Han vill inte att jag träffar henne
Min exman vill inte att jag träffar hans flickvän, den människa mina barn har i sitt liv halva tiden. Hon vill enligt barnen träffa mig, men han säger nej.
Någon som varit i liknande sits? Hur hanterade ni det?
-
-
Svar på tråden Han vill inte att jag träffar henne
-
Jo det är det. Ja, jag drog upp det eftersom jag för ett resonemang kring det. Att flera parter drar upp saker är ju definitionen av en diskussion.Tukt skrev 2025-02-18 21:02:30 följande:Men är det verkligen relevant med Ukraina? Vore det inte rimligare att diskutera en situation i exempelvis Ulricehamn. Om det ens är relevant för diskussionen. Men det var du som drog upp det.
-
Menar du då att TS partner utsätter barnen för livsfara? För i så fall är det ju rätt enkelt att orosanmäla.Anonym (T) skrev 2025-02-18 21:07:26 följande:Jo det är det. Ja, jag drog upp det eftersom jag för ett resonemang kring det. Att flera parter drar upp saker är ju definitionen av en diskussion. -
Jag vet inte om det är så grundläggande. Har man delat på sig så har man.Anonym (T) skrev 2025-02-18 21:05:59 följande:
Då ska jag förklara för dig. Det kan vara Ulricehamn. Lugnt, kanske soligt och varmt, Förelommer ett mindre gräl ibland i grannskapet men inget utöver det normala.
Det kan också vara östra Ukraina. Otryggt, hälsovådligt och allt därtill. Det är lika osäkert som för mamman att lämna ett barn till någon hon inte känner. Det käraste hon har, Naturligtvis är det ett grundläggande krav att få träffas.
Och vad är det som krävs för att känna lugn? En snabb fika, eller ska man åka på semester i hop? Och vad det än är, vad säger det att det är en rättvisande bild man får? -
Något krav att få träffa exmannens nya partner kan ts inte ställa.Anonym (T) skrev 2025-02-18 21:05:59 följande:
Då ska jag förklara för dig. Det kan vara Ulricehamn. Lugnt, kanske soligt och varmt, Förelommer ett mindre gräl ibland i grannskapet men inget utöver det normala.
Det kan också vara östra Ukraina. Otryggt, hälsovådligt och allt därtill. Det är lika osäkert som för mamman att lämna ett barn till någon hon inte känner. Det käraste hon har, Naturligtvis är det ett grundläggande krav att få träffas.
Men hon kan framföra ett önskemål, själv bjuda in för en fika ex
Mitt råd är dock att visa tålamod -
Du skriver ju att hon ska lyda honom.Tukt skrev 2025-02-18 20:36:33 följande:Han "bestämmer" väl inte. Men han ogillar tanken. Och hans nya partner verkar respektera det.
Och jag lägger mig inte i. Det är en diskussionstråd som är till för att just diskutera.Vet inte varför det hela måste bli så taggigt bara för att man har olika syn på saken.
Jo. hon vill träffa TS. -
Tycker att du är helt fel ute i denna tråd. De har delat på sig, men de delar fortfarande föräldraskapet och livet, till viss del. Inte ett dugg konstigt att man vill träffa personen som ska bli en så stor del av ens barns liv. För att känna sig tryggare, för att barnen ska känna sig tryggare med att alla är sams, så att man eventuellt kan fira födelsedagar tillsammans, eller kanske ses på skolavslutningar, för att nya partnern kanske måste rycka in och hämta någon gång etc etc. Finns många anledningar till att det blir tryggare för alla i den nya familjekonstellationen som de nu kommer att utgöra.Tukt skrev 2025-02-18 21:14:17 följande:Jag vet inte om det är så grundläggande. Har man delat på sig så har man.
Och vad är det som krävs för att känna lugn? En snabb fika, eller ska man åka på semester i hop? Och vad det än är, vad säger det att det är en rättvisande bild man får? -
Var, mer exakt, skrev jag "lyda"?Anonym (A) skrev 2025-02-18 21:17:47 följande:Du skriver ju att hon ska lyda honom.
Jo. hon vill träffa TS. -
Det är ju jättefint om det kan vara så. Men så är det ju inte alltid. Speciellt inte i början. Och speciellt om separationen beror på något riktigt sårigt som otrohet.Anonym (Marin) skrev 2025-02-18 21:20:41 följande:Tycker att du är helt fel ute i denna tråd. De har delat på sig, men de delar fortfarande föräldraskapet och livet, till viss del. Inte ett dugg konstigt att man vill träffa personen som ska bli en så stor del av ens barns liv. För att känna sig tryggare, för att barnen ska känna sig tryggare med att alla är sams, så att man eventuellt kan fira födelsedagar tillsammans, eller kanske ses på skolavslutningar, för att nya partnern kanske måste rycka in och hämta någon gång etc etc. Finns många anledningar till att det blir tryggare för alla i den nya familjekonstellationen som de nu kommer att utgöra.
Då kanske man får nöja sig med att få vardagen att fungera. Risken är ju bara att man gör ont värre. -
Det har gått två år och det är ingen otrohet eller dyl bakom.Tukt skrev 2025-02-18 21:24:51 följande:Det är ju jättefint om det kan vara så. Men så är det ju inte alltid. Speciellt inte i början. Och speciellt om separationen beror på något riktigt sårigt som otrohet.
Då kanske man får nöja sig med att få vardagen att fungera. Risken är ju bara att man gör ont värre. -
Det verkar ändå uppenbart att det är mycket känslor inblandade.Anonym (P) skrev 2025-02-18 21:28:07 följande:Det har gått två år och det är ingen otrohet eller dyl bakom.