• Anonym (…)

    Introducera ny partner

    Har separerat från pappan till mitt barn relativt nyligen typ 3 månader sedan. Barnet är nu drygt 3 år och bor på heltid hos mig av olika anledningar. 


    Det har uppstått en oförutsedd situation som jag absolut inte trodde skulle hända? jag har ?ramlat på? en man som jag inte trodde fanns, jag börjar faktiskt fundera på om det är mannen i mitt liv. Vi klickar på ALLA plan (tycker iallafall jag) och har otäckt lika tankar och värderingar. Jag känner att jag håller på att falla pladask! Problemet är att det har gått så kort tid sedan separationen med exet var, så är osäker när det är ok att introducera en ny partner. 
    Som situationen ser ut just nu ses jag och mannen typ 1 dag på två veckor, eftersom vi måste pussla ihop det med barn och jobb också. Vi bor inte i samma stad, utan är tvungna att planera. Sålänge vi inte blandar in barnen i vårt förhållande så kommer det att se ut såhär vilket vi båda tycker är jobbigt och vill ses mer. Hur gör man om man är ensam med barn på heltid och har träffat någon?! Hur snabbt är det ok att introducera någon ny för barnen?

  • Svar på tråden Introducera ny partner
  • Anonym (Eeik)

    Det här är rätt galet - alltså att du tror att han är mannen i ditt liv på så kort tid. Var det så du också bestämde att ditt ex var din livskamrat? 

    För ditt barns skull, ta det luuuugnt och njut av förälskelsen. Blanda för allt i världen inte in barnet i relationen.

  • Anonym (X)
    Anonym (?) skrev 2024-04-18 10:07:31 följande:

    Vid förra relationen gick jag dessvärre mot magkänslan och gjorde tvärtom vad den sa, vilket är anledningen till att jag är ensamstående idag. Tack för er omtanke!


    Vad sa din magkänsla då som du inte lyssnade på?
    Är det jämförbart med nu, med barn med i bilden?
  • Anonym (Hmmm ...., ,)

    Jag förstår att du är svältfödd på kärlek och att ni (i alla fall du) är nyförälskade. Men eftersom ni nyss har träffats och dessutom extremt lite så vet du inte om detta kommer bli en seriös relation eller bara en kortare fling.
    Jag ser inget fel i att du bjuder hem mannen (exempelvis) när barnet är vaket och de får träffas - men då bara som en vän, ni kanske inte behöver hångla framför barnet Tungan ute. Detta förutsatt att ditt ex inte är svartsjuk så du får problem om barnet börjar prata med sin pappa om "mammas nya kompis...".

  • Anonym (Jessica)

    Det känns alltid bra i början. Även de killar som är heeeelt underbara kan vara galna den.


    Nej, vänta lite. 

  • Anonym (Jessica)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-04-18 14:25:56 följande:

    Jag förstår att du är svältfödd på kärlek och att ni (i alla fall du) är nyförälskade. Men eftersom ni nyss har träffats och dessutom extremt lite så vet du inte om detta kommer bli en seriös relation eller bara en kortare fling.
    Jag ser inget fel i att du bjuder hem mannen (exempelvis) när barnet är vaket och de får träffas - men då bara som en vän, ni kanske inte behöver hångla framför barnet  // Tungan ute. Detta förutsatt att ditt ex inte är svartsjuk så du får problem om barnet börjar prata med sin pappa om "mammas nya kompis...".


    Barnet förstår nog ändå. Även om de skulle umgås som vänner. Tre månader är för lite. 
  • Anonym (livet!)

    Jag har varit i din situation TS! Separerade med treåring på heltid. Dejtade en hel del efter det. Vissa har hon fått träffa som vänner, hittills tre killar (varav en min nuvarande sambo sedan fyra år) introducerades som pojkvänner efter betydligt kortare tid än de flesta här föreslår. När det har tagit slut har jag varit (nåja, på ett barns nivå) ärlig med varför och hur jag kände mig.

    Det funkar, lite beroende på hur barnet är kring förändringar generellt och vilken relation man har, både till barnet och den andra vuxna.

    Förutom förhållanden har jag även haft vänner som av olika anledningar varit jättenära och sedan inte. Det klarade vi av. Flyttat och bytt skolor har vi gjort också.

    Idag, drygt tio år senare, mår alla bra och har en trygg och nära relation. Jag tror på att vara transparent med hur livet ser ut och jag tror att jag hade gått under och varit en sämre mamma om jag inte hade fått leva lite också. Tror det är svårt att förstå om man inte varit i "vår situation".

    Med det sagt finns det absolut barn som har svårt för förändringar, eller generellt med sociala relationer, och då måste man förstås hantera situationen annorlunda. Sunt förnuft och lycka till! :)

  • Anonym (Lotta)
    Anonym (livet!) skrev 2024-04-18 14:49:47 följande:

    Med det sagt finns det absolut barn som har svårt för förändringar, eller generellt med sociala relationer, och då måste man förstås hantera situationen annorlunda. Sunt förnuft och lycka till! :)


    När du säger det så är mitt svar präglat av jag har just ett sånt barn - relationer tar tid att bygga upp och förändringar är jobbiga. 
  • Anonym (Jessica)
    Anonym (livet!) skrev 2024-04-18 14:49:47 följande:

    Jag har varit i din situation TS! Separerade med treåring på heltid. Dejtade en hel del efter det. Vissa har hon fått träffa som vänner, hittills tre killar (varav en min nuvarande sambo sedan fyra år) introducerades som pojkvänner efter betydligt kortare tid än de flesta här föreslår. När det har tagit slut har jag varit (nåja, på ett barns nivå) ärlig med varför och hur jag kände mig.

    Det funkar, lite beroende på hur barnet är kring förändringar generellt och vilken relation man har, både till barnet och den andra vuxna.

    Förutom förhållanden har jag även haft vänner som av olika anledningar varit jättenära och sedan inte. Det klarade vi av. Flyttat och bytt skolor har vi gjort också.

    Idag, drygt tio år senare, mår alla bra och har en trygg och nära relation. Jag tror på att vara transparent med hur livet ser ut och jag tror att jag hade gått under och varit en sämre mamma om jag inte hade fått leva lite också. Tror det är svårt att förstå om man inte varit i "vår situation".

    Med det sagt finns det absolut barn som har svårt för förändringar, eller generellt med sociala relationer, och då måste man förstås hantera situationen annorlunda. Sunt förnuft och lycka till! :)


    Ett barn som har svårt för förändringar. Låter mer som att den inte känner sig trygg. 
  • Anonym (Jessica)

    Ett tryggt barn har en trygg grund och den skapar man då inte med olika män för tätt inpå 

  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (?) skrev 2024-04-18 10:07:31 följande:

    Vid förra relationen gick jag dessvärre mot magkänslan och gjorde tvärtom vad den sa, vilket är anledningen till att jag är ensamstående idag. Tack för er omtanke!


    Jag tycker att du ska följa din känsla. Ditt barn är så litet, det föstår inte oavsett så länge du och killen inte klänger på varandra så att säga.
    Jag förstår faktiskt inte präktigheten bland alla helyllemorsor här på FL, dock förstår jag varför de flesta med pekpinnar är anonyma.
Svar på tråden Introducera ny partner