Anonym (Killen) skrev 2024-06-03 16:01:44 följande:
OK, jag förstår. Om du bara vill fortsätta träffa honom tills du hittar en annan så kan det ju vara ett bra upplägg för din del. Det känns bara som att du blir utnyttjad, och att du har svårt att släppa honom så att du inte kan gå vidare i livet. Hoppas det löser sig till det bästa för din del.
Ja, jag blir utnyttjad på så sätt att han blir bekräftad av mig och jag blir dränerad av att ge och ge av mig själv.
Jag tror inte han gör det medvetet - konsekvenstänket är inte där. Han förstår inte hur mycket det tar på mig.
Jag tror verkligen att han tycker om mig men har lite problem med sitt eget psykiska mående och då är allt ibland så nattsvart att ingenting längre spelar någon roll. Och ibland får han ångest för att vår relation inte kommer leda någonstans och då väljer att bryta kontakten, när konsekvenserna går upp för honom.
Så många gånger som han sagt att nu blir det inte mer, försvinner ett par veckor och så hör han av sig igen när saknaden (om det är mig eller sex eller uppmärksamheten han saknar, det vet jag faktiskt inte. Vill tro att det är mig) blir för stor. Och jag finns alltid där.
Han säger ibland att han önskar jag ska träffa någon som inte betyder en massa strul för mig men eftersom mitt hjärta är fäst vid honom får ingen annan plats där.
Hur som helst så sågs vi förra veckan och vi hade det verkligen fint tillsammans. Jag känner mig så tillfreds att somna i hans armar och att ta på honom, prata med honom. Och vi hörs lite varje eller nästan varje dag fortfarande men jag är hela tiden så rädd att han igen ska säga att nu blir det inte mer.
Den här gången kändes det dock lite annorlunda, nästan som förut igen och han försökte inte negligera det vi har mellan oss.
Nu vet jag inte hur det kommer fortsätta, visst vill jag ha honom för mig själv och det är verkligen destruktivt att fortsätta något jag vet och förstår inte har någon framtid. Men jag trivs så bra med honom, det gör jag verkligen.