Introducera ny partner

Givetvis har jag i baktanken att det är mycket jag  inte vet om personen, och att jag kanske är 100% manipulerad av en psykopat. Men det behöver inte vara så. Innan det blir aktuellt att träffa barnet så kommer jag informera exet om det, och när vi ses kommer vi att umgås som vilken vän som helst såklart. Kommer lita på magkänslan då den alltid stämt förut och avvakta lite till, känns det bra så kommer det att bli inom relativt snar framtid :) 

Givetvis har jag i baktanken att det är mycket jag  inte vet om personen, och att jag kanske är 100% manipulerad av en psykopat. Men det behöver inte vara så. Innan det blir aktuellt att träffa barnet så kommer jag informera exet om det, och när vi ses kommer vi att umgås som vilken vän som helst såklart. Kommer lita på magkänslan då den alltid stämt förut och avvakta lite till, känns det bra så kommer det att bli inom relativt snar framtid :) 

Givetvis har jag i baktanken att det är mycket jag  inte vet om personen, och att jag kanske är 100% manipulerad av en psykopat. Men det behöver inte vara så. Innan det blir aktuellt att träffa barnet så kommer jag informera exet om det, och när vi ses kommer vi att umgås som vilken vän som helst såklart. Kommer lita på magkänslan då den alltid stämt förut och avvakta lite till, känns det bra så kommer det att bli inom relativt snar framtid :) 

Beror väl på vad man gör. Att introducera som en vän kan man väl göra när som helst. Finns vän ingen som resonerar så om kompisar? "Nä nu kan jag inte gå till parken men den här nya väninnan som har barn i samma ålder för jag måste känna henne i ett år först".

Undrar hur många av er som svarar här faktiskt har varit ensamstående (helt) med små barn? Livet händer, då får man anpassa sig lite efter det.

Tycker verkligen inte att man som morsa ska tvingas vara ENDAST morsa bara för att man har barn. Känns lite madonna-hora-komplex?

..

Vad menar (SL) med "utsätta" sina barn för dejtandet? Som om dejtande vore nåt hemskt som man tvingas till och knappt står ut med. Man KAN ju vara en sån som helt enkelt tycker det är kul att träffa nya människor! Och känner man sin treåring, som man ju bör göra då om man har ungen på heltid, då vet man ju om barnet är ett sånt som tycker att det är kul eller jobbigt att träffa nya människor. Och så anpassar man sig efter det.

Undrar hur många av er som svarar här faktiskt har varit ensamstående (helt) med små barn? Livet händer, då får man anpassa sig lite efter det.

Tycker verkligen inte att man som morsa ska tvingas vara ENDAST morsa bara för att man har barn. Känns lite madonna-hora-komplex?

..

Vad menar (SL) med "utsätta" sina barn för dejtandet? Som om dejtande vore nåt hemskt som man tvingas till och knappt står ut med. Man KAN ju vara en sån som helt enkelt tycker det är kul att träffa nya människor! Och känner man sin treåring, som man ju bör göra då om man har ungen på heltid, då vet man ju om barnet är ett sånt som tycker att det är kul eller jobbigt att träffa nya människor. Och så anpassar man sig efter det.

Undrar hur många av er som svarar här faktiskt har varit ensamstående (helt) med små barn? Livet händer, då får man anpassa sig lite efter det.

Tycker verkligen inte att man som morsa ska tvingas vara ENDAST morsa bara för att man har barn. Känns lite madonna-hora-komplex?

..

Vad menar (SL) med "utsätta" sina barn för dejtandet? Som om dejtande vore nåt hemskt som man tvingas till och knappt står ut med. Man KAN ju vara en sån som helt enkelt tycker det är kul att träffa nya människor! Och känner man sin treåring, som man ju bör göra då om man har ungen på heltid, då vet man ju om barnet är ett sånt som tycker att det är kul eller jobbigt att träffa nya människor. Och så anpassar man sig efter det.