tråd. Ett sidospår.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Gör det!) skrev 2024-02-08 06:53:53 följande:

    Tack för ditt ambitiösa fina svar.
    Nu blir det lite som att jag kapat TS tråd, vilket inte är meningen. Mitt svar skulle bli jättelångt. Men i korthet: Vårt förhållande stormade fram i början. Allt gick väldigt fort. Jag har under alla dessa år förändrats och mognat, blivit mycket lugnare och tryggare i mig själv. Jag står stadigare på jorden nu.

    Hur som helst. Det finns tillgångar i hans släkt och efternamn. Jag gissar att han vill att barnen ska ärva det direkt efter honom.  Faktum är att jag inte bryr mig om hans släktarv. Jag ärver ju från min sida när det blir dags. Annars litar han nog på mig och mitt ekonomiska sinne. Ett bröllop för mig, gärna ett litet, skulle ge mig en bekräftelse och kvitto på att han efter alka dessa år faktiskt älskar mig och väljer mig igen. 

    Men han är tyvärr svår  att förstå. Småknepig. Jag har i alla fall stått vid hans sida när haft problem.

    Men, men - jag hoppas TS, som denna tråd handlar om, i alla fall friar till sin sambo!


    Ja, jag misstänkte att det fanns tillgångar... Detta med efternamnet är ju också en issue idag, efter att namnlagarna ändrades så att en person som förvärvar ett efternamn genom äktenskap, kan föra över det både till en ny make/maka och till nya barn. Som alltså inte kommer att vara släkt med den släkten som efternamnet tillhör.

    Jag har faktiskt hört från flera håll att särskilt män blivit medvetna om detta, och aktar sig för att ge bort sitt efternamn till en kvinna. För sedan kan de inte kontrollera var det hamnar i framtiden. Dock kan man ju gifta sig utan att välja ett gemensamt efternamn, båda kan behålla sina bara. Och barnen kan få faderns efternamn ändå.
  • EnAnonumius
    Anonym (XXX) skrev 2024-02-08 07:00:26 följande:
    Ja, jag misstänkte att det fanns tillgångar... Detta med efternamnet är ju också en issue idag, efter att namnlagarna ändrades så att en person som förvärvar ett efternamn genom äktenskap, kan föra över det både till en ny make/maka och till nya barn. Som alltså inte kommer att vara släkt med den släkten som efternamnet tillhör.
    Men det är ju sjukt löjligt. Är inget heligt i detta landet längre?😒

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (XXX) skrev 2024-02-08 04:26:40 följande:

    Du har precis rätt tajming i så fall, skottdagen är snart nu (den 29 februari), den infaller bara en gång var fjärde år - och då får kvinnor fria!

    Men allvarligt då, jag tycker inte att det är romantiskt om en kvinna friar, det är ju helt emot normen. Hon kan initiera en diskussion om ifall paret ska gifta sig - men knäböjningar, ringar som räcks fram på sammetskuddar, champagne - nä. 

    Och dessutom anser jag att det är rätt löjligt överhuvudtaget med frierier och stora kyrkbröllop med bruden i vit klänning och slöja, brudöverlämning av fadern o.s.v., när ett par redan har barn (eller om kvinnan har det från tidigare förhållande). Jag kan inte se något romantiskt i det, utan det blir bara lätt patetiskt och löjligt. Bättre att låta viga sig diskret. Det kan man också göra i kyrkan för övrigt, det är inte så - som många tror - att ett kyrkbröllop måste innebära många gäster, dyra bröllopskläder och en stor, påkostad fest efteråt, och att ett borgerligt bröllop måste innebära få eller inga gäster, enkel klädsel och ingen fest. 


    Vad du anser patetiskt ger jag absolut noll för.


    Vi ser det som en möjlighet också, när vi pratat lite löst, med att samla vånner och familj, för en enkel ceremoni och lite mat. Pga äldre släkt, en pandemi och graviditeter där jag mått dåligt har det inte varit så många möjligheter till det senaste 5 år. Kyrkligt blir det inte heller.

