För vems skull skaffar man barn?

Du behöver inte skämmas, bara för att jag skulle känna det behöver inte betyda att du ska det eller gör det., jag undrade om man gjorde det som förälder. Vad bra att du känner som du gör det gör det väl bättre för er tillvaro verkar det som. 

Om jag ska försöka besvara frågeställningen ur ditt perspektiv, så tänkte vi inte direkt utan det blev. Låter kanske sjukt att något som livsomvälvande som barn inte riktigt var ett beslut, men så var det för oss med båda.

Vi vaknar och uppskattar livet dag för dag med våra barn, skulle jag göra en framtidsanalys varje dag jag vaknar skulle jag nog gå under. 

En stor orsak till den moderna människans psykiska ohälsa är för att vi lever våra liv i dåtid och framtid, istället för att leva där vi står precis just nu. För 3000 år sedan tror jag heller inte man undvek att skaffa barn, trots att typ varannan unge dog av olika orsaker.

Jag respekterar valet att inte skaffa barn, men jag för min del hade nog inte haft något större syfte i livet utan. Även om jag kunnat ha ett bra liv så klart. Det kanske låter som egoism? Jag tror inte att jag håller med, även om det nu innebä något självuppfyllande på ett vis så fanns inte det motivet när ungarna kom, det bara blev som sagt. 

Jag kan öppna upp för både positiva och negativa reflektioner angående att ha barn och har nog nämt båda och för att visa reflektioner åt båda hållen. De negativa reflektionerna kanske sticker en förälder som en törn i sidan medans positiva reflektioner kan stärka och glädja någon. Likaså kan man göra mot en barnlös/ barnfri. Jag är egentligen inte ute efter att boosta någons ego eller trycka ner någon utan mest att hitta svar på frågan. I och med sökande efter svar så delar jag med mig om hur mina tanker ser ut för vissa som svarar undrar vad jag tänker, varför jag undrar mm vissa tycker att om de ska svara så borde jag svara så därför har jag svarat. Men absolut skulle jag kunna hålla mina egna erfarenheter och reflektioner bara för mig själv men då blir det heller ingen dialog, diskussion tänker jag. Jag kan ha rätt, jag kan ha fel i olika människors ögon.

Ja det är nog ganska ohälsosamt för en själv att inte bara leva i nuet men kan det vara hälsosamt för någon annan?
jag uppskattar ditt raka svar. känns inte helt ogenomtänk. 

du låter rätt vettig även om det bara blev barn. Men ja i mina öron låter det lite sjukt att det största i livet inte tänkts igenom men tydligen verkar det vara så, rätt vanligt. 
men det är också rätt sjukt att jag tänker så mycket som jag gör kanske och ska finna svaret på en så stor fråga..

vad kunde du ha haft för syfte om du hade behövt avstå barn av någon anledning?? bara nyfiken, tack för svaret på min huvudfråga. 

Kanske fel ordval, ansvarighetskänsla.  Typ ?förlåt att jag utsatt dig för detta Det är pga mig du finns och måste gå igenom detta.? ( gentemot barnet då)
Hur menar du? Om det är en känsla eller varför man skulle känna så ?? Jag skulle nog känna så men det kanske inte de flesta gör? 

Det är mina känslor och reflektioner alltså inget som någon annan bör eller ska känna alls ska påpekas!! Det finns ingen vedertagen sanning i detta utan är bara mina egna känslor och reflektioner över hur jag skulle känna i mitt eget liv och undran hur ni känner angående erat! tacksam för alla era svar! Nu lämnar jag utrymme för era reflektioner efter angett mina. Tack! 

Tycker man världen totalt sett är svart och fylld av lidande kan ingen annan ändra det. 

Man är sin egen lyckas smed.