Min vuxna dotter är arg på mig hela tiden

Vadå hennes sambo har inte riktigt gjort karriär? Vad spelar det för roll? 

Gissningsvis att det innebär att han inte har en hög lön som med lätthet täcker familjens behov. 

Det bror ju på om man sen kommer krypandes och vill ha andras hjälp varje gång man klantat sig. Jag menar vill man skita i andras råd och göra som man själv vill så fine, men då får man ju klara sig själv när det skiter sig, eller hur?

Gissningsvis att det innebär att han inte har en hög lön som med lätthet täcker familjens behov. 

Låt henne bli arg. Hon lever i drömmarnas värld utan verklighetsförankring. Nu talar jag som den mångåriga bankman jag är, dock pensionär numera, men jag tror jag talar för mitt skrå. Egentligen behöver man inte veta så mycket om bankaffärer, det är bara det sunda förnuftet som behöver kopplas på. Kan familjen inte betala ränta och amorteringar finns en risk att fastigheten måste säljas på exekutiv auktion; det inträffar inte omedelbart, men risken finns att detta inträffar om betalningarna skjuts upp alltför länge. Det kommer ju att dröja innan dottern studerat färdigt och hunnit etablera sig i det nya yrket, så familjen måste räkna med låg inkomst under åtskilliga år. Amorteringar kan man få anstånd med, men inte hur länge som helst. Man ska heller inte glömma driftskostnaderna.                                                                                                                                                                          Mitt i all denna röra drömmer dottern om fler barn. Hon måste komma ner på jorden, hur ska hon till exempel klara fem barn och studier samtidigt? Jag förstår överhuvudtaget hur hon ska gå iland med tentaläsning och lektioner med de barn hon redan har. Läget är, som jag bedömer det, katastrofalt och underligt att sambon inte sätter ner foten. Drömmen om det nya yrket kan ju inte rimligtvis förverkligas  innan barnen blivit större och sambon hunnit avancera och därmed dra in mer pengar.                                                                                                                                                   Nu skriver många här att TS bara ska svälja detta, att hon inte har med saken att göra. Gäller det andra människor, avlägsna släktingar och så vidare, så håller jag med, men nu gäller det dottern. Det är precis som att veta att ett flygplan kommer att störta men ändå  stillatigande åse detta eftersom "jag inte har med saken att göra, det gäller en vuxen människa".

Som vuxen dotter till en mamma jag aldrig mer tänker prata med tänkte jag först att jag skulle bli arg på dig, men detta är helt rimligt. Det är rimligt att du är ärlig mot henne, det kommer ju helt enkelt inte funka just nu för henne praktiskt att plugga. Möjligtvis är ju om hon börjar jobba lite redan nu, drygar ut föräldradagarna på det sättet och samtidigt börjar studera utan studiemedel på distans halvfart, vilket naturligtvis kräver att hon har ork och tid när barnen sover exempelvis. Men svårt när hon har 4, hur gamla är dem? 

Kan dock relatera till din dotters ilska gällande om du inte hjälper till med barnbarnen. Om du önskar din dotter att hon kan plugga kan du göra en enorm insats för henne genom att passa barnbarnen och stötta henne med dem så hon kan ha en chans att prova på i alla fall, liksom morfarn samt hennes svärföräldrar. 

Absolut, du har inte valt att skaffa barnen och jobbar halvtid själv men jag är av samma uppfattning som di dotter att man hjälps åt med alla barnen inom familjen, om du tycker så synd om din barnbarn bör du kunna ställa upp kring dem och vilja vara med dem. 
Jag har själv tre barn och min mamma totalvägrar hjälpa till med barnen och tycks nästan rädd för dem. Detta, tillsammans med kritik hon saknar täckning fö själv då hon varit en usel mamma, har gjort att jag brutit helt med kärringen. 

Som vuxen dotter till en mamma jag aldrig mer tänker prata med tänkte jag först att jag skulle bli arg på dig, men detta är helt rimligt. Det är rimligt att du är ärlig mot henne, det kommer ju helt enkelt inte funka just nu för henne praktiskt att plugga. Möjligtvis är ju om hon börjar jobba lite redan nu, drygar ut föräldradagarna på det sättet och samtidigt börjar studera utan studiemedel på distans halvfart, vilket naturligtvis kräver att hon har ork och tid när barnen sover exempelvis. Men svårt när hon har 4, hur gamla är dem? 

Kan dock relatera till din dotters ilska gällande om du inte hjälper till med barnbarnen. Om du önskar din dotter att hon kan plugga kan du göra en enorm insats för henne genom att passa barnbarnen och stötta henne med dem så hon kan ha en chans att prova på i alla fall, liksom morfarn samt hennes svärföräldrar. 

Absolut, du har inte valt att skaffa barnen och jobbar halvtid själv men jag är av samma uppfattning som di dotter att man hjälps åt med alla barnen inom familjen, om du tycker så synd om din barnbarn bör du kunna ställa upp kring dem och vilja vara med dem. 
Jag har själv tre barn och min mamma totalvägrar hjälpa till med barnen och tycks nästan rädd för dem. Detta, tillsammans med kritik hon saknar täckning fö själv då hon varit en usel mamma, har gjort att jag brutit helt med kärringen. 

Ts, du svarar inte på frågorna. Vad är du orolig för? Fick du nåt svar på frågan om inkomst?

Det räcker väl med att säga att han inte kan täcka för två inkomster, vilket är helt normalt nu för tiden. Verkar som illa dolt förakt mot sambon.