  • Anonym (absol)
    Anonym (Ts) skrev 2024-02-07 21:20:07 följande:
    Kvinnor, skulle ni kunna fria?

    Ok. Jag och sambon vill gifta oss. Men det är det här med frieri.

    Jag är den mest ?skapande? romantiska  av mig och sambon, hsn är mer en praktiker. Däremot gillar han när jag gör romantiska  saker.

    Skulle ni som kvinna kunna stå för det romantiska frieriet? 


    Jag vet att man såklart inte behöver ett frieri; men det hade varit en kul grej att göra och vara med om. Vi har tragglat runt i småbarnsåren länge nu och det vore ett fint avstamp in i nästa skede på något vis.

    Men det känns slm det bara är män som friar?


    Ja, varför inte?

    Nu är jag inte heller så romantisk eller har behov av nåt storslaget frieri. När jag och min man gifte oss var det mer av en överenskommelse, att nu har vi ju huset, barnen, bilen, allt. Nu är det lika bra att vi gifter oss,

    Men jag tycker ju att den som vill ha ett romantiskt frieri, kan ju då vara den som genomför det. 
  • EnAnonumius
    Anonym (XXX) skrev 2024-02-08 04:26:40 följande:

    Och dessutom anser jag att det är rätt löjligt överhuvudtaget med frierier och stora kyrkbröllop med bruden i vit klänning och slöja, brudöverlämning av fadern o.s.v., när ett par redan har barn (eller om kvinnan har det från tidigare förhållande). Jag kan inte se något romantiskt i det, utan det blir bara lätt patetiskt och löjligt. Bättre att låta viga sig diskret. Det kan man också göra i kyrkan för övrigt, det är inte så - som många tror - att ett kyrkbröllop måste innebära många gäster, dyra bröllopskläder och en stor, påkostad fest efteråt, och att ett borgerligt bröllop måste innebära få eller inga gäster, enkel klädsel och ingen fest. 


    "Brudöverlämning" är ingen svensk klassisk kyrktradition.
    Det är något vi har fått in i Sverige på modernare tid.

    Skall man gifta sig enligt svensk klassisk tradition, med kyrkbröllop så går bruden och  brudgummen upp tillsammans för altargången.
    Fadern, brodern etc manliga släktingar  är hänvisa att sitta ned på kyrkbänken som alla andra närvarande.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (linn)
    EnAnonumius skrev 2024-02-08 09:04:18 följande:
    "Brudöverlämning" är ingen svensk klassisk kyrktradition.
    Det är något vi har fått in i Sverige på modernare tid.

    Skall man gifta sig enligt svensk klassisk tradition, med kyrkbröllop så går bruden och  brudgummen upp tillsammans för altargången.
    Fadern, brodern etc manliga släktingar  är hänvisa att sitta ned på kyrkbänken som alla andra närvarande.
    Det är mycket som vi har tagit över från diverse TV-program och filmer. Både brudöverlämning som du nämner, men även sånt att mannen ska fråga om kvinnans hand stående på ett knä eller den första kyssen i kyrkan. Man kan ta till sig sånt som känns bra och sålla bort annat, så blir det ju en helt personligt anpassad upplevelse.
  • EnAnonumius
    Anonym (linn) skrev 2024-02-08 09:18:10 följande:
    Det är mycket som vi har tagit över från diverse TV-program och filmer. Både brudöverlämning som du nämner, men även sånt att mannen ska fråga om kvinnans hand stående på ett knä eller den första kyssen i kyrkan. Man kan ta till sig sånt som känns bra och sålla bort annat, så blir det ju en helt personligt anpassad upplevelse.
    Jag vände mig aldrig emot att man inte skulle få göra som man vill.

    Jag bara enkelt påtalade att brudöverlämningen är inte en klassisk svensk kyrktradition.

    För är det något jag har noterat så är det många unga som inte känner till att vi i svensk klassisk tradition inte har brudöverlämningen.

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Svar på tråden Kvinnor, skulle ni kunna fria?