Tror ni på spöken?

I såna fall är det snälla poltergeisters. 

Den dagen du själv ser ett spöke, kommer du då fortfarande tycka att det är psykotiskt eller hallucinatoriskt? 

Ni som inte sett sådant borde inte uttala er så självsäkert och jag undrar varför ni ens skriver här? Är det för att ni är rädda för det övernaturliga? Tror ni att ni kan övertyga oss som vet att sådana saker förekommer om att vi är mentalt rubbade eller så? För det går inte. Det man har sett har man sett. Jag fick också höra att spöken inte fanns när jag var liten. Förstår inte varför man sa så, för det var en lögn. Men förmodligen för att man inte skulle vara rädd och komma in till föräldrarna och störa. 

Det kan ju vara nån som vill göra sig hörd. Om du har möjlighet, ta dit ett medium och kolla vad det är. Jättespännande ju. 🙂

Jag har upplevt en närvaro när jag hyrde ett hus på en gammal gård. Var en obehaglig känsla i huset. Kunde svära på att någon stod o tittade på mig ibland. Kranar satte igång på nätterna, dörrar öppnades. Inte ofta med hände. Fick kontakt med dom som bott där innan och dom hade upplevt en stak närvaro och faktiskt haft dit en person som är medial. Va en gammal historia om en man som förmodligen gjort sig olycklig på gården. Jag flyttade. Har inget hört och men tänker på det ibland. I övrigt har jag aldrig upplevt någonting överhuvudtaget. 

Jag bor  på en gammal gård från 1700- talet. Kanske därifrån. Jag är inte så intresserad av att forska i det. Är mer åt det naturvetenskapliga hållet och tänker att allt har en förklaring, men helt säker kan ju ingen vara. Min dotter sa när hon var liten att det brukade sitta en man i fåtöljen vid hennes säng som hon brukade prata med om hon vaknade på natten. Hon var aldrig rädd utan tyckte tvärtom det kändes tryggt. Har försökt få henne att säga vad dom pratade om, men hon sa att det kunde hon inte berätta. Nu säger hon att hon inte kommer  ihåg vad han sa.Jag vet inte om hon ser honom fortfarande, hon svarar bara undvikande om jag frågar. Fåtöljen är hon noga med ska stå kvar. 

Jag förstår. Och jag är också mer benägen att utesluta naturliga orsaker innan jag tror på övernaturligheter. Man måste vara skeptisk. Men jag har blivit överbevisad alltför många gånger. På ett sätt känner jag mig lite hedrad över att ha varit med om sådant, men när jag var yngre/liten hatade jag det och var livrädd. 

Det, min vän, behöver det alls inte vara!

Hur förklarar du det då min vän? 

Eller så låter man det vara.

Däremot kan man få hjälp med hur man ska hantera det, och hur man kan få det att lugna ner sig.

Jag är född medial, mina barn har ärvt förmåga/lasten av mig. Det är inte alltid roligt att vara öppen för sånt, jag hade hellre sluppit.

Det enda positiva är vetskapen om att det finns något mer. JAg tycker mest synd om dem som förnekar och förnekar, trots att de inte har minsta "bevis". Något som vi som upplevt det faktiskt har.

Har man tur så kan det gå att fånga på bild eller film, men då gäller det att hålla sig lugnt och inte tappa fattingen.

Det gör jag inte.
Jag har inte varit där och upplevt det.

Men att det måste handla om poltergeist är absolut inte säkert. Snarare mer osannolikt än t ex ett andeväsen.
För jag hoppas att du vet skillnaden...

I min värld så är poltergeist en Så kallad bullerande? Något som får saker att röra sig, så det finns väl rätt stor chans att jag har rätt på den punkten. Sedan har jag även hört att poltergeist kan höra ihop med en levande person (gärna en yngre/tonåring) och att fenomenet brukar försvinna när personen ifråga blir äldre. Andeväsen, jag förmodar att det är en tidigare levande person. Men är ärligt talat inte säker på den. Så du får gärna förklara termen för mig så jag blir helt på det klara med det. 🙂 

Det kan en enkel googling förhoppningsvis ge dig svar på.
Hittar du inget så skriv igen så ska jag ge mig på en enkel förklaring.

Det var det jag ville undvika. Tycker du är en aning avog och lite besserwisser i dina svar till mig. Onödigt, men jag googlar. 

Varit med om märkliga knackningar här hemma, vi är fyra oberoende av varandra som hört detta. Kunde även känna av nån slags närvaro men den är borta, knackningarna likaså.

Bu

Bu på dig

Jag har en egen upplevelse som jag givetvis tror på, men jag är skeptisk till 90% av sådant andra berättar.

Vi har ett uppstoppat älghuvud som är besatt på något sätt. Det är min mans huvud från början jag flyttade in till honom. Det är över 100 år gammalt. Det här huvudet var ute efter mig länge och vi hade en ganska lång beef där jag gjorde en massa saker på huvudet som inte var så snälla men vi är vänner nu. Tror han mest var arg för att jag flyttade honom från ett rum till vinkällaren så han är tillbaks på sin plats nu. Han är fortfarande där men han är inte arg längre. Kan liksom se att han ler mot mig och känner att han gillar mig nu.