
-
Jag är en kvinna i 40-årsåldern som kommit ur ett långt förhållande och är redo att träffa en ny. Lyckades komma i kontakt med en man online, men ej genom dejtingsajt eller app, och föll för honom. Vi hade extremt mycket kontakt under två månaders tid, både per sms och telefon. Klickade verkligen. Så fort jag inte hört av mig på någon timme hörde han av sig tillbaka och skrev att han saknade mig. Plötsligt en dag så upphörde det och han var okontaktbar. Jag hade alltså blivit ghostad innan det ens hann börja. Detta tog väldigt hårt på mig, fortfarande förälskad som jag var.Detta är alltså det beteende jag försökt undvika genom att inte utsätta mig för dejting online eller via appar. Jag kommer aldrig att sätta min fot på Tinder eller motsvarande, jag är för känslig helt enkelt och har inget intresse av att förstöra för mig själv så att jag blir lika nedbruten och cynisk som mänga andra där ute. Hur behåller man ens någon slags värdighet i allt det här? Jag vägrar tro att alla män är såna här, de längtar väl också efter kärlek?Jag är också en person med stor integritet, vägrar posta bilder på mig själv över hela nätet trots att jag ser bra ut, vill gärna att nån faller för mina inre kvaliteter och det krävs att man går på djupet med mig för att jag överhuvudtaget ska ha chansen att få känslor. Dessutom ställer jag en del krav på att relationen ska vara utvecklande för mig på det mentala planet då det är pga avsaknaden av detta som mina tidigare relationer har fallerat. Jag behöver alltså någon som möter mitt intellekt och som jag känner mig stimulerad av, vilket är något jag haft svårt att hitta eftersom många män tyvärr fokuserar alltför mycket på ens fysiska uppenbarelse och glömmer bort det faktum är man är en människa framför allt.Så, hur får jag nu kontakt med män som inte beter sig som skräp om jag fortfarande inte vill sätta min fot på Tinder eller motsvarande? Jag arbetar i en kvinnodominerad bransch och har heller inte så brett socialt nätverk i dagsläget heller. Har barn, men värderar min egen barnfria tid för högt i dagsläget för att vilja träffa en man som också har barn, så en barnfri vore önskvärt, kanske rentav en förutsättning.Tänker dock inte nöja mig med en halvljummen relation, jag vill ha kärlek i versaler som det slår gnistor om och ingenting annat, livet är för kort för att bara nöja sig.Har tidigare bara träffat rätt via nätet, då jag tycker att det är ett alldeles utomordentligt sätt att lära känna någon på insidan innan man ses i verkligheten och detta sätt passar mig väldigt bra. Däremot har det aldrig skett på forum avsedda för dejting. Föredrar att bygga upp en vänskapsrelation i första hand för att se om den sedan kan leda till mer IRL. Jag tycker dock att dessa möjligheter försvann när Facebook och Instagram ersatte communities och alla började hänga på Tinder.Hur bär jag mig åt för att träffa någon?
-
Svar på tråden Vill träffa nån, men inte Tinder
-
Steg 1 kan vara att inte ha månadslånga konversationer utan att ses irl. Detta oavsett vilken kontaktväg det började på.
-
Håller med ovanstående, max en vecka om det är möjligt.
-
Fast då hinner jag inte ens bli intresserad. För att jag själv ska kunna utveckla någon slags känslor så krävs mer tid, och träffar jag nån IRL utan att ha utvecklat lite mer intresse innan så blir det lätt så att jag låser mig och hittar fel på honom istället.exandthecity skrev 2024-07-05 18:27:18 följande:Steg 1 kan vara att inte ha månadslånga konversationer utan att ses irl. Detta oavsett vilken kontaktväg det började på.
-
Känslor utvecklas under lång tid, men det görs bäst irl. Det är ofta först när man träffas som man vet om det finns något intresse alls. Du kanske behöver våga utmana dina egna mönster här.Anonym (Somehow someday) skrev 2024-07-05 18:51:06 följande:Fast då hinner jag inte ens bli intresserad. För att jag själv ska kunna utveckla någon slags känslor så krävs mer tid, och träffar jag nån IRL utan att ha utvecklat lite mer intresse innan så blir det lätt så att jag låser mig och hittar fel på honom istället.
-
Anonym (Håller med) skrev 2024-07-05 18:55:30 följande:Känslor utvecklas under lång tid, men det görs bäst irl. Det är ofta först när man träffas som man vet om det finns något intresse alls. Du kanske behöver våga utmana dina egna mönster här.
Jag dejtade bara IRL innan jag upptäckte hur jag fungerar. Resultatet? Att jag fick män efter mig som föll, men själv kunde jag inte blir kär. Dessutom var det så fokuserat kring mitt utseende också, och jag är så mycket mer än det. Jag vill ha någon som bryr sig om mitt inre också.
Jag har dessutom inte alltid möjligheten att ses, barnen är fortfarande rätt små och det kan vara begränsat eftersom jag arbetar heltid. Jag kan då endast ses de helger jag är barnfri, varannan vecka således.
-
Först och främst behöver du göra plats för en man i ditt liv, redan innan du träffat någon behöver han prioriteras. Jag ser i det du beskriver att du är ganska fyrkantig och bestämd i förväg , krav ska du självklart ha men se till att dom är sunda och inte en ursäkt för att slippa anstränga dig. Att vilja träffa någon gör att du automatiskt har krav på dig själv att nånstans skapa den möjligheten också.
