Minskar Tinder chansen att få tillbaka mitt ex?

Jag tycker du gör helt rätt. Ut och dejta, sysselsätt dig med annat. Skingra tankarna, ta dig ur ditt huvud.
Jag har kört efter metoden "för att komma över en man behöver man lägga sig under en annan" men det har inte riktigt funkat för mig😅

Hoppas du får en fin dejt och bra att du varit ärlig med henne. Skit i självkänslan, hon känner ju inte dig så var den du vill vara. Lycka till!

WTF!

Sluta att förnedra dig själv och säg till exet att du inte har tid att träffas. Blocka idioten och gå vidare i livet. Du ger bra råd till andra, fundera på vilket råd du skulle ge till dig själv om du vore någon annan. Det är svårt att se sin egen situation objektivt men läs dina egna inlägg om din situation och fundera på vad du vill säga till den personen. 

Det är sjukt jobbigt att bli dumpad, blev själv lämnad med två små barn, men det går över hur ont det än gör just nu. Ju fortare du släpper det gamla desto snabbare kan du gå vidare till ett bättre liv.

Lycka till!!! 

Jodå, jag skulle alla gånger säga samma sak till mig själv. Jag vet ju att jag gör fel. Skäms när tänker på hur jag förnedrar mig men jag kan liksom inte sluta. 
Och ännu värre att jag egentligen inte har något som helst gemensamt med den här killen eller ens var ett par speciellt länge. 
Jag blev desperat, och det fattar till och med jag att det inte är attraktivt. 

Det är inte för sent att ändra sig.

Genom att behålla kontakten med exet gör du det mycket svårare för dig själv att gå vidare. För din egen skull behöver du bryta med honom. Säg bara att du inte kan träffa honom, och önska honom lycka till. 

Till en början kommer han troligen bara bli mer intresserad av att ha kontakten, "det man inte kan få vill man ha", men stå emot och stå upp för dig själv och din framtid.

Jo, det är det som har hänt. 
När vi började träffas var det på hans initiativ och mest jag som svarade på bla hans meddelanden. Med tiden så löstes det upp bättre och vi kan väl säga att fördelningen blev 60/40 att starta konversationen istället för 90/10. När han sen dumpade mig blev det åt andra hållet istället och jag har verkligen inte betett mig charmigt.
När vi sen fick kontakt igen (till och från i flera månader nu) försökte jag först vara lika delaktig men intresset från honom var svalt (jag vet varför och det har egentligen inte med mig att göra men påverkar mig ändå).
Sen tog jag beslutet att inte höra av mig mer, jag talade om för honom att vi inte kunde fortsätta om han inte var ärlig och sen hördes vi inte på ett par månader. Jag var helt säker på att that was it. Sen hörde HAN av sig och har fortsatt hålla kontakten. Det går en eller att par veckor mellan och sen hör han av sig igen. Så uppenbarligen funkar det bättre att göra så här. Saknar kon i båset osv. Av praktiska skäl är det svårt för oss att ses förutom nu då när han vill det och det passar resten av livet för oss båda. Och faktiskt så är det han som får göra en liten uppoffring den här gången, så det ska bli spännande att se hur det går. 

Jag har inte skickat ett enda inledande meddelande eller startat en konversation sen vi började höras igen. Jag svarar alltid när han hör av sig, tyvärr. Borde strunta i det, blocka honom men det passar liksom inte min person. 

Det är jättesvårt, jag vet ju att det inte kommer något bra av det här. Det är därför jag med största självförtroende kan säga till TS att fall inte i samma fälla som jag. Det är inte värt det. 

Det lättaste är ju alltid att ge andra råd men tyvärr inte alltid så lätt att följa själv.

