Är vår familj onormal?

Ska ni inte istället ansöka om god man eller boendestöd? Det borde bli mycket billigare för er. 

Å andra sidan förstår jag att ni helst håller kvar vid ett koncept som ni vet fungerar. 

En del har en konstig syn på psykisk sjukdom och missbruk. De tror att det innebär att man är helt galen och tvångsvårdad eller sitter redlös på en parkbänk om dagarna. Så ser det så klart inte ut. Många missbrukare och psykiskt sjuka har arbeten och familj mm. 

Ni är en familj med onormalt stort stödbehov, men det är ju toppenbra att ni hittat ett sätt att hålla er flytande, och förhoppningsvis inte för vidare problemen till nästa generation. 

Ni har jävligt mycket pengar, eller hur? Jag tror att det är den biten som blir knepig för oss normalinkomsttagare att förstå. Vi har liksom hemförsäkring för att ha råd med juridisk rådgivning om det någon gång skulle behövas. Ni anlitar advokat lite till vardags och kan utan problem lägga 100 000 på terapi. Så ser liksom inte genomsnittssvenskens ekonomi ut. 

Jag fattar att man behöver gå i terapi om man haft en trasslig barndom. Men att som ni har det att alla gör k terapi med alla i olika konstellatione, man har en terapeut och advokat som verkar fungera som en förvaltare åt familjen, det är konstigt.
ni verkar inte ha fått lära er att hantera något alls själv. Hat man funderingar hur julen ska flyta på pratar de flesta med varandra, ni pratar med terapeuten. och alla har väl inte bipolaritet? Förstår fortfarande inte varför advokaten är inblandad i det privata. Affärer fattar jag men inte i privatlivet.
och jo, de flesta som går i terapi kan nog svara på ett ungefär hur ofta. Även om det inte är varje vecka.
Mk låter ju som alla är vuxna? Har alla terapeuter regelbundet fortfarande för att bearbeta barndomen?
du går själv, med syskon, med föräldrar, i hela grupper?   

Påminner om andra trådar där TS berättar hur de alltid arbetar, har barnen lite tid i förskolan, men deras arbete pågår nästan dygnet runt. Sättet att beskriva arbetet/ företaget på. Vagt, flytande. Olika företag, handlar om feeling. 

En boendestödjare har ju inte den kompetensen på något sätt, så nej det är inte enkla frågor vi ställer. 

Stödbehovet vet jag inte om det är så stort egentligen. Vi har skyddande åtgärder och spärrar och det är något som bara är så. Och nej vi är inte helt trasiga och ligger på parkbänkar. Vi presterade även bra i berusning även om det emellanåt gick åt helvete också. 

Det är ju knappast så att alla i familjen befinner sig på samma plats hela tiden. Inför att syrran skulle träffa en ny partner efter skilsmässan fick hon gå massor i terapi, för att inte upprepa tidigare mönster, sedan har vi syskon inte sett missbruket vi vuxit upp med på samma sätt. Vissa har förträngt detta sen dom va små, någon annan förstod det tidigare. Sedan handlar ju samtalen tillsammans om att hjälpa varandra. Någon har blivit ordentligt medberoende till missbruk och psykisk sjukdom, det behöver den personen ta ansvar för, den andra är psykiskt sjuk och behövt hjälp att ta kontroll över ett missbruk. Men det är ju efter den perioden som man behöver mer hjälp också. 

Det kan handla om att rusta sig för att bli en bra förälder för att man inte ska göra om samma misstag som i sin egna barndom. 

Det är väl inte orimligt att alla i familjen går gemensamt i terapi då också? Även om inte alla i familjen är bipolära så betyder det inte att man mår bra av att ha en person med den diagnosen omkring sig.