Jag förstår din poäng med djupare utbyte, jag är själv en sån som helst vill bli knullad mentalt först innan jag ens tänker tanken på att kyssa honom. Det I sig ställer krav på dig också att leta dig till såna sammanhang där likasinnade kan finnas. Du behöver inte nätdejta men kanske leta efter grupper, plattformar och forum där du kan möta folk med intellektuellt utbyte och kanske i lite mer lättsamma sammanhang. Här handlar det om att tänka till kring vad du är intresserad av och vad du vill ha ut av ett djupare prat och djupare connection.
Som ensamstående själv fattar jag att det är svårt att vidga vyerna men det kan vara värt att se över din vardag och se vad du kan göra för förbättra chanserna till nya bekantskaper . Låt folk veta att du finns och att du är singel och sökande.
När du väl får kontakt med någon se då till att du behåller huvudet på axlarna i verkligheten och inte svävar iväg i fantasier och förhoppningar. Att träffas också samtidigt som ni pratar på nätet är utmärkt att behålla förnuftet. Då får du se om det han säger stämmer med den han är. Det funkar även att prata i telefon och videosamtal. Se det som att ha både hängslen och livrem samtidigt. Du slipper bli fångad i rosa glasögon och du får tidigt veta om.killen är den han säger att han är. -
Du kommer inte träffa någon. Så länge du har den inställning du har så kan du glömma det.
Du vill hitta en man som:
- Är väldigt intelligent.
- Stimulerar dig mentalt.
- Inte har barn.
- Villig att snacka på nätet i flera månader innan en första dejt.
- Tycker det är helt ok att bara träffas varannan helg.
- Främst vara intresserad av ditt intellekt.
Och det ska dessutom vara ?kärlek i versaler? och ?slå gnistor? om er kärlek. Givetvis ska han också vara en bra man och tycka älska dig lika mycket tillbaka. Du vägrar också dejtingappar/sidor samt att lägga upp bilder på dig själv. Som sagt, du kan glömma att träffa någon när du har den här inställningen och dessa krav. Hade helvetet frusit till is och det ändå hänt att du träffade någon hade du lämnat honom också till slut när det inte är spännande, slår gnistor eller är ?mentalt stimulerande? nog längre. Precis som du säger att du redan lämnat dina tidigare partners. Du har helt orealistiska föreställningar och förväntningar på hur det ska gå till och vara. Jobba på dig själv innan du ens funderar på att försöka träffa någon. -
"I'm looking for a man in finance. Trust fund. 6-5. Blue eyes."Anonym (Hm) skrev 2024-07-05 20:53:32 följande:
Du kommer inte träffa någon. Så länge du har den inställning du har så kan du glömma det.
Du vill hitta en man som:
- Är väldigt intelligent.
- Stimulerar dig mentalt.
- Inte har barn.
- Villig att snacka på nätet i flera månader innan en första dejt.
- Tycker det är helt ok att bara träffas varannan helg.
- Främst vara intresserad av ditt intellekt.
Och det ska dessutom vara ?kärlek i versaler? och ?slå gnistor? om er kärlek. Givetvis ska han också vara en bra man och tycka älska dig lika mycket tillbaka. Du vägrar också dejtingappar/sidor samt att lägga upp bilder på dig själv. Som sagt, du kan glömma att träffa någon när du har den här inställningen och dessa krav. Hade helvetet frusit till is och det ändå hänt att du träffade någon hade du lämnat honom också till slut när det inte är spännande, slår gnistor eller är ?mentalt stimulerande? nog längre. Precis som du säger att du redan lämnat dina tidigare partners. Du har helt orealistiska föreställningar och förväntningar på hur det ska gå till och vara. Jobba på dig själv innan du ens funderar på att försöka träffa någon.
-
Anonym (Hm) skrev 2024-07-05 20:53:32 följande:
Du kommer inte träffa någon. Så länge du har den inställning du har så kan du glömma det.
Du vill hitta en man som:
- Är väldigt intelligent.
- Stimulerar dig mentalt.
- Inte har barn.
- Villig att snacka på nätet i flera månader innan en första dejt.
- Tycker det är helt ok att bara träffas varannan helg.
- Främst vara intresserad av ditt intellekt.
Och det ska dessutom vara ?kärlek i versaler? och ?slå gnistor? om er kärlek. Givetvis ska han också vara en bra man och tycka älska dig lika mycket tillbaka. Du vägrar också dejtingappar/sidor samt att lägga upp bilder på dig själv. Som sagt, du kan glömma att träffa någon när du har den här inställningen och dessa krav. Hade helvetet frusit till is och det ändå hänt att du träffade någon hade du lämnat honom också till slut när det inte är spännande, slår gnistor eller är ?mentalt stimulerande? nog längre. Precis som du säger att du redan lämnat dina tidigare partners. Du har helt orealistiska föreställningar och förväntningar på hur det ska gå till och vara. Jobba på dig själv innan du ens funderar på att försöka träffa någon.
Jaså? Jag har aldrig påstått att vi ska skriva med varandra flera månader innan en dejt, men jag har verkligen inte möjligheten att vara spontan med dejter och vill bygga upp något innan man ses, annars är det bara köttmarknad enligt mig. Jag menar heller inte att man bara ska ses varannan helg framöver när relationen är etablerad, men i början är det svårt att få till en dejt utan planering. Jag ser ingen omöjlighet att finna detta, tror faktiskt att det kryllar av män som uppfyller detta.
Jag lämnar inte någon efter ett tag, så fungerar inte jag. Du tolkar in en massa som inte stämmer. Mina känslor brukar hänga kvar om det känns rätt från början. Det ska till något särskilt för att det ska förändras.
-
Jag hör vad du säger och att inte vilja nätdejta och vara ensam med mindre barn gör ändå att den ekvationen kräver både kompromisser och uppoffringar. Så vad är du beredd på att göra för att hitta en man.?
Det första är ju att marknadsföra dig själv . Hur ska singelmän kunna veta att du finns?