För vems skull skaffar man barn?

Fast jag tror jag vet meningen med livet det har jag listat ut men jag frågade inte vad som var meningen med livet utan för vems skull man skaffar barn Det är två olika saker.
men du har rätt i att det är extensiella frågor båda två för båda handlar om att leva/existera. 👍

Fast jag ser ju mitt liv som ett pärlband av fina upplevelser, så det vill jag ju ge mitt barn. Såklart har jag också varit ledsen, känt att allt är skit etc men mitt liv har på det hela taget haft så mycket fint att jag ofta kan komma på mig att önska jag kunde backa det. Det går ju inte, men det som går är ju att ge ett barn chans till samma som jag fått. Då får jag också uppleva det igen.

Det är intressant att läsa denna tråd. För majoriteten säger att det absolut inte har med påverkan att göra.
Men dom flesta är väldigt påverkade av sin omgivning och vad sina vänner gör.

Det finns förväntningar hos föräldrarna att det ska bli "barnbarn". Jag har personligen aldrig förstått det där. Då jag aldrig tvingat eller pressat mina barn med att säga att jag förväntar mig barnbarn. Jag vill att dom ska komma till den slutsatsen själva. Om det är något som vill. Min äldsta son har frivilligt valt bort barn. Det är något jag respekterar. Har inte tjatat på honom. För mig är det mycket viktigare att han är nöjd med sina livsval. Det är hans liv, och han som ska leva med det.

På min tid hade man inte så mycket val. Och det var begränsat med preventivmedel. Jsg blev gravid rätt fort och vi gifte oss kort därefter. Det var vad som förväntades. Det är en sån stark norm fortfarande i samhället. Många gör det nog, för att inte känna sig utanför. 

Idag, hade jag inte valt att få barn. Och känner att det var mycket påtvingat. Men det var en annan tid också. Jag älskar mina barn. Men om det hade varit idag. Hade jag avstått att få barn. Jag tycker vi har mycket saker i världen nte har någon vidare bra utveckling. Sverige är inte lika tryggt längre. Och det är inte lika ekonomiskt stabilt. Jag ser redan grupper nu , som inom en snar framtid kommer bli utslagna. På min tid fanns det utrymme även för dessa att ha råd. 

Folk skriver också här om det allra bästa bitarna med barn. Det blir hemskt romantiserat. Det är också väldigt tufft periodvis att ha barn. Hade jag varit förälder idag, hade jag varit konstant orolig. Sverige har blivit så otryggt som land. Så en viss lättnad känner jag. Att mina barn är vuxna nu.

Fast det var otryggt även när dina barn var små. Rasism, hatbrott, kriser. Ozonhål. Svält och krig. Lasermannen, Mattias Flink, HIV/AIDS-skräckem. När tidigare generationer var små var det kärnvapenhot, kalla krig, världskrig.

På samma vis som att det lätt blir hemskt romantiserat när man beskriver de bästa delarna blir det hemskt lätt en domedags version om man enbart som du, lyfter fram de negativa aspekterna.

Jag förstår inte hur man kan tro att en sån grundläggande drift skulle ha med påverkan att göra. Vi har växt och växt och växt som art i tiotusentals år, det var ju inte direkt så att de första människorna tittade vilken barnvagn neandertalaren i grotta fyra rullade runt med

Och barns överlevnad ökar och ökar också fortfarande för varje år som går, så att det skulle vara farligare nu än tidigare är ju också bara en tankekonstruktion baserat på rädsla genom att vara för uppkopplad. Titta ut istället för på Aftonbladet plus, hur många känner du som utsatts för grövre brott? Nån, på sin höjd. Det statistikt obetydligt.

Jag hoppas att du inser hur gammal och trångsynt du måste blivit, och att du kommer ihåg att folk från generationen innan dig sa exakt samma sak. Rädda människor kan bara uppmärksamma negativa förändringar, inte de positiva. 

För att sätta det i perspektiv; miljöförstörelsen och klimatkrisen var lika jävla illa för 30 år sedan, då var få dessutom mindre villiga att göra något åt saken. Idag tycker många att vi lever i en värld på väg mot undergång, men om det är sant så gjorde vi det då också, bara att vi var nonchalant ovetande. Gör kunskapen om klimatkrisen det värre att skaffa barn idag?

