Jag har grubblat på det sen i helgen. En vän (som dessutom är förälder) berättade för mig att hen sen hen var liten haft såna fantasier, men "aldrig skulle göra något såklart". Jag vet inte hur jag ska hantera den vetskapen. Hen var full när hen berättade och har inte sagt något om det sen dess. Vad bör jag göra? Någon med råd?
Ska man orosanmäla alla slutkörda föräldrar också som ibland uttryckligen säger att de önskar att de kastar sina ungar ut för ättestupan eller sätter in en annons på Blocket? Mina barn var imorse tämligen gratis och under rubriken bortskänkes på Blocket imorse. I min fantasi. Det är väl inte heller rätt enligt vett och ettikett?
Att säga nåt i fyllan och villan om att man fantiserar om något är en sak - att gå till handling är en annan.
Men vem vet - det kanske är en hand som sträcks ut för hjälp? Kanske något att ta upp vid nyktert tillfälle i stil med vill du ha hjälp med att få kontakt och prata med en psykolog så kan man bistå med hjälp och kontakt.
Det här är naturligtvis inte samma sak men jag har alltid haft en dragning till kvinnor runt 25. När jag var i tonåren fanns det söta tjejer i min skola/klass men tjejer runt 25 upplevde jag som snyggare. Sedan när jag själv var i den åldern så tänkte jag inte så mycket på det, kändes väl naturligt då, men som gammal (fyller47) har jag fortfarande samma smak.
Så den verkar vara hårdkodad i min hjärna och utvecklas inte med min egen ålder. Är det också en psykosexuell störning som pedofili?