Ska man anmäla?

Om barnet upplevde det så, så behöver hen definitivt soc-eller psykologisk hjälp. Det är ren inbillning isåfall.

 En upplevelse man har är inte inbillning. 

Du vet att du inte hade som intention att vara otrevlig. Men oavsett så kan barnet ha uppfattat dig som det. Och det får du bara tugga i dig. 

Rätt löjligt att bli så upprörd att man vill anmäla. 

Anmälan är ju inte pga det isåfall. Utan pappan i familjen är en terrorst som trycker ner och hämmar både barn och fru. 

Jo, i detta fall. Pappan i familjen har också konstiga, inbillade faror som lurar runt varje hörn och som begränsar honom. De fungerar inte normalt i denna familj.

Jag förstår. Det är naturligtvis aldrig bra att överföra sina egna rädslor eller fobier till sina barn men anser du verkligen att barnet tar sådan skada av detta att det krävs en orosanmälan? Jag tycker att det låter överdrivet om det nu endast handlar om detta.

Barnet träffar väl andra vuxna och barn dagligen på dagis eller skola och inom familjen och inser nog tids nog att pappan är överdriven när det handlar om faror, så det är inte ens säkert att det behöver stjälpa barnet. 

Nu vet jag som sagt inte vilken typ av relation du har till familjen men om ni är nära så ta upp din oro med pappan. 

Som jag skrev till ts nyss så är det aldrig bra att överföra sina rädslor till sina barn eller vara för överbeskyddande men det behöver nödvändigtvis inte vara skadligt för barnet och är ingenting som man gör en orosanmälan för.

Jag vet inte vad din mamma utsatte dig för men om det är samma situation som ts tar upp så fanns det inga grunder att anmäla din mamma för, och om din situation var annorlunda så förstår jag inte ens varför du tar upp det i det här sammanhanget då det inte är jämförbara situationer. 

Det här var ett okänsligt svar från Trul till den som önskade att hennes mamma hade blivit anmäld. Hon upplevde som barn att mamman inte klarade av att ta hand om henne på bästa sätt och önskar att någon hade ingripit så att någon hade sett det här barnet och gett det stöd. Då kan du, Trul, inte förneka att mamman borde fått hjälp. Lyssna på barnet! I detta fall ett vuxet barn. Vi får aldrig höra barnens behov. Men i detta fall gör vi det, nu från ett vuxet barn. Soc finns till för barnet. Här har vi ett ypperligt exempel på när det hade varit rätt att anmäla, dvs när barnet själv känner ett behov av hjälp från andra vuxna för att hon inte får det hon behöver av mamman.

På vilket sätt är han terrorist? 
Det nämnde du inte i trådstarten. 

Känns som hela tråden är påhittad. 

Gör man? Jag antar att du glömde ordet "inte" och menar motsatsen? 

Min exman anmälde mig för mycket "lösare" grunder (han påstod att jag ställde för låga krav på vårt barn som har funktionshinder)  och de utredde. De kom förstås fram till att det inte var så, men de utredde i alla fall. 

Jag har sett några barn i liknade situationer och det var alltid soc inblandad. 

Vet vi så exakt hur situationen är där? TS ger ju inte någon jätte-mycket info. Om man begränsar ett barns liv - det är det som TS säger - så kan det vara läge att soc-anmäla. 

Och eftersom jag har varit i den situationen, så vet jag också, att det kan medföra andra problem, utöver de som direkt orsakas av de psykiska problemen. Och det beror förstås också på hur personen hanterar det. 

Stämmer det. Ska naturligtvis stå " Man anmäler inte till..." istället för dubbel-till. 

Självklart finns det massa folk som anmäler till höger och vänster på lösa grunder. Men det innebär inte att det är rätt att göra.