Låna till kontantinsats

Ja det är lite det min frpga handlar om. Bara för att jag nu råkar ha en hel del sparat, ska jag då stå för allt? Är jag snål annars? för det var detta vi diskuterade för 2 år sedan när vi började kolla hus att  båda skulle ha sparat ihop o inte behöva ta lån till insats. Lika väl om något går sönder, kyska jag då behöva ta allt från mina soarade pengar? Eller ska vi båda bidra? han vill inte vara förändra ledig så jag känner väl att jag vill ha kvar mitt sparande då jag kommer förlora pension o grejer pga detta o tycker inte det är rätt att jag ska behöva betala allt för hus o husköp. eller är jag snål?jag har ungefär 1,5 mkr sparade så hade lätt kunnat betala insatsen, men är det rätt? Visst skriver man avtal på det sedan. Men vi räknar ju med att bo kvar i huset livet ut öndå?.

Du ska på allvar fundera på om du vill köpa hus med honom, eller skaffa barn. Och det där med att ni ska sa bo i huset livet ut. planera inte för det, för tar det slut och ni inte har skrivit något så
är du förloraren. 

Var glad att du i tid sett hur han ser på ekonomi och sparande. 

Starta upp ett gemensamt sparkonto som ni spärrar så att båda måste godkänna uttag. Sen köper ni hus när ni har kontantinsats och kan lägga till halva var. Som husägare måste man också ha en bra buffert. Att låna till kontantinsatsen är vansinne.

Ni får väl fundera på om ni ens ska bo i hus? Din sambo verkar ju inte så intresserad? Det kanske inte är hans grej om han hellre prioriterar annat?

 Det är min sambo som är mest sugen på att köpa hus. för någon månad sedan frågade jag o då sa han att han sparar runt 5000 i månaden. Sen går lite in på pension så det är möjligt han har på fonder o liknande han inte vill röra. men känns lite som han inte inser de riktiga konstanserna. Nu när jag är föräldra ledig o ska vara i 2 år, sen kanske syskon kommer vet man aldrig. Så förlorar jag sparande jag hade tidigare på runt 8000 kr i månaden vilket är typ 200 000 ke på 2 år. även om man skriver avtal på att jag ska stå för all kontantinsats tycker jag öndå det känns bäst att båda står för lika mycket? det hade vart en skillnad om jag hade ett toppen jobb men nu tjänar vi lika mycket o ändå har jag massa mer sparande. om ni var min sambo, hur hade ni tänkt om ni visste jag hade 1,5 mkr sparat men öndå börjar dividera om kontantinsats?

Om du har så mycket sparat tycker jag du ska överväga att köpa hus själv. Samboavtal så han inte har rätt till huset om ni går isär. Köp ett hus du har råd att bo kvar i med barnet om det tar slut. bufferten kan du jobba upp igen sen när du börjar jobba, men lite är ju bra att ha såklart.
Han får betala som en hyra till dig, halva driftskostnaderna plus en summa för själva boendet.
Och kolla sen om han ska kompensera ditt pensionsbortfall för att du tar hela föräldraledigheten. 

Din sambo är en snyltare och impulsiv köpare. Han fortsätter med det eftersom du troligtvis möjliggör det genom att "rädda" honom gång på gång. Han behöver få sig en dos av verkligheten och du behöver få en insyn i hans ekonomi. Det är skrämmande att ni inte har koll på varandras ekonomier efter två år tillsammans, och ett barn på det. Det är bland det första man tar reda på hos sin partner eftersom det kan få extremt stor påverkan på erat leverne.

Ni verkar ha på tok för dålig kommunikation om ekonomi för att göra en så stor investering tillsammans. Det är ju också så att ni behöver betydligt mer än kontantinsatsen för att kunna köpa ett hus. Ni måste ha en rejäl buffert för att klara skador och underhåll på huset. Jag bor i hyresrätt och vill helst ha ca 100 000 på banken som buffert vid eventuell sjukdom/arbetslöshet (nu har jag drabbats av det och bufferten hann nästan ta slut innan FK fick tummen ur och gav mig pengar). Ni behöver en buffert för sånt PLUS en buffert som täcker tex byte av tak eller värmesystem. 

Sen hoppas jag verkligen att han kompenserar dig för ekonomiskt för att du tar all föräldraledighet genom att ge dig av sin lön så att ni kommer upp i lika månadsinkomst. 

Jag får riktigt dåliga vibbar av dina inlägg. Det osar ekonomiskt utnyttjande lång väg. Jag hade inte köpt hus med någon som är så slarvig med pengar och som inte låter mig ha insyn i hans ekonomi. Vem vet, det kanske finns skulder som du inte ens känner till. 

Ni måste prata mer och tydligare om pengar. Ska ni köpa hus kostar även lagfart och ev pantbrev en del. Ni behöver ha buffert för saker som går sönder. 

Inte vad tråden handlar om - men att du ska ta hela kostnaden för föräldraledighet och jag antar sen även vab i din egen ekonomi är inte rimligt. Ni borde dela på inkomstbortfallet på något sätt. 

När vi köpte hus hade jag mer insats än partnern, då skrev vi ett skuldebrev som innebar att om huset såldes hade jag rätt att få tillbaka det jag lagt in. (Räkneexempe: kontantinsats 350? + 90? lagfart och pantbrev = 440?. 220? var. Har han bara 80? så skrivs ett skuldebrev att han är skyldig henne 140? vid försäljning).  Dock vill jag understryka vikten av att ni kommunicerar mer kring pengar. Säg att ni köper huset så här och kommer överens om att spara ihop till renovering av badrum - och han sen inte sparar sin del? Eller värre, något går akut sönder. Viktigt att han inte ser dina sparade pengar som lösningen till allt husrelatera.

Alltså, varför är ni inte bara öppna med er ekonomi? Fattar verkligen inte hur man kan skaffa barn, och fundera på syskon, men att prata om sparkonton känns för stort..? Sak samma om ni har delad ekonomi eller inte, men självklart borde ni veta hur mycket den andra får in per månad och var de pengarna hamnar. Är ni inte en familj..?

Personligen skulle jag inte köpa hus med honom när han har det ekonomiska synsättet han har. 

Varför vill du ens köpa hus med honom? Och varför skaffade ni ens barn? 

Ni verkar ha noll gemensamt vad gäller ekonomi, barn, hus etc.