Tycker ändå det låter som du sitter i ett skapligt känslomässigt läge, jag hade förmodligen och tyvärr hamnat i samma läge som du om tillfället hade getts även om du avråder... Nu är det radiotystnad sen några veckor från båda i mitt fall och jag kommer inte att ta upp tråden. Tyvärr har jag en känsla av att det ändå inte riktigt är slut så lever uppenbarligen på hoppet fortfarande, det sista hoppet är jobbigast att komma bort från helt.. Vill tror att även den som dumpar lider av samma problem, att de fina minnena kommer tillbaka och därav hör de av sig lite oväntat även efter lång tid ibland.. kan vara inbillning     

I ditt fall Hh har du ju åtminstone ett val att göra och du kan ju om du spelar dina kort lite smart sätta dig i ett rätt bra läge gentemot ditt ex. och kanske på det sättet bygga upp dig själv lite mer. Det verkar ju som att han har känslor kvar för dig.. Det borde du kunna använda och omvandla till något bra för ditt egna ego om inte annat. 

Ja, han har känslor kvar men jag tror inte att han är villig att ge upp sitt "andra liv" för ett liv med mig. Vet heller inte om jag verkligen vill det eller om mitt huvud och hjärta spelar mig ett spratt för att jag är sårad. Vi har en mycket komplicerad situation där det enda rätta vore att bryta kontakten för att jag ska kunna gå vidare. Eller åtminstone inte ta det för långt utan istället hålla det på vänskaplig basis. Jag skulle vara ok med det också.
Men helt klart har han lagt mer energi på oss när jag tog ett steg tillbaka. 

Jag hoppas att du och ditt ex finner lyckan, vare sig ni hittar tillbaka till varandra eller om det blir på varsitt håll. 
Det är svårt att veta hur man ska göra, kanske hon tänker likadant? Vill inte ta upp tråden utan väntar på att du ska det. Känns ju dock ändå som att den som dumpar sitter på ansvaret att sträcka ut en hand och sen den dumpade får välja att ta den eller ej. 

Kan du ge mig tips på hur jag ska spela korten rätt för jag är helt lost, har ingen aning hur man gör sånt här 😂

hehe, det har ju uppenbarligen inte jag heller men tipsa andra är lättare .. 

Jobbigt för killar med tjejer som helt plötsligt "backar" och "stänger av".. ju mer du klarar göra det desto större chans att han vill ha dig tillbaka. Tror dock att tiden måste göra sitt oxå. Häng lite med honom och försök sen stänga ner helt ett tag för nu "ska du vidare".. Sen kan du välja att ta upp tråden igen lite senare i sommar eller höst kanske. Risk finns alltid om att han eller du träffar någon annan på vägen, men då får det vara så.. vad var det för fler personer som var involverade, en tjej till med i bilden eller? 

Sen klär du inte upp dig och piffar för mycket när ni ses, det får inte se ut som att du anstränger dig för hans del.. svårast i ditt läge (och mitt) är att vara avslappnad när ni ses kanske. Du får inte vara rädd för om du säger rätt eller fel saker etc. Försök vara så oberörd det bara går att vara, gärna kall men såklart inte otrevlig.. 

Men viktigast är kanske att fundera på om du verkligen vill bygga ett förhållande med honom, är det verkligen den rätta eller kan det finnas nån annan ändå som du kan bli mer lycklig med. För min del tror jag lyckan finns på annat håll, man vill ändå ha någon som älskar en tillbaka lika mycket och helst utan tvivel och drama ..

Jag blev oväntat dumpad för fyra månader sedan och känner igen mig så mycket i det ni skriver. Valde att ha noll kontakt, efter några veckor hörde han av sig och ville ses och prata och "vara vänner", men jag sa nej för det kändes så jobbigt att han var så oberörd och lugnt verkade ha gått vidare utan en tanke på mig. Tror mest det handlade om att lindra hans dåliga samvete och att få känna att han var en "fin kille".

Har pendlat mellan saknad och ilska men nu börjar det äntligen kännas rätt bra igen men är inte redo att dejta på långa vägar . Har tyvärr nån sorts sjuk längtan efter att han ska höra sv sig igen bara för att få bevisat att han ångrar sig och saknar mig trots att jag vet att vi inte passar ihop (komplicerad sits här också av olika skäl). Det som stör mig mest är att han har en så tydlig av och påknapp när det kommer till känslor. Det känns så knäckande för självkänslan att jag verkar ha betytt så lite, men det är väl bara att tugga i sig och gå vidare.

Hoppas det löser sig bra för er med tiden!