När det blir för mycket eller när hon blir sur. Går och lägger sig och sover för natten klockan kvart över sju på kvällen utan att säga ett ord. Inget god natt. Inget sms..
Silent treatment känns det som. Är det ett normalt beteende? Har inte varit med om det i andra förhållanden. Aldrig konstruktiva diskussioner. Hon går bara undan.
Det låter som silent treatment ja. Antingen kan man se det som omognad eller psykisk misshandel, det beror på om det är medvetet för att straffa dig eller om hon bara är barnslig.
Det låter som silent treatment ja. Antingen kan man se det som omognad eller psykisk misshandel, det beror på om det är medvetet för att straffa dig eller om hon bara är barnslig.
Behöver ju inte vara en bestraffning mot TS utan kan ju också vara att hon inte klarar av att hantera sina känslor och att sova är ett sätt att fly undan.
Om hon alltid går undan och inte är beredd att jobba på att öppna upp sig finns det tyvärr ingen framtid för er relation.
Samma tillbaka är det enda botet. De få gånger jag fått kalla handen på det sättet har jag checkat ut helt, vi har några gånger gått ett par tre dagar i tystnad förutom det praktiska
Och nånstans tror jag att det inte är helt fel, man får tid till kontemplation och oftast vet ingen av oss hur det egentligen startat men man kommer till olika insikter ändå under tiden
Jag gör samma. När jag och min man blir oense om något, höjer han rösten och drar upp gamla oförrätter och kan om det fortsätter säga väldigt elaka saker, som jag tar åt mig, men han menar sen att han "bara sa så för att han var arg"
Jag har inget emot att diskutera, men när det kommer till påhopp och elakheter "stänger jag av".
Han blir väldigt frustrerad av att jag gör så, men det är så jag fungerar. Det har nog att göra med min uppväxt.
Jag gör samma. När jag och min man blir oense om något, höjer han rösten och drar upp gamla oförrätter och kan om det fortsätter säga väldigt elaka saker, som jag tar åt mig, men han menar sen att han "bara sa så för att han var arg"
Jag har inget emot att diskutera, men när det kommer till påhopp och elakheter "stänger jag av".
Han blir väldigt frustrerad av att jag gör så, men det är så jag fungerar. Det har nog att göra med min uppväxt.
Ja jag har varit med om det, precis innan jag valde att skilja mig från min fru.
Det var alltså jag som gjorde så
Kan också vara en depression, inte ovanligt att man drar sig undan på det sättet när verkligheten blir för överväldigande.
Går det att prata med henne vid ett lugnt och sansat tillfälle eller går det inte inte att prata överhuvudtaget om viktiga/allvarliga saker?
Får du några svar överhuvudtaget när du vill prata?