Jag är helt slut,vad gör man?

Jösses så du klagar, inget verkar tydligen vara bra. Skit i kollegor, du jobbar ju för att utföra ett jobb och få lön. Skit i om du inte får skvallra på rasterna. Personligen skulle jag tycka det vore asskönt att få jobba helt mol allena eftersom jag avskyr de flesta människor och jag vill inte heller höra deras gagg om deras tråkiga liv. Nej, sätt mig på en öde ö långt bort från civilisationen, se till så jag har uppkoppling och en laptop och jag jobbar som bäst. Eftersom jag även avskyr hetta och sol så sätt mig på en öde ö nära nordpolen eller liknande. Jag skulle tex vara en utmärkt kandidat för sydpolsforskning. Ju kallare desto bättre. Is och kyla representerar mitt inre. 

Jaja, fortsätt du att hitta saker att klaga på. Om några år får du börja med botox för när man aldrig är nöjd så påverkar det utseendet och skapar rynkor. 

Åk du till din öde ö. Tror ingen skulle sakna dig, din empatilöse individ.

Lämna iaf gärna min tråd som en början. Hejdå.

TS, skrev i ett tidigare inlägg att din man borde börja jobba och du om möjligt gå ner i tid en period. Många vilda barn får trots allt utlopp för sin energi på förskolan, på ett sätt som man kanske inte mäktar med hemma.
Skulle inte det vara ett alternativ?

Sen har flera tipsat om att kontakta sjukvård och försöka  bli sjukskriven ett tag (tid som du då ska lägga på att ta hand om dig själv). Hur ser du på det? 

Sunflower, vårt yngsta barn är för litet för förskolan.

Att bli sjukskriven skulle för mig blir en väldigt stress, dels för att vår inkomst då skulle gå ned rejält, dels för att jag redan varit borta från jobb länge iom FL. Men att känna att vi måste ta av sparpengar skulle ge mig en jättestress.

Det är det som kallas livet. Småbarnen har du valt själv. 

Går visst inte att citera...

Anonym: Det kan låta hårt det du skriver men du har ju rätt i det du skriver. Man väljer själv hur många barn man skaffar och att småbarn tar energi är ju knappast någon chock. Sen kan TS jobba hemifrån vilket är långtifrån alla småbarnsföräldrar som kan. De flesta måste stressa iväg med barnen på morgonen och det blir inte alls så flexibelt. Så utifrån detta kan det verka som inte alls så jobbigt men TS upplever det ju så trots allt. Svårt att hitta nån lösning för TS, kanske skaffa ett annat jobb där hon behöver gå hemifrån och får mer socialt på jobbet.

I all välmening TS, så tror jag faktiskt att du måste försöka se lite utanför boxen och vara lite mer lösningsorienterad.

Håller inte med andra som i princip skriver att man får skylla sig själv som skaffat barn. Såklart har man inte tänkt sig att bli utbränd och de allra flesta klarar det ju bra, om än med lite påfrestning. 

Men du förkastar de flesta råd du får. Och gör man som man alltid gjort blir resultatet detsamma.Jag tror verkligen att du/ni behöver få till förändringar i ert liv, kanske något som känns okonventionellt (exempelvis ha barn på förskolan tidigare än tänkt).

Förstår att ekonomi också ger stress, vilket inte förbättrar hälsan. Men har ni ett sparkapital är det just till såna här kriser det ska användas. Allt kommer bli mycket sämre om du går In i väggen ordentligt. Nu har ni ju chansen att göra något åt det!

Familjesus, alltså vi FÅR INTE ha barnet där än för regelverket. Så släpp den.

Ja, mycket mer än så ser jag inte som någon lösning.

Förstår att det finns ett regelverk, uppfattade att barnet var lite äldre än vad det är. Men var egentligen ett exempel på att tänka utanför boxen.
Hur gammal är den yngsta?

Vad är det dina föräldrar behöver hjälp med?
Kan de vara aktuella för hemtjänst, eller har de råd att köpa in hjälpen för egna pengar om du inte orkar?
Har de förståelse för att du känner dig trött?

Säg ifrån till ditt syskon, att du inte orkar med dens problem också. Att syskonet inte hjälper föräldrarna kan du inte göra något åt.

Nej, hemtjänst är inte aktuellt. Och de har det knapert så att köpa in hjälp är en utopi. Det är en sak som är kämpig, de pratar ofta om hur jobbigt det är med pengar. De har jobbat hela sina liv men mamma hade ingen hög utbildning och har kämpat i låglöneyrke och pappa med utbildning jobbade i om ett yrke som inte ger hög lön. Så pensionerna blir inte så höga. De är dock duktiga att vända på pengar och hitta lösningar, och kämpar med att odla hemma för att sätta lite guldkant på maten. (De har hus, men att flytta till mindre skulle bli en förlust för dem pga priser på den typen av boende idag, galet nog). 

Men det de behöver hjälp med är dels det sociala, att ha någon att prata med, sen försöker jag hjälpa dem med lite tyngre saker i trädgården och sticka åt dem lite extra ibland det jag kan utan att det blir för mkt så de vägrar ta emot det. 

Hej!

jag förstår dig precis. Nu är mina barn vuxna. Jag är 57 år. 

jag har under många år känt mig som dig. 

jag känner mig helt slut på energi och glädje. 

jag sova bort en hel helg utan att bli återställd och återfå min livsglädje. Orkar inte ens göra saker jag tycker är kul. 

när jag varit ute bland folk några timmar är jag totalt utmattad. Jag har värk i kroppen kallsvettas har huvudvärk. 

jag arbetar just nu fram till oktober sen vet jag inte om jag har något mer jobb. 

har blandat arbete med arbetslöshet under många år. Har drabbats av alla kriser som har varit. Senast var det corona. 

har arbetat inom industri och lager. Har kört buss. 

för min del tror jag att det är psykiskt. Känner mig utbränd likgiltig och helt tom inombords. Min hjärna vilar aldrig. 

blir ofta besviken på livet och i vardagen. Tycker att jag ger mer än vad jag får tillbaka. 

Småbarnsåren är jobbiga. Skilde mug när barnen var små. 

två barn bodde hos mig. Då jobbade jag olika tider (skift). 

Det var en jobbig tid. Men så trött jag är idag var jag inte ens då. 

jag är särbo.  

det är svårt att ändra sitt beteende. Jag försöker alltid att vara till lags och alltid vara duktig. Men nu orkar jag inte längre. Har även haft mycket tråkigheter runt mig ang släkt vänner myndigheter.

sök hjälp hos vården. Berätta om hur du känner.