Du kan applicera det på otroligt mycket. Våld har alltid funnits, men tidigare var det vanligare inom hemmets väggar utom synhåll för oss andra. Att vilja leva i ovisshet om det mörka, är att leva i rädsla. Jag hoppas att du inte fört över det på dina egna barn, för rädsla i sin tur är grogrunden till mörkret

För vems skull skaffar du inte barn?

Heja. Bra svar. Det är ju så, det är så vanligt idag att bara säga att världen är så hemsk och att man inte kan sätta barn till den. Men äldre generationer levde genom kärnvapenhot, kärnvapenkrig, pandemier som tog kål på massor av folk, sämre medicin, sämre möjligheter att leva länge, sämre spädbarnsvård. Sämre möjligheter för kvinnor i yrkeslivet.

Det är så lätt att bara romantisera hur det var förr med.

Håller med. Sedan är det sorgligt att många börjat välja bort barn pga faktorer som klimatet, något som de kommer få ångra längre fram när de inser att den påstådda klimatkrisen inte var en kris och att de blivit för gamla för att skaffa barn. 

Bra fråga !! Jag tror för min skull och för barnets skull enligt mitt liv och min mening. Jag e så sjuk att jag vet inte om det skulle vara möjligt och då har jag just gått igenom 12 svåra år och har just blivit någorlunda stabil i den situationen ( utan barn) att barn skulle omkullkasta allt igen. Jag lever redan ett väldigt svårt liv utan barn.. inte pga livet eller uppväxten som var över medelvärde utan pga min hälsa och grova sömnstörningar. Jag har ME och det är svårt att överleva dagen som det är. Sen för barnets skull då att få en mamma som är svårt sjuk, vara tvungen att kanske födas sjuk ( vem vet liksolm) och sen gå igenom 80 svåra år på jorden där nervsystemet ska regleras genom andra och klara skola och jobb etc? hälften har ju snart npf problematik. Ja det finns såklart massa positiva aspekter för barnet med .. att växa upp i en släkt som har haft bra ekonomi och umgänge och skydd med pålitliga andra vuxna och framgångsrika kusiner etc?så jag tror att det skulle bli jobbigt för mig och för barnet så för våran skull väljer jag att inte skaffa barn. Andra hade nog förväntat sig sett mig få barn.. släkt / vänner skulle tycka det va kul, farföräldrar som kämpar med oss kanske vill se en vinning i att föra gener vidare om det va deras vilja att göra de, samhället vill väl att det föds fler barn men trygg stabil släkt där de kan Växa upp och om de har utbildade föräldrar som är beresta ofta själva göra det och bli bra samhällsmedborgare som tex betalar skatt. Sen för ?gud? skull om det är så att vi är förprogrammerade att föra vidare våra gener så borde vi ju det.. där energi och därmed lärdomar kan blomstra. 

för min och barnets skull skaffar jag således inte barn. Men om det vore för föräldrar/släkt generationer ( håller på med släktforskning så det e ju ett arv) och för samhällets skull skulle jag nog behöva / vilja skaffa barn. 

hoppas jag inte lagt för mycket information på någon annan nu utan att alla svarar så som passar dem och enligt deras liv och tid i livet. 

Detta är vad jag ligger i min tid just nu i mitt medvetande om min situation men jag kan såklart ha fel i hur man ska tänka och agera så därför är det bra att få insikt i hur andra tänker om att föra vidare sina gener så att en själ kan invadera den kroppen och stå ut med livet på jorden för att göra mig stolt/glad över att jag fört vidare energin på gott och ont och öka mitt ego Och även förhoppningsvis på resan tycka att det va värt det då jag ser energin lysa i barnets ögon och tänka att den kanske skaffar barn och får barnbarn senare och att den/ dem då är så lyckliga de bara kan vara på livets resa medans de går igenom jobbiga och traumatiska händelser för att föra energin vidare.. 
mörker och ljus finns.. är det värt det.. för min skull för barnets skull för samhällets skull, för guds skull, för arvets skull?? 

hur ska man tänka? Är det förprogrammerat bör jag inte tänka eller borde jag det för att inte sätta barnet i en dålig